Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagberg, 1. Carl Peter - Hagberg, 2. Carl August - Hagberg, 3. Karl August - Hagberg, 4. Louise - Hagberg, Erik - Hagberg, Hilding - Hagberg, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Hagberg
686
ningsväsen 1825. H. var en av sin tids främsta
andliga talare. Han utgav flera
predikosamlingar.
2) Carl August H., den föreg:s son,
översättare (1810—64). Han blev 1830 fil. mag.
i Uppsala och 1833 docent i grekiska litteraturen.
1835 angrep han anonymt i en Uppsalatidning
Almquists första Törnrosskrifter och medelbart
Almquists beskyddare Atterbom samt den
påstådda immoraliteten i Goethes ”Die
Wahlver-wandtschaften”. 1835—36 vistades H. i
Tyskland och Frankrike; hans skildringar därifrån
ha 1927 utgivits under
titeln ”Resa i Europa
på 1830-talet”. I
Paris blev han en varm
beundrare av
nyromantiken i dess
franska form. Han
försökte sig sedan på
romanförfattarskap i
W. Scotts stil; han
tryckte 1938 d. 1 av
romanen ”Ett
borgarhus på Köpmangatan
för 30 år sedan” men
utgav den aldrig.
Efter en ryktbar
be
fordringsstrid — bl. a. med Almquist som
medsökande — utnämndes H. 1840 till
innehavare av Norbergska professuren i Lund, vilken
då omfattade både moderna språk och estetik.
H. föreläste många år om Shakespeare, vars hela
dramatiska alstring han översatte 1840—51; 1847
—51 utkommo dessa övers, i 12 delar. Med
utomordentlig skicklighet och ett beundransvärt
herravälde över språket genomförde H. detta
betydelsefulla och omfattande arbete. 1858 utbytte
H. sin professur mot den nyinrättade i nordiska
språk och ägnade många år åt Sv. akad:s
ordboksarbete. 1843—45 redigerade han tidskriften
Studier, Kritiker och Notiser. Led. av Sv. akad.
1851. — Litt.: K. Warburg, ”Den börjande
reaktionen mot nyromantiken” (i Samlaren, XXIV);
A. Österling, ”C. A. H.” (1922); N. Molin, ”K.
A. H. som översättare” (1929).
3) Karl August H., den föreg:s brorson,
översättare (1863—1944). Han var 1892—1928
anställd i Aftonbladets redaktion och från 1908
medlem av Sv. akad:s Nobelinstitut. H. var en
framstående översättare, särskilt av romansk
poesi, och har utgivit bl. a. ”Främmande dikter
tolkade på svenska” (1900), Echegarays ”Den
store Galeotto” (1902), Racines ”Fedra” (1906),
Lope de Vegas ”Järnvattnet i Madrid” (jämte
en monogr. av Lope de Vega 1907), ”Modärna
trubadurer” (1917; katalansk poesi, med inl.),
Gabriel Téllez’ ”Förföraren från Sevilla” (1924;
med inl. om Don Juansagan).
4) Louise Euphrosyne H., den föreg:s
syster, folklivsforskare (1868—1944), amanuens vid
Nordiska museet 1891—1930, där hon bedrev en
betydelsefull insamlingsverksamhet av föremål
och gjorde uppteckningar; fil. hedersdr i Uppsala
1942. Hon utgav bl. a. ”Påskhögtiden” (1920)
och ”När döden gästar” (1937), det främsta
nordiska materialverket om tro och sed i samband
med död och begravning.
Hagberg, Erik Rudolf, politiker (f. 1891
17/s), huvudred, för Skånska Aftonbladet 1925—
49. H:s krafter togos i anspråk inom
högerorganisationerna, och han var tidigt aktivt
verksam inom Malmös kommunala liv. 1933 invaldes
H. i A. K., där han särsk. ägnat sig åt
närings-och skattefrågor. Han har säte i riksdagshögerns
förtroenderåd. 1949 utsågs han till
riksgälds-fullmäktig.
Hagberg, Karl Hilding, politiker,
tidningsman (f. 1899 28/to), arbetade som
gruvarbetare i Malmberget och Kiruna 1914—29, blev
därefter journalist och en av ledarna för
kommunismen i Norrland. H. var red. för
Norrskensflamman i Luleå 1930—40 och är sedan 1943
politisk red. för Ny Dag i Stockholm. Sedan
1930 är han led. av Sveriges kommunistiska
partis centralstyrelse. 1951 blev han partiets ordf.
Sedan 1933 är han led. av A. K. Han var 1935
—40 led. av Norrbottens läns landsting.
Hagberg, Knut Hjalmar, författare (f.
1900 19/?). Efter att ha’ blivit fil. dr i Lund 1925
ägnade sig H. åt kultur journalistik och har
varit anställd i Nya Dagligt Allehanda 1925—44
och i Svenska Dagbladet från 1945; H., som först
utbildade sig till litteraturhistoriker,
specialiserade sig på engelsk litteratur, varvid han särsk.
dröjde vid företrädare för en mera
konservativ, religiös livsinställning. Av hans böcker med
ämne från engelsk politik och kulturhistoria
märkas ”Thomas Carlyle. Romantik och
puri-tanism i Sartor Resartus” (1925), ”Världens
barn” (1927), ”Medmänniskor” (1928), ”Burke,
Metternich, Disraeli” (1931), ”Engelsmän”
(1943) ”Winston
Chur-chill” (1944) och
”Victoria, drottning av
England” (1947). H.
har också hämtat
motiv ur svensk politisk
historia och
kulturhistoria, bl. a. i
”Viktor Rydberg” (1928),
”Av Vasarnas ätt”
(1929), ”Efter
storhetstiden” (1932),
”Gotland. Sommaren
1933” (1933), ”Bygd
och hävd (1934) och
”Från Stenbrohult till
Svensksund” (1942). H. har i en rad skrifter
gett bilder ur naturen och naturstudiets
historia, bl. a. i ”Fågelvägar, geografiska och
litterära” (1932), ”Carl Linnæus” (1939),
”Fågelsträcket över Öland” (1940), ”Från Aristoteles
till Brehm” (1941), ”Svenskt fågelliv” (1942),
”Fåglar i bygd och obygd” (1944), ”Svenskt
djurliv i mark och hävd” (1950) och ”Öland”
(s. å.). Ämnen från skilda håll ha essäsaml.
”Tutanchamons dödsmask” (1941) och
”Järnhertigen” (1944). H. har flitigt verkat som utg.
av samlingsvolymer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
