Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallman, Adolf - Hallman, 1. Johan Göstaf (Göstafsson) - Hallman, 2. Carl Israel - Hallman, Per Olof - Hallnäs, Hilding - Hallon - Hallonblomvivel - Hallonglasvinge - Hallonmask - Hallonskalbagge, hallonänger - Hallonsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Hallman—Hallonsläktet
744
detta ändamål. H. har under många år tecknat
för Köpenhamns-tidn. Politikens söndagsbilaga
och även illustrerat böcker, ss. de av honom
själv skrivna ”På Boulevard Europé” (1929),
”Paris under fyra årstider” (1930), ”Express
till och från Paris” (1932) och ”Köpenhamn”
(1944). Till H:s stilfullaste arbeten höra
illustreringen av Maupassants genombrottsnovell
”Bou-le de suif” (”Fettpärlan”) och Hj. Söderbergs
ungdomsroman ”Förvillelser”. Sedan 1944 är H.
bosatt i U.S.A.
Hallman. 1) Johan Göstaf
(Göstafs-son) H., skald, historiker (1701—57). Han
promoverades 1726 till fil. mag., blev 1729
komminister och 1737 kyrkoherde i Hedvig Eleonora
församling i Stockholm. H. var en intresserad
historiker. Hans mest kända arbete är en
biografi över Olaus och Laurentius Petri (1726),
delvis byggd på oäkta dokument, av vilka i varje
fall flera härröra från förfalskaren N. Rabenius.
Solidare är hans ”Beskrifning öfver Kiöping”
(1728). H. var även en produktiv skald med
växlande ämnesval. Hans tragedi ”Erik och
Valdemar” (utg. 1875) blev aldrig uppförd. Se
vidare Elisifs visa.
2) Carl Israel H., den föreg:s son, skald,
teaterförfattare (1732—1800). Han var någon
tid lägre ämbetsman i Bergskollegium.
Åtskilliga tillfällighetsdikter
gj orde honom känd,
och då teatern under
Gustav IH:s dagar
började få en
glansperiod, blev H. en av
dess populäraste
författare. Flera av hans
burleska komedier och
sångspel blevo
särdeles omtyckta och
stodo länge på
repertoaren. ”Casper och
Dorotea” (1775; parodi
på ”Acis och
Gala-thea”), ”Skeppar
Rolf” (1778; parodi på ”Birger Jarl”),
”Pe-tis och Telée” (1779; parodi på ”Thetis och
Pelée”). H. författade även två operor samt
dessutom, antagligen efter plan av G. M.
Arm-felt, som skulle gälla som författaren, och på
dennes beställning, det lilla divertissemanget
”Tillfället gör tjufven”, en älskvärd, gladlynt
folklivsbild. I tidens många ordenssällskap var H.
en flitigt anlitad skald och festtalare. — H:s
”Samlade skrifter”, red. av P. Hanselli,
utkom-mo i 2 dir 1853. — Litt.: Chr. Eichhorn, ”Nya
svenska studier” (1881); K. Warburg, ”Om
författarskapet till ’Tillfället gör tjufven’” (1878).
Hallman, Per Olof, arkitekt, stadsplaneexpert
(1869—1941), utexaminerades från Tekniska
högsk. 1890, studerade vid Konsthögsk. 1890—
93, därefter anställd vid byggnadsnämnden i
Stockholm, där han blev v. stadsarkitekt 1913
och 1922—27 var stadsplanedirektör; 1897—1934
doc. i stadsanläggningskonst vid Tekniska högsk.
H. utarbetade en mängd stadsplaner för såväl
städer som mindre samhällen i landet, varvid han
tillämpade österrikaren Sittes estetiskt grundade
stadsplaneidéer, vilka i Sverige först
uppmärksammades genom H:s tävlingsförslag till
stadsplan för Göteborg 1900 (tills, m. F. Sundberg).
H. har verksamt bidragit till utformningen av
Stockholms ytterområden.
Hallnäs, Johan Hilding, tonsättare (f. 1903
25/4), studerade vid konservatoriet i Stockholm
från 1924, i Paris (orgel) 1929 och i Leipzig
(komposition) 1930. Han blev 1933 organist och
kantor vid S:t Johannes kyrka i Göteborg.
Sedan 1934 är han dessutom lärare vid Göteborgs
orkesterskola. Som tonsättare i måttfullt modern,
stundom arkaiserande stil har H. framträtt med
3 symfonier, orkestersviter, divertimento för
stråkorkester, violinkonserten ”sinfonietta
pasto-rale”, ”Cantata da chiesa” (för soli, kör,
orkester och orgel), kammarmusik (sonat för viola
och piano), sånger m. m.
Hallon, se Hallonsläktet.
Hallonblomvivel, se Vivlar.
Hallonglasvinge, se Glasvingar.
Hallonmask, se Hallonskalbagge.
Hallonskalbagge, hallonänger, Bytürus
(Trixagus) tomentösus. Den är fullbildad knappt
4 mm lång, gråbrun och har
i spetsen klubblikt förtjockade
antenner. H. äter sig in i
hallonbuskarnas blomknoppar och
förstör dem. Äggen läggas på de
unga fruktämnena, och larven
lever sedan i hallonen och är
bekant under namnet
hallonmask, omkr. 5 mm lång, gul
med ljusbrunt huvud.
Hallonsläktet, Ru’bus, tillhör
fam. Rosaceae och igenkännes
på att pistillerna äro spiralställda
och frukterna små stenfrukter,
som bilda en sammansatt frukt. Det omfattar
bortåt 200 arter. De omkr. 40 svenska arterna
tillhöra följ. 4 sektioner: 1) hjortrongruppen
(Chamaemorus), dioika örter med enkla, njurlika
blad och lång, vågrät under jordsstam; 2) j
ung-f rubärsgruppen (Cylactis), örter med
två-könade blommor, trefingrade blad och ofta långa
revor; 3) hallongruppen (Idaeobatus),
buskar med taggar och vanl. parbladiga blad på
årsskotten; 4) björnbärsgruppen
(Euba-tus), buskar med taggar och fem- el. trefingrade
blad på årsskotten.
Till den första sektionen hör endast en art,
hjortron (R. chamaemorus), som i Sverige
förekommer ända ned till Skåne. Den växer
företrädesvis på högmossar och har omkr. 2 dm
hög stjälk med en stor, vit blomma. Frukterna
äro stora (de största inom släktet), som yngre
röda, som mogna gula, saftiga och välsmakande.
De användas mest till sylt.
Till den andra sektionen höra två svenska
arter, åkerbär (R. arcticus) och
jungfrubär el. stenhallon (R. saxatilis). Den förra
saknar revor; i Sverige förekommer den ända
ned i Svealand. -Ymnigast växer den i
Norr
Hallonskal-bagge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
