Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenstierne, ätt - Gyldenstolpe, ätt - Gyldenstolpe, 1. Michael Olai Wexionius - Gyldenstolpe, 2. Nils - Gyldenstolpe, 3. Nils Filip - Gyldenstolpe, 4. August - Gyler, Wulf - Gylfe - Gyljen - Gyllander, Hugo - Gylle (Malmöhus län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Gyldenstolpe—Gylle
538
handlade honom mildare, då han fick uppsikten
över den avsatte konungen på Kalundborg. —
Till släktens äldsta huvudlinje hörde Knud
Henriksen G. (d. 1568), domprost i Viborg
1520, riksråd 1523. Som biskop i Odense irån
1529 tillät han, att Luthers lära predikades. Då
han fört Kristian II från Norge till Köpenhamn,
uppmanade han själv Fredrik I och rådet att
bryta den givna lej den. Som biskop blev han
vid religionsförändringen 1536 avsatt och
utstöttes ur rådet. Biskop Knuds bror Mogens G.
(d. 1569) försvarade 1531 Akershus mot Kristian
II, övergick under grevefejden från greve
Kristofer till Kristian III samt blev riksråd.
Gyldenstolpe, ätt, härstammande från
kyrkoherden i Pjätteryd, Kronobergs län, Olaus Olai
Angermannus, vars son, G.i), adlades 1650.
Dennes son, G.2), blev friherre 1687, greve 1693.
Den adliga ätten utslocknade 1831.
1) Michael Olai WexioniusG.,
poly-histor och ämbetsman (1609—70). Han blev 1640
prof, i politik och historia vid den nyinrättade
akademien i Åbo. Han blev 1647 jämväl prof, i
juridik men måste, sedan han 1657 blivit assessor
i Åbo hovrätt, lämna akademien 1658. Han blev
häradshövding i Österbotten 1667. G. var en
ovanligt mångsidigt lärd man, vars undervisning
och författarskap varit av stor betydelse för
juridikens och statsvetenskapens studium i
Sverige.
2) Nils G., den föreg:s son, greve,
kanslipresident (1642—1709). Han utnämndes 1679 till
envoyé i Haag, där hans roll blev av vikt på
grund av den allianspolitiska omsvängning från
Frankrike, som Sverige då företog under Bengt
Oxenstiernas ledning. G. stödde därvid med kraft
och skicklighet Oxenstiernas politik. 1687
utnämndes G. tilf hovkansler, 1689 till lantmarskalk samt
1690 till kungl. råd, ävensom till prins Karls
guvernör; vid denna tid övergick G. dock till det
franska partiet, där han snart blev en av de
främsta. G. blev 1697 en av medlemmarna i Karl
XII:s kortvariga förmyndarstyrelse och 1705
kanslipresident.
3) Nils Filip G., den föreg:s sonson,
greve, ämbetsman (1734—1810). Han blev 1764
överkammarherre hos Lovisa Ulrika samt
arbetade 1780 ivrigt på att försona Gustav III och
henne. G. var 1773—81 landshövding i
Gävleborgs län. 1789 blev han vice guvernör och 1792
guvernör för kronprins Gustav Adolf. Utan att
äga litterära förtjänster invaldes G. 1789 i Sv.
akad.; han blev 1792 en av rikets herrar. G.
invecklades trots försiktighet i Armfeltska
processen och avskedades 1794.
4) August Louis Fersen G., greve,
diplomat (1849—1928), blev efter legationstj änst i
olika huvudstäder envoyé i Bryssel och Haag 1897,
i Petersburg 1899, var utrikesminister i
ministärerna Boström och Ramstedt dec. 1904-—aug.
1905, envoyé i Paris 1905—18.
Gyler [gy’-], W u 1 f, Gustav Vasas tyske
sekr. (d. omkr. 1562). Han kom 1523 till
Sverige från Tyskland och anställdes följ, år som
konungens sekr. för de tyska ärendena. På
den
na post spelade han närmare ett årtionde en
ganska betydande roll som konungens mest
anlitade diplomat och betrodde utrikespolitiske
medhjälpare i övrigt. 1526—32 företog han i Gustav
Vasas uppdrag en mängd sändebudsresor till
Danmark, n. Tyskland, Preussen och Polen.
Därunder inlade han bl. a. stor förtjänst om den
s. k. Daljunkerns arrestering i Rostock 1528,
varjämte han deltog i de giftermålsförhandlingar,
som resulterade i konungens förmätning med
Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531. Mest
framträder G:s namn i samband med Gustav Vasas
skuldsättning till Lybeck sedan befrielsekriget.
Med anledning av den traktat om skuldens
gäldande, som G. och greve Johan av Hoya i mars
1529 som Sveriges fullmäktiga sändebud avslöto
med lybeckarna, utbröto starka slitningar mellan
G. och konungen, och då Gustav sommaren 1533
definitivt bröt med Lybeck, fann G., misstänkt
för lybskvänliga stämplingar, sin ställning i
svensk tjänst olidlig. Han rymde från Sverige
1534 och begav sig till det av lybeckarnas
krigsöverste greve Kristofer av Oldenburg besatta
Köpenhamn. Han blev nu under halvtannat år
greve Kristofers diplomatiske förtroendeman,
gick 1536 i hertig Albrekts av Preussen tjänst
som politisk rådgivare. — Efter sin flykt från
Sverige uppträdde G. på mångahanda sätt som
Gustav Vasas bittre fiende; bl. a. författade han
en stridsskrift mot denne, vari G. utmålade sin
forne härskares karaktär i de svartaste färger.
— Litt.: G. Carlsson, ”W. G. i svensk tjänst”
(i Hist. Tidskr. 1922—24).
Gylfe [gylve], mytisk konung i Sverige. I
skalden Brages ”Ragnarsdrapa” (800-talet)
berättas, att Gefjon fick jord av G. Enl. Snorre
levde G. vid tiden för asarnas invandring till
Norden. Förklädd till en gammal vandringsman
och under namnet Ganglere begav han sig till
Asgård för att utforska orsaken till gudarnas
makt. Åsarna mötte honom med synvillor. I
deras hall fann han framför sig ett högsäte med
tre män, Hög, Jämnhög och Tredje. Deras
samtal med G. formade sig till en systematisk
redogörelse för världens och gudarnas öden från
skapelsen till ragnarök. När det var slut, hörde G.
ett stort gny och befann sig plötsligt ensam
ute på en öde slätt. Myten utgör ramberättelse
för Snorres mytologi, ”Gylfaginning” (G:s
förvillande), första delen av Eddan. ■— G. har
stundom i svensk poesi symboliserat Sverige, t. ex.
i Lings ”Gylfe”.
Gyljen, samhälle i överkalix, Norrbotten.
Gyllander, Ernst Hugo, författare (f. 1868
22/io). Han utgav ”Dikter” (1895), ”Nya dikter”
(1910) och ”Rytmer” (1925) m. fl.,
kännetecknade av självständighet och stolt idealitet. Som
författare och bearbetare av sagor har G. blivit
högt skattad och populär.
Gylle, socken i Malmöhus län, Skytts härad,
på Söderslätt, närmast n. ö. om Trelleborg; 9,00
k1112. 453 inv. (1951). 844 har åker; skog saknas.
Egendomar: Gylle gård, Lundhög, Tor shög,
Grönadal, Prästgården och Fjärdingslövsgården.
Borstfabrik. Äv den medeltida kyrkan kvarstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
