Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 8. Johan (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 9. Conrad (af Ulaborg) - Gyllenstierna, 10. Christofer (af Ericsberg) - Gyllenstierna, 11. Nils (af Fogelvik) - Gyllenstierna, 12. Gustaf Johan (af Lundholm) - Gyllenstierna, 13. Göran (af Lundholm) - Gyllenswärd, 1. Ragnar - Gyllenswärd, 2. Curt - Gyllental el. epakt - Gylling, Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549 Gyllenswärd—Gylling 550
vän och därtill en lärare, vars politiska
grundsatser lärjungen sedermera tillämpade under
två årtionden. Med fullt skäl har man sagt,
att G. under dessa år skötte de
befattningar, som i vår tid tillhöra en krigsminister, en
inrikesminister och en generalintendent, och man
bor därtill lägga, att han även var Sveriges
verklige utrikesminister och bestämde dess yttre
politik. Hänsynslös, kantig, till och med
våldsam, sårade han lätt och skaffade sig bittra
fiender, särskilt inom den gamla högadeln. Själv
blev han greve 1674.
Sommaren 1679 var G. Sveriges ombud vid
fredskongressen i Lund. Genom traktaterna i
Lund band han Nordens riken vid varandra i en
gemensam yttre politik, och han sökte på allt
sätt underlätta deras fredliga samfärdsel. Detta
var syftet bl. a. med den myntkonvention han
våren 1680 bragte till stånd i Köpenhamn. Efter
sin återkomst till Sverige begav han sig till
Skåne för att som generalguvernör övertaga
styrelsen över de forna danska provinserna, då han
träffades av döden. Med G. jordades dock ej
hans planer. Många av dem upptogos och
utfördes av Karl XI. Den största, den, som
avsåg ett starkt och enigt Norden, gick likväl icke
i uppfyllelse. — Litt.: G. Landberg, ”J. G:s
nordiska förbundspolitik” (1935).
9) Conrad G. (af U1 aborg), son till G.
6), frih., ämbetsman (1638—84), landshövding i
Viborg 1667, i Kalmar län 1674, tillhörde under
förmyndartiden riddarhusoppositionen, slöt sig
under Karl XI nära till konungamakten och blev
1680 ordf, i Stora kommissionen samt var vid
1682 års riksdag en av Sekreta utskottets mest
betydande medl.
10) Christofer G. (af Ericsberg),
den föreg:s bror, greve, militär, ämbetsman
(1639—1705), överstelöjtnant vid Livgardet 1668,
överste där 1673, generalmajor av inf. 1676,
generallöjtnant 1677, guvernör över
Västernorrland s. å., kungl. råd 1681, överståthållare 1682,
medl. av förmyndarregeringen 1697. G.
utmärkte sig vid upprepade tillfällen under skånska
kriget, särsk. i slaget vid Lund, där han, även
sedan han sårats, med okuvlig tapperhet fortfor
att föra befälet och väsentligt bidrog till segern.
Vid 1680 års riksdag var G. en av de ivrigaste
förespråkarna för konungens planer och åtnjöt
hela tiden Karl XI :s stora förtroende.
11) Nils G. (af F o ge 1 vi k), sonsons son
till G. 3), greve, kungligt råd, fältmarskalk (1648
—1720). Från utländsk (senast holländsk)
krigstjänst hemkallades G. vid danska krigets utbrott
och blev 1677 överste för ett av honom själv
uppsatt reg:te, med vilket han med heder deltog
i detta krig. 1679 blev han chef för Norra
skånska kavalleriet, 1693 generalmajor av
kavalleriet och landshövding i Jönköpings län, 1696
generallöjtnant och guvernör i Wismar samt
1698 general av kavalleriet och generalguvernör
över Bremen och Verden. 1699 utnämnd till
befälhavare över svenska trupperna i Tyskland,
övergick G., efter danska krigets utbrott 1700,
Elbe med 10,000 man och slog danskarna vid
Reinbek. Han förde 1702 betydande trupper till
Karl XII i Polen, blev 1705 kungligt råd, 1706
greve och 1709 fältmarskalk, 1710 president i
Krigskollegium och hade 1714—19 befälet över
trupperna i Skåne.
12) Gustaf Johan G. (af Lundholm),
den föreg:s kusins son, frih. (1709—64). Han
inträdde 1731 i kansliexpeditionen och blev 1738
presidentsekr. Vid 1741 års riksdag hade G.
trots förbud sammankomster med ryske ministern
Bestuzjev och greps nattetid i febr. s. å. utanför
dennes hus. Sekreta utskottet tillsatte en
kommission, och G. blev, sedan han erkänt sig ha
mot penningar förrått statshemligheter till
Bestuzjev, dömd förlustig liv, ära och gods.
Straffet mildrades till schavottering och livstids
fängelse. Han lössläpptes 1743, förvisades ur riket
och kom 1756 till Livland, där han dog.
Processen mot G. bidrog i hög grad att nedslå
motståndet mot hattarna och deras krigspolitik.
13) Göran G. (af Lundholm), frih.,
militär (f. 1876 31 A), underlöjtnant i Kronprinsens
husar reg. 1895, major vid Generalstaben 1916,
överste och sekundchef för Livreg :s dragoner
1921 och för Livreg. till häst 1928, generalmajor
och inspektör för kav. 1930—40; avsked 1940.
G. har utgivit ”Spanings- och förposttjänst”
(1909).
Gyllenswärd. 1) Ragnar Hugo Ferdinand
G., ämbetsman, jurist (f. 1891 “/s), fil. kand,
vid Uppsala univ. 1911, jur. kand. 1916, assessor
i Göta hovrätt 1923, led. av Justitiedep:s
lag-avd. 1927, hovrättsråd 1929, led. av
lagberedningen s. å., revisionssekr. 1930; konsultativt
statsråd i Ekmans och Hamrins ministärer juni 1930
—sept. 1932, statssekr. i Justitiedep. 1932,
justitieombudsman 1933, justitieråd sedan 1935. G.
är sedan 1943 ansvarig utg. av Nytt juridiskt
arkiv och en av dess huvudredaktörer.
2) Curt Elof G., den föreg:s bror, läkare (f.
1894 8As), med. lic. i Stockholm 1921, med. dr
i Uppsala 1923. G. var doc. i pediatrik vid
Karolinska inst. 1930—44, t.f. prof, i pediatrik där
samt överläkare vid Norrtulls sjukhus 1937—44.
Sistn. år blev han prof, i pediatrik i Uppsala och
1950 vid Karolinska inst. Han har förf, ett stort
antal arbeten i pediatrik, socialmedicin och
fysiologi.
Gyllental el. e p a’k t, årets nummer i den
Metonska cykeln, som omfattar 19 år med
vartdera 365 och V4 dygn = 235 månader.
Gylling, Edvard Otto Vilhelm, finländsk
politiker (f. 1881). Han utgav en akad. avh. om
torparinstitutionen i Finland under svenska tiden
(1909) samt arbeten i befolkningsstatistik och
blev 1910 docent i statistik vid Helsingfors univ.
G. tillhörde de ledande socialdemokraterna vid
lantdagarna 1908—17 och inträdde vid det röda
upprorets utbrott i folkkommissariet men
lyckades undkomma, då de vita segrade. Han begav
sig till Ryssland, där han efter att ha anslutit
sig till kommunismen till 1935 var ordf, i
exekutivkommittén för Karelens autonoma
sovjetrepublik. Hans senare öden äro icke kända; obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
