Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 3. Gustaf David - Hamilton, 4. Carl Otto (af Hageby) - Hamilton, 5. Adolf Ludvig - Hamilton, 6. Carl Didrik (af Hageby) - Hamilton, 7. Gustaf Wathier - Hamilton, 8. Jakob - Hamilton, 9. Hugo Adolf (af Hageby) - Hamilton, 10. Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Hamilton
788
s. å.; han fick 1765 fältmarskalks titel. Mot
frihetstidens slut var han en framstående medlem
av hattpartiet. H. var på sitt stora gods
Barsebäck en föregångsman på jordbrukets område.
Personligen var han ett original, humoristiskt
skildrad i J. C. Barfods arbete om skånska adeln
(ny uppl. av G. Carlquist 1925).
4) Carl Otto H. (af Hage by), den
föreg:s bror, frih., riksråd (1704—70). Han var
tidigt i holstein-gottorpsk tjänst men återkom
till Sverige och blev överkammarherre 1743. Han
deltog i beskickningen till Ryssland hösten 1742
för att underrätta hertig Karl Peter Ulrik om
hans val till tronföljare. H. tillhörde hattpartiets
hemliga råd före 1746 års riksdag, blev 1747
hovkansler och 1755 riksråd. Han blev 1761
rikskansliråd, avsattes från rådsämbetet, då
mössorna 1765 segrade, men återinsattes i rådet 1769.
5) Adolf Ludvig H., son till H. 3),
greve, memoarförfattare (1747—1802). Han blev
1766 kammarherre hos kronprinsen (sedermera
Gustav III). 1782 tog han avsked och slog sig
ned på sitt gods Blomberg i Västergötland. H.,
som i början beundrat Gustav III, blev sedan
hans bittre fiende och var efter sitt avsked från
hovet en ivrig oppositionsman på riksdagarna,
särskilt 1789. Han tillhörde vid 1800 års riksdag
rojalistema. H. förde från 1782 en vidlyftig
dagbok, som jämte skvaller o. dyl. ligger till grund
för hans omkr. 1795 nedskrivna s. k. anekdoter,
vilkas första del är utg. (med biogr. inl.) av O.
Levertin (1901). H:s anekdoter äro roande och
lättlästa men starkt färgade av hans hat till
Gustav III.
6) Carl Didrik H. (af Ha ge by),
sonsons son till H. 2), frih., memoarförfattare (1766
—1848). Han var landshövding i Örebro län
1796—1801. H. skrev ”Anteckningar af en
gammal gustavian” (utg. av C. F. Ridderstad 1855).
7) Gustaf Wathier H., son till H. 5),
greve, landshövding (1783—1835). Han blev 1809
statssekreterare vid Kammarexpeditionen, s. å.
justitieråd och 1826 landshövding i Östergötlands
län. — Litt.: G. Carlquist, ”Landshöfdingen G. W.
H. och hans anteckningar från Karl
Johansti-den” (1921).
8) Jakob Essen H., den föreg:s kusin,
greve, överståthållare (1797—1864). Han var
först militär. Från 1828 deltog han i
riksdags-politiken och tillhörde den liberala
riddarhus-oppositionen. 1848 blev H. generalmajor och
överståthållare i Stockholm. Som sådan visade
han frisinnad uppfattning, tog initiativ till
uppförande av arbetarbostäder m. m.
9) Hugo Adolf H. (af Hageby), son
till H. 6), frih., generalpostdirektör (1802—71).
Han blev fil. mag. i Uppsala 1824, var 1828—34
andre sekreterare i Kabinettet för utrikes
brevväxling och blev som kammarherre hos
kronprinsen (sedan Oskar I) 1826—39 vän med
denne. H. var 1844—48 förste direktör för kungl.
hovkapellet och spektaklema. H. blev 1845
överpostdirektör, fick 1850 generalpostdirektörs titel
och avgick s. å. Från 1828 deltog H. i
riksdagarna och arbetade för representationsrefor-
men. Han var 1867—70 led. av Första
kammaren. Varm konstvän, utförde H. själv
litografiska arbeten, bl. a. ”Teckningar ur
Skandinaviens äldre historia” (1’830—31, 28 pl.). Han
ägde Bo i Närke samt var skalden C. A.
Nican-ders vän och gynnare.
10) Henning Ludvig Hugo H., son till
H. 7), greve, statsman (1814—86). Efter
kansliexamen i Uppsala 1830 och en tids
militärtjänstgöring ägnade sig H.
några år åt
militärpe-dagogisk verksamhet.
Under tiden
tjänstgjorde han som
kammarherre hos
kronprinsessan Josefina
(1841—43), sedermera
hos prinsarna Karl
och Gustav samt var
under deras vistelse
vid Uppsala univ.
(1843—46) i själva
verket deras guvernör.
1847 utnämndes H. till
major och stab schef vid
Livgardesbrigaden och 1850 till överstelöjtnant.
Vid riksdagen 1840—41 tog han säte på
riddar-huset och gjorde sig så bemärkt som den yngre
konservatismens talangfulle förfäktare, att han
1848 efter lantmarskalken G. A. Sparres
utnämning till justitiestatsminister förordnades till
lantmarskalk. H. blev 1851 förordnad och 1852
utnämnd till landshövding i Östergötlands län samt
var 1853—54 och 1856—58 åter lantmarskalk.
Som lantmarskalk vid sistnämnda riksdag och
tilllika förtrogen rådgivare åt kronprinsenregenten
(sedermera Karl XV) tog H. livligt del vid
bildandet av 1858 års ministär, vari han 27 april 1858
inträdde som konsultativt statsråd och jan. 1859
övertog Ecklesiastikdep. Från början ansågs han
giva denna ministär dess politiska färg men
utträdde redan 2 nov. 1860. Han var eller ansågs
ha varit väl mycket medveten om Karl XV :s
oförsiktiga förhandslöften till Norge i
ståthållar-frågan, varför han avgick för att i någon mån
maskera konungens nederlag mot sina svenska
rådgivare. — 1861 blev H. envoyé i Köpenhamn
vid en tidpunkt, då tvisten mellan Danmark och
Tyskland om Slesvig-Holstein nalkades en
avgörande kris. Då härvid frågan om svensk-dansk
allians blev brännande, sökte H. skickligt och
ihärdigt en praktisk medelväg mellan de ivriga
förbundsvännerna (särskilt Karl XV) och de
betänksamt återhållande inom svenska statsrådet.
Därvid engagerade han sig alltför mycket för
alliansen. När denna strandat, begärde och fick
han, 19 febr. 1864, avsked från ministerposten.
Efter hemkomsten blev han vid riksdagarna 1865
—66 huvudledaren för motståndet mot De Geers
representationsförslag. Denna opposition mot sin
forna kollega De Geer fullföljde han inom Första
kammaren, vilken han 1867—81 tillhörde, 1877
som talman. 1872 blev han universitetskansler,
invaldes 1856 i Sv. akad., vars sekr. han var
1874—81, samt mottog under sina senare år ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
