Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Habsburg, furstehus - Hácha, Emil - Hachette, Louis Christophe François - Hachinohe - Hachioji - Hachis - Hacienda - Hacka - Hackbruk - Hackbräde el. cymbal - Hackelse - Hackelsemaskin - Hackensack - Hackert, Jacob Philipp - Hackman, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Hacha—Hackman
668
set H. grundades av Ferdinand I (d.
1564), som av sin bror Karl V erhöll de
österrikiska arvländerna 1521, blev konung i
Ungern och Böhmen 1526 och tysk-romersk
kejsare 1556. Kejsarvärdigheten tillföll hans son
Maximilian II (reg. 1564—76) och
dennes söner Rudolf II (reg. 1576—1612) och
Mattias (reg. 1612—19). De österrikiska
arvländerna hade delats mellan Maximilian II
och hans yngre bröder Ferdinand och Karl
men samlades jämte Böhmen och Ungern hos
Karls son Ferdinand II (kejsare 1619—
37). Denne överlät Tyrolen till sin bror
Leopold V 1625, men landet återföll till kronan
1665. Efter Ferdinand II följde som kejsare
hans son Ferdinand III (reg. 1637—57),
dennes son Leopold I (reg. 1658—1705)
och den sistnämndes söner Josef I (reg.
1705—11) och Karl VI (reg. 1711—40). Med
Karl utslocknade huset H. på svärdssidan
1740. Hans dotter Maria Teresia (d.
1780) ärvde de österrikiska länderna samt
Böhmen och Ungern, vilka då övergingo till
det genom hennes gifte grundade huset
H.-Lothringen el. Österrike. Genom
revolutionen okt.—nov. 1918 upphörde huset att
regera i Österrike samt berövades genom lag
av 3 april 1919 sina rättigheter och titlar där.
Huvudman för denna dynasti är nu kej sar Karl
I:s (d. 1922) av Österrike äldste son, Otto
(f- 1912).
Håcha [-Va], Emil, tjeckoslovakisk jurist
och president (1872—1945), jur. dr 1896, blev
efter tjänstgöring som advokat och i böhmisk
förvaltning domare i
Wien 1916, i Prag
1918. Vid
upprättandet av den
tjeckoslovakiska staten blev han
president i landets
högsta
förvaltningsdomstol. H. blev doc. i
Prag 1920. Han var
politiskt en oprövad
kraft, då han 30/u 1938
valdes till Benes’
efterträdare som
president i det efter
Mün-chenöverenskommel-sen stympade
Tjecko
slovakien. Något inflytande hade han ej; sedan
den slovakiska krisen i mars 1939 gett Hitler
förevändning att kalla H. och utrikesminister
Chval-kovsky till Berlin, gick han här ■— efter svåra
påtryckningar — med på att överlåta åt Hitler
att bestämma om det tjeckiska folkets framtid.
Efter ockupationen intog H. formellt ställningen
som statschef och ledare av Böhmen-Mährens
autonoma regering och styrelse. Även nu
visade den åldrande och sjuklige H. stor
undfallenhet för tyskarna. — H. häktades omedelbart
efter Prags befrielse men dog, innan några andra
anstalter hunnit vidtagas.
Hachette [a/ä’t], Louis Christophe
Fr an q ois, fransk bokförläggare (1800—64).
Han grundade 1826 i Paris ett bokförlag (från
1892 Hachette & co., 1919 ab.), som utgav
pedagogiska och skönlitterära verk, planschverk
o. s. v. och snart blev ett av Frankrikes största.
Hachinohe [hat/inå-], stad på östkusten av n.
Hondo, Japan; 73,000 inv. Hamn och åtskillig
industri.
Hachioji [hatJiåd^i], stad på mellersta Hondo,
Japan, 40 km v. om Tokyo; 62,000 inv.
Omfattande sidenindustri.
Hachis [a/i’] (av hacher, hacka, skära i små
bitar), fr., stuvning av i tärningar skuret kokt
el. stekt kött, ofta med starkt kryddad sås.
Hacienda [abiä’nda], sp., lantgods.
Hacka, redskap för nyodling och luckring.
Vanl. brukade slag av handhackor äro f 1 å h a
c-k o r och djuphackor, båda med ett brett
blad, klohackor, med 2—flera långa klor,
och korp- el. p i k h a c k o r, med grov spets.
För ytlig luckring mellan radsådda växter och
för dessas gallring brukas dels små
handhackor, dels häst- och traktorhackor; de
båda sistnämnda uppbäras av hjul.
Hackbruk, primitiv form av jordbruk utan
plog och dragare, varvid som redskap nyttjas
hackan el. en spetsig käpp. Plogbruket har först
genom europeiska utvandrare förts till Amerika,
Australien m. fl. länder. Allt jordbruk, som
förut fanns på dessa områden — och till stor del
ännu finnes där —, måste kännetecknas som h.
Hackbräde el. cymbal (ty. Hackbrett, it.
cembalo, fr. tympanon, eng. dulcimer),
stränginstrument, som består av en trapetsformad
resonanslåda med stålsträngar, vilka slås med
hammare. H., som särskilt i Ungern fått stor
utbredning, härstammar från Persien. H. gav på
1700-talet upphov till hammarklaveret. I vissa
delar av Sverige (Dalarne, Härjedalen,
Jämtland) var h. folkinstrument ännu för hundra år
sedan.
Hackelse, med en hackel semaskin sönderdelat
stråfoder, särskilt halm. Genom denna beredning
vinnes, att stråfodret kan blandas med smakligare
fodermedel, så att det hela begärligare förtäres.
Hackelsemaskin, för skärning av stråfoder
till hackelse, utgjordes förr ofta av en öppen
träränna, hackelsekistan, varigenom
stråfodret frammatades för hand mot en vid rännans
framända fäst kniv, som fördes upp och ned.
Nutida h. ha dels frammatningsanordningar (vanl.
ett par matarvalsar), mellan vilka stråfodret
frampressas genom munstycket, dels ett
roterande knivhjul framför detta. H. drivas med
handvev, trampa el. motorkraft.
Hackensack [hä’kansäk], stad i New Jersey,
U.S.A., vid H. River; 29,000 inv. Förort till
New York.
Ha’ckert, Jacob Philipp, tysk målare
(1737—1807). Han uppehöll sig sedan 1768 i
Italien, målade ideala landskap, var Sergels
umgängesvän i Rom och överskattades av Goethe,
som skrev hans biografi 1811.
Hackman, finländsk adlig ätt. J ohan
Fredrik H. inflyttade 1786 från Tyskland till
Viborg, där han grundade en exportfirma, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
