Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammerdal - Hammeren - Hammerfest - Hammerich (Hamerik), släkt - Hammerik, 1. Asger - Hammerich, 2. Angul - Hammerich, Louis - Hammerless - Hammersborg - Hammershaimb, Venzel - Hammershus - Hammershöi, 1. Vilhelm - Hammershöi, 2. Svend - Hammersmith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Hammeren—Hammersmith
814
fastighet 2,170,400 kr, till kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst 1,521,370 kr (1950).
Ha’mmeren, klipparti på Bornholms nordspets,
82 m ö. h. Två fyrar; stort granitbrott.
Ha’mmerfest, stad i nordligaste Norge,
Finmark fylke, på v. sidan av Kvalöy, under 700
39’ 48" n. br.; 4,000 inv. (1939); jordens
nordligaste stad, säte för stort ishavsfiske;
fiskför-ädlingsfabriker. Midnattssol 16/s—28/t. H., som
blev stad 1789, brändes 1945 av tyska trupper.
Ha’mmerich [-ik], dansk släkt, av vilken vissa
medl. skriva sig H a m e r i k.
1) Asger Hamerik, tonsättare (1843—
1923), elev av Gade, Bülow och Berlioz, var 1871
—98 dir. för den musikaliska avd. vid Peabody
Inst. i Baltimore men senare bosatt i
Köpenhamn. Påverkad av Wagner och Berlioz skrev
H. en rad operor: ”Tovelille”, ”Hjalmar och
Ingeborg”, ”La vendetta” (uppförd i Milano 1870)
och ”Den rejsende”; vidare 6 symfonier, 5
nordiska sviter för orkester, körverken ”Jödisk
trilogi” och ”Kristlig trilogi”, ett 6-stämmigt
re-kviem, kantater, pianokvintett, sånger,
orgelpreludier m. m. H. utgav även en lärobok i
musikteori.
2) An gul H., musikhistoriker (1848—1931).
Efter studier i utlandet skrev han ”Musiken ved
Christian den IV :s hof” (1892). Han var 1896
—1922 doc. i musikhistoria vid univ. i
Köpenhamn. H. författade dessutom ”Studier over
bronzelurerne i Nationalmusæet i Kjöbenhavn”
(1893), ”Studier over isländsk musik” (1900),
”Musikmindesmærker fra middelalderen i
Danmark” (1912) och ”J. P. E. Hartmann” (1916);
sina studier över dansk musikhistoria samlade
han i ”Dansk musikhistorie indtil ca. 1700”
(1921). H. grundläde jämte C. Claudius
Musikhistoriska museet i Köpenhamn, vars ledare han
var från 1898.
Ha’mmerich [-ik], Louis Leonor, dansk
språkforskare (f. 1892), fil. dr 1918 (”National
og fremmed. Om den rytmiske teknik hos Heine
og Plåten”), prof, i germansk filologi vid
Köpenhamns univ. sedan 1922. H. är en ytterst
mångsidig forskare och har lämnat värdefulla
bidrag på vitt skilda forskningsområden. Bland
hans skrifter märkas ”Zur deutschen
Akzentua-tion” (1921), ”Visiones Georgii” (1931), ”Goethes
West-östlicher Divan” (1932), ”Tysk fonetik”
(1934; tills, m. Else Möller), ”Personalendungen
und Verbalsystem im Eskimoischen” (1936), ”The
beginning of the strife between Ricbard
Fitz-Ralph and the mendicants” (1938), ”Clamor, eine
rechtsgeschichtliche Studie” (1941) och ”Laryngeal
before sonant” (1948).
Ha’mmerless (från eng., eg. utan hane),
jaktgevär utan yttre, synliga hanar.
Ha’mmersborg, stadsdel i Oslo.
Ha’mmershaimb, Venceslaus (V e n z e 1)
Ul-ricus, färöisk språk- och litteraturforskare (1819
—1909). Han var 1853—97 kyrkoherde, därav
till 1878 på Färöarna (1867—78 prost för
Färöarna). H. skapade den färöiska ortografien samt
utgav ”Færöiske kvæder” (1851—55) och
Hammershus.
”Færösk anthologi” (2 bd, 1886—91), varigenom
han kan sägas ha grundlagt den färöiska
litteraturen. Han var även mycket verksam för
ordnandet av Färöarnas skolväsen. — Biogr. av E.
Mortansson (1916).
Hammershus, under medeltiden en borg på
n. v. sidan av Bornholm, nu en ruin, den största
i Norden, belägen på en 74 m hög klippa. H.
anlades av ärkebiskoparna av Lund och nämnes
tidigast 1259. Under striderna mellan
ärkebiskoparna och konungarna intogs H. flera gånger
av de senare men kom tillbaka till
ärkebiskopsstolen. 1522 erövrade Kristian II Bornholm och
H., som s. å. intogs och behölls av lybeckarna
till 1576. H. var 1645 en kort tid besatt av
C. G. Wrangel. H. användes sedan som
stats-fängelse, bl. a. för Corfitz Ulfeld och hans maka
1660—61. Redan 1736 var H. en ruin. 1822
fridlystes denna och har senare restaurerats.
Ha’mmershöi. 1) Vilhelm H., dansk
målare (1864—1916). H. väckte först
uppmärksamhet genom figurmålningar, bland dem ”Job”
(1888, senare förstörd), och utförde på detta
område porträtt (bl. a. den monumentala
gruppen ”Fem porträtt”, 1901, i Thielska galleriet i
Stockholm). Med förkärlek målade han små
interiörer, oftast med enstaka figurer (ett par i
Nationalmuseum i Stockholm), dessutom
Köpen-hamnsmotiv och stämningslandskap. Hans
uppfattning är lyrisk, musikalisk, drömmande,
stillsam och innerlig, utförandet dämpat och diskret,
alltigenom subjektivt. H. är rikt representerad i
Köpenhamns konstmuseum och väl företrädd även
i Hirschsprungs museum där. Arbeten av H.
finnas också i Göteborgs museum och i Berlins
nationalgalleri. Se bild nästa sida. — Monogr.
av S. Michaèlis och A. Bramsen (1918).
2) Svend H., den föreg:s bror, konstnär
(1873—1948), fortsatte, dock med mindre
färgtalang än brodern, i dennes fotspår som målare
av gammal arkitektur, särsk. Köpenhamns-partier
i grönaktigt skymningsdis. Även genom keramik
och bokband av smakfull prägel gjorde sig H.
känd.
Hammersmith [hä’masmib], v. förstad till
London, närmast n. om Thames. Maskin-,
olje-och spritindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
