Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnasium - Gymnast - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Gymnast—Gymnastik
554
1878 års stadga, som även i fråga om
namnskicket erkände reallinjen. Denna stadga
innehöll även bestämmelser om ett 9-årigt allm.
läroverk med de båda sista klasserna, 6:e och 7:e,
delade i en nedre och en övre avd. Utom
klyvningen på real- och latinlinje delades den senare
även i en klassisk och en halvklassisk linje (den
senare med bl. a. grekiska ersatt av engelska
och teckning). Med 1905 års stadga klövs
läroverket i realskola och g., varvid det senare fick som
särsk. mål att förbereda för högre vetenskapliga
studier. G. gjordes 4-årigt men med i:a
ringen, som den fr. o. m. nu kallades, parallell med
realskolans avslutningsklass. G. fortsatte att
vara linjedelat, och möjlighet gavs att välja bort
ett el. i vissa fall 2 ämnen. 1927 års skolreform
medförde bl. a., att man i stor utsträckning
upprättade 3-åriga g., byggande på avlagd realexamen.
Dessutom infördes det s. k.
differentiera-d e g., som innebar, att ämnesträngseln minskade
genom att gymnasisterna de båda sista läsåren
endast behövde läsa 5 fasta ämnen och 3 fria
tillvalsämnen. I fråga om tillvalsämnena
innebar dock 1933 års, nu gällande läroverksstadga
en ändring, i det att dessa blevo bundna till
vissa godkända kombinationer men med
möjlighet att efter tillstånd av rektor och kollegium
få ta med ett tilläggsämne. Ett detaljerat
förslag till omreglering av g. framlades av 1940
års skolutredning, medan 1946 års
skolkommis-sion nöjt sig med mera allmänt hållna
uttalanden men bl. a. också föreslagit en horisontell
klyvning av g. med studentexamen efter u:e och
dimissionsexamen efter 12 :e skolåret samt g.
delat på 3 olika linjer. — Termen g. användes
även för att beteckna vissa högre fackskolor
(handels-g., tekniskt g.), som på sitt område leda
fram till en med studentexamen jämbördig
examen. — Litt.: K. Nordlund, ”Översikt av de
svenska g:s historia intill år 1820” (1914); G.
Brandell, ”Svenska undervisningsväsendets och
uppfostrans historia” 2 (1931).
Gymna’st (grek, gymnastes), i Hellas fr. o. m.
4æ årh. f. Kr. benämningen på de ofta
medicinskt kunniga idrottslärarna i mots. till
tränarna (paidotri’bes); i vår tid namn på person med
goda gymnastiska färdigheter, stundom på
utövare av frisk- och sjukgymnastikyrket.
Gymnastik (av grek, gymnastiké, som avser
kroppsövningar [underförstått techne, konst], av
gymna’ zein, idka kroppsövningar, av gymno’s,
naken), i nutida svensk bemärkelse utförandet av
systematiskt ordnade kroppsrörelser, som avse att
verka uppfostrande samt utvecklande och
vidmakthållande av en människas fysiska och
psykiska egenskaper. G:s mål är människans
fullständiga, harmoniska utveckling. Viktiga
komplement till g. äro lek och idrott. — Hos
kulturfolken har man vid ökat välstånd med åtföljande
bekvämlighet, ensidigt arbete, nedsatt rörlighet
och muskelkraft som motvikt måst tillgripa urspr.
naturliga, småningom mera konstmässiga
(konstruerade), tidsbesparande rörelseformer. För att
beteckna dylika övningar uppkom i Hellas
under 5 årh. f. Kr. namnet g. (nakenövningar),
och beteckningen har, om än med skiftande
betydelse, bevarats intill våra dagar. Grekerna
to-go dock g. i en annan och vidsträcktare
bemärkelse än vår tid. Den var närmast vad man nu
kallar idrott. G. i Hellas var en hela det fria
folkets angelägenhet, ett uppfostringsmedel, som
ytterst syftade till bevarandet av landets
självständighet. I och med kristendomens seger och
dess urspr. ensidiga betonande av askesen
undertrycktes i stort sett metodiska kroppsövningar
för mer än 1,000 år framåt. Under medeltiden
förekom ingen g. i egentlig bemärkelse med
undantag av voltigen, som under 1400—1500-talen
hade en glansperiod. Humanisterna voro de
första, som ivrade för förbättrad kroppskultur och
fäste samtidens uppmärksamhet på den
forngre-kiska g:s värde. Några nämnvärda praktiska
resultat härav kunna dock ej spåras förrän så sent
som efter mitten av 1700-talet, då J. Lockes och
J. J. Rousseaus idéer genom de s. k.
filantro-pisterna började omsättas i handling på flera
ställen i Europa, framför allt i Tyskland. Så
t. ex. införde J. B. Basedow g. (klättring,
balansövningar, brottning och fri idrott) i det
nyinrättade Philantropinum i Dessau 1774. C. G.
Salz-mann upprättade 1784 en liknande
uppfostringsanstalt i Schnepfenthal, och här blev J. C. F.
Guts Muths lärare i g. 1786. Denne utbildade
ett g.-system, där han visserligen upptog ung.
samma övningar som Basedow men dessutom
vinnläde sig om att sammanställa dem i en viss
stegringsföljd med en bestämd målsättning. Ung.
samtidigt med denne verkade i samma riktning
dels G. U. A. Vieth, vars ”Versuch einer
Ency-klopädie der Leibesübungen” är ett omfattande
gymnastiskt standardverk, dels schweizaren J. H.
Pestalozzi. Denne började tillämpa Guts Muths’
g.-metod, men sedan gjorde han ett försök med
s. k. elementar-g., d. v. s. ett system av
konstruerade ledrörelser i viss stegringsföljd.
Elementar-g. rönte dock ingen större uppskattning
i Tyskland men hölls vid liv bl. a. genom A.
Spiess, som lade grunden till skol-g. i Tyskland.
Den i Frankrike verkande spanjoren F. Amoros
var starkt påverkad av Guts Muths. Dansken
F. Nachtegall stödde sig huvudsaki. på Guts
Muths’ ”G. für die Jugend”, och P. H. Ling
fick hos Nachtegall sin första gymnastiska
utbildning. Ling gick emellertid snart sina egna
vägar. Visserligen torde han under sina första
år som gymnastiklärare ha bedrivit g. efter Guts
Muths’ system, men efter några år får hans g.
ett nytt inslag i den fristående g. Det är
sannolikt, att Ling tagit del av Pestalozzis (Niederers)
uppsatser om elementar-g. och att han här fått
uppslaget till de konstruerade rörelserna; men
f. ö. äro olikheterna mellan bådas system
påtagliga. Tysken F. L. Jahn, som likaledes rönt
inflytande av Guts Muths, bedrev idrottsbetonad
g., delvis med gammaltyska förebilder och
hyllade andra gymnastiska grundprinciper än Ling.
På så sätt uppstodo i Europa under början av
1800-talet 2 olika riktningar, den 1 i n g s k a, som
lade vikt vid hela kroppens harmoniska
utveckling genom formgivande, konstruerade rörelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
