Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haller, 1. Albrecht von - Haller, 2. Karl Ludwig von - Haller, Herman - Haller, Johannes - Hallert, Bertil - Haller von Hallenburg, Józef - Hallesby, Ole - Halley, Edmund - Halleys komet - Hallfred Ottarsson (Vandrædaskald) - Hallgren, Gunnar - Hallgrimsson, Jónas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Haller—Hallgrimsson
740
Institutiones Boerhaaves” (1739—44), ”Artis
me-dicae principes” (11 bd, 1769—74) och ”Icones
anatomicarum” (8 bd, 1743—56). — Som
botaniker gav han, i häftig polemik mot Linné,
grunddragen till ett naturligt system, ”Bibliotheca
bo-tanica” (2 bd, 1771—72). — Som diktare bidrog
han kraftigt till den tyska poesiens
uppblomst-ring. Berömdast äro lärodikterna ”Die Alpen”
(1729) och ”Über den Ursprung des Uebels”
(1734). Han skrev även oden, som
förebåda Klopstocks. Hans ”Versuch schweizerischer
Gedichte” (1732, kritisk uppl. av H. Maync
1923) utkom i en mängd uppl. och översattes
till flera språk. — Litt.: O. v. Greyerz, ”A. H.
als Dichter” (1902); H. E. Jenny, ”H. als
Philo-soph” (s. å.); S. d’Irsay, ”A. v. H.” (1930).
2) Karl Ludwig von H., den föreg:s
sonson, statsrättslig författare (1768—1854). H.,
som övergått till katolicismen och hatade
revolutionen, blev genom det talangfulla
teokratiskt-reaktionära arbetet ”Die Restauration der
Staats-wissenschaften” (1816—25) lärofader för
restau-rationspolitiken.
Haller, Herman, schweizisk skulptör (1880
—1950), började som målare. Hans arkaiserande
figurskulptur är utbildad under inflytande av
Maillols antiimpressionistiska stil.
Haller, Johannes, tysk historiker (1865—
1948), 1902 prof, i Marburg, 1904 i Giessen och
1913 i Tübingen. Urspr. medeltidshistoriker,
varom vittna ”Papsttum und Kirchenreform” (1903),
”Der Sturz Heinrich des Löwen” (i ”Archiv für
Urkundenforschung”, 3, 1911), ”Die Marburger
Annalen” (1912), ”Das Papsttum. Idee und
Wirk-lichkeit”, 1—3:1 (1934—47), har H. sedan 1914
även behandlat den nyaste tidens
politisk-histo-riska frågor: ”Bismarck und Deutschland” (1915),
”Die Aera Biilow” (1922), ”Die Epochen der
deutschen Geschichte” (1923), ”Aus dem
Le-ben des Fürsten Philipp zu Eulenburg-Hertefeld”
(1924), ”Tausend Jahre deutsch-französischer
Be-ziehungen” (1930), ”Reden und Aufsätze zur
Geschichte und Politik” (1934).
Hallert, Bertil, kartograf (f. 1910 W2),
examinerades från Tekniska högsk:s avd. för
lantmäteri 1936, efter fotogrammetriska studier i
Tyskland, Italien och Schweiz statskartograf
1939—47, tekn. dr 1944 (”Über die Herstellung
photogrammetrischer Pläne”), doc. s. å., prof, i
fotogrammetri vid Tekn. högsk. 1947.
Haller von Hallenburg [-bork], J 6 z e f,
polsk militär (f. 1873), officer vid art. 1895,
avsked som kapten 1912, återinträdde i tjänst vid
1 :a världskrigets utbrott och uppsatte en legion
polska frivilliga i Lwöw. 1915 blev H. chef
för polska järnbrigaden, 1917 generalmajor och
chef för en polsk fördelning i Bessarabien. Efter
freden i Brest-Litovsk övergick han i rysk tjänst
och organiserade i Ukraina 2:a polska kåren. Han
blev emellertid slagen av tyskarna 1918 men
undkom själv till Frankrike. Här uppsatte han 1919
den s. k. ”armén H.”, som genom Tyskland
transporterades till Polen. I juli 1920 blev H.
befälhavare på polska n. fronten och deltog i
slaget vid Warszawa i aug. s. å. 1921 var H.
en kort tid generalinspektör för art. men
avgick s. å. ur aktiv tjänst. 1939—43 var han medl.
av Sikorskis exilregering.
Hallesby, 01 e Christian, norsk teolog (f.
1879), prof, i systematisk teologi vid teol.
me-nighetsfakulteten i Oslo 1909. H. är det
ortodoxa partiets ledare i den norska kyrkostriden
ang. ortodox och liberal teologi och en av
stiftarna av Norges kristelige student- og
gymnasistlag. H. har utom uppbyggelseskrifter (flera i sv.
övers.) utg. bl. a. ”Den kristelige troslære” (2 bd,
1920—21) och ”Den kristelige sedelære” (1928).
Halley [hä’li], Edmund, engelsk astronom
(1656—1742). Han utförde redan vid unga år
viktiga arbeten på planetastronomiens område
och blev efter en
resa till S:t Helena,
varvid han noggrant
bestämde st j ärnposi-
tioner på s.
hemisfä-ren, medlem av Royal
Society 1678. Under
en resa till Paris
upptäckte han där tills,
m. G. D. Cassini 1680
års stora komet. H.
sysselsatte sig
ingående med
månobservationer samt fäste
uppmärksamheten på
Ve-nuspassagernas bety
delse för bestämningen av solens parallax. Han
gav uppslaget till noggranna undersökningar över
jordmagnetismen. H. utbildade vidare en ny
metod för bestämningen av longituden till sjöss och
beräknade banelementen för kometerna av åren
1531, 1607 och 1682 samt visade, att de tillhörde
en och samma komet med en omloppstid av omkr.
76 år, vilken sedermera uppkallats efter H.
(Halleys komet). Vidare må nämnas hans
påvisande av fixstj ärnornas egenrörelser, hans teori
om magnetnålens variation och om fyra
magnetiska poler, hans förbättring av dykarklockan
samt hans spegeloktant. 1703 utnämndes H. till
prof, i geometri vid univ. i Oxford och
efterträdde 1720 Flamsteed som föreståndare för
Green-wichobservatoriet.
Halleys komet [hä’lis-], se Kometer.
Hallfred Ottarsson, kallad
Vandræda-skald (d. v. s. skald, som är svår att komma
överens med), islänning, den berömdaste av Olof
Tryggvessons hirdskalder (d. 1007). Han
diktade efter slaget vid Svolder en arvdrapa om Olof
Tryggvesson. Särskilt intressanta äro många av
H:s tillfällighetsstrofer (”lausavisor”), som
måla brytningen mellan hedendom och kristendom.
H:s skiftesrika liv skildras i
Hallfredssa-gan.
Hallgren, Ernst Gunnar, lantbruksforskare
(f. 1907 8/ö), agr. lic. 1943, agr. dr 1947, doc.
1948 och prof. 1950 i agronomisk hydroteknik
vid Lantbrukshögsk. Han har utg. skrifter i
marklära, hydrologi, agrometeorologi och
hydroteknik.
Hallgrimsson [hadl-], Jonas, isländsk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
