Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Gästrikland
594
Gammal gård av bergslagstyp. Hembygdsgården i
Torsåker. SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
rullstensåsarna, som åtföljas av odlingsbar jord
och som bildat utomordentliga
kommunikationsleder. Den äldre bygden präglades av
jordbruket, men längs kusten blev fisket en viktig
binäring. Bland fisklägen märkas Sikvik, numera
främst sommarbadort, Bönan, anlagd från Gävle
stad, Utvalnäs, Edskön och Gåsholma.
Rikedomen på myrmalm gjorde järnhanteringen till en
viktig binäring för bönderna i det inre av
landskapet. Redan jordbruket åstadkom i de delar
av landskapet, där den odlingsbara jorden låg
samlad, en bybebyggelse. Där järnhanteringen
bedrevs, växte dessa byar till stor del genom
hem-mansklyvning ut som bergsmansbyar. Vid
medeltidens slut lågo dessa samlade i Torsåkers sn,
ii till antalet. Redan under i6oo-talet började
bergsmännens verksamhet att övertas av
järnbruken, och en bruksbebyggelse började
framträda. De under detta årh. grundade 20
järnbruken ligga spridda över hela landskapet.
Under 1700-talet tillkommo 1 och under 1800-talet
4 järnbruk. Omkr. 1850 uppstod en kris inom
järnhanteringen, som orsakade nedläggandet av
ett stort antal järnbruk och en koncentrering till
stordrift. Denna senare gynnades av öppnandet
av Gävle—Dala järnväg 1850 och
utexperimen-terandet av bessemermetoden vid Edskens bruk.
Nu finnas i G. 3 järnbruk: Hofors, Sandviken
och Forsbacka. Med 1850-talet kom även
träindustrien och gav upphov till betydande
industrisamhällen. Liksom i det övriga Sverige har
flykten från landsbygden accentuerats under
1930- och 1940-talen. — G. har två städer, Gävle
(47,584 inv. 1952) och Sandviken (19,362 inv.),
samt en köping, Storvik, med 1,924 inv. G. har
ett stort antal tätorter med över 200 inv., de
flesta av dessa äro industrisamhällen el.
handelsorter. Av dessa märkas: Hofors
(brukssamhälle, 6,900 inv.), Forsbacka (brukssamhälle, 1,900),
Norrsundet (industrisamhälle, 1,330), Ockelbo
och Järbo (industrisamhällen, vardera 1,275),
Hemlingby (villasamhälle, 1,270) samt Hamrånge
(stationssamhälle, 1,240).
Ekonomisk geografi. Jordbruk. 1944 hade
G. 33,555 har (8,5 % av landarealen) åker, 2,307
har (0,6 %) slåtteräng, 2,968 har (0,7 %) annan
betesäng, 287,909 har (72,3 °/o) skogsmark och
71,375 har (17,8 °/o) övrig mark. G. är ett
ut
präglat småbrukar landskap. Ur
näringsgeogra-fisk synpunkt utgör G. ett övergångsområde
mellan Norrland och Mellansverige.
Sädesodlingen är ännu av betydelse, och vallodlingen
har ej nått samma intensitet som längre
norrut. Vad odlingsväxternas frekvens angår, är
G. snarare ett mellansvenskt än ett norrländskt
område, gynnat av jordmån och klimat.
Jordens parcellering är en av orsakerna till att
brödsäd mestadels odlas endast till brukarnas
eget behov, medan den för den övriga
befolkningens del måste införas. Havreodlingen
är av ung. samma betydelse som i Mellansverige,
medan kornet har större betydelse i G.
Boskapsskötseln är sedan gammalt en
gästrikländsk näringsgren av betydelse, och
smörproduktionen är nu liksom tidigare ansenlig.
Trots detta bedrives boskapsskötseln flerstädes
extensivt, och fäbodväsendet är spritt över så
gott som hela landskapet. Det är dock nu
till-bakagående, och främst de avlägset belägna
fäbodarna övergivas. Nötkreatursstammen utgöres
till största delen av S. K. B. (svensk kullig
boskap), men S. R. B.- (svensk rödbrokig
boskap) rasen tränger fram. Svinskötseln är i
större skala av relativt sent datum men är liksom
får- och getaveln en faktor att räkna med i
näringslivet.
Fisket var tidigare en viktig binäring till
jordbruket; numera bedrives det nästan
uteslutande av yrkesfiskare. De största fisklägena äro
belägna utanför Gävle. Fångsten föres till
betydande del på lastbil till Stockholm. Mer än
90 »/o av fångstvärdet faller på strömmingsfisket,
därnäst i betydelse komma lax- och sikfisket.
En ej obetydlig del av strömmingen saltas, rökes
el. beredes till surströmming.
Skogsbruket är mestadels intimt knutet
till jordbruket, skogen hör till den bästa i
Sverige och består huvudsaki. av gran, tall och
björk. Barrblandskog och blandad barr- och
lövskog äro de vanligaste vegetationstyperna. Man
beräknar, att skogen lämnar 85—90 m3 virke
per har mot 50 i Norrland som helhet.
Industrien är G:s viktigaste näringsgren
och livnär 50,7 % av befolkningen. Genom
landskapet går gränsen mellan bergslags- och
träindustribygd. Mellansveriges malmförekomster
fortsätta över gränsen i s. v., där järnmalmen
bry-tes i Nyäng och Bodås (v. n. v., resp. s. om
Torsåker), som 1947 levererade tills. 51,212 ton malm
och sysselsatte 119 arbetare. Anrikningsverk
finns i Långnäs (v. om Storvik).
Metallindustrien är G:s viktigaste industrigren. Järn- och
metallhanteringen är lokaliserad till Sandviken,
Forsbacka, Hofors och Iggesund, medan centra
för järn- och metallmanufaktur ligga i
Sandviken, Gävle, Åshammar, Hofors, Storvik,
Forsbacka och Valbo. Verkstadsindustrien
förekommer främst i Gävle. Mindre företag äro belägna
i Storvik och Ockelbo. Jord- och stenindustrien
är lokaliserad främst till gävlesandstenen, som
brytes till byggnadssten. Tegelbruk finns i
Hästbo (s. om Torsåker). Träindustrien
representeras av sågverk i Gävle, österfärnebo, Torsåker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
