Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamsun, Knut - Hamtramck - Hamulus - Hamun-i-Hilmend - Han - Hanaskog - Hanau - Hanbaliter - Hanbjälke - Hanblomma - Hancock - Hancornia speciosa - Hand - Handalfabet, fingeralfabet, fingerspråk - Handarbete - Handarbetets vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Hamtramck—Handarbetets vänner
826
ban sitt stöd åt inkräktarna och deras inhemska
medhjälpare. Efter befrielsen 1945 häktades H.
men blev efter långvariga förhandlingar, med
hänvisning till avsevärt nedsatta
själsförmögen-heter, frikänd, men han och hans hustru ådömdes
att betala ett högt ersättningsbelopp. 1949 utg.
H. ”Paa gjengrodde stier”, en plaidoyer för H.
•och hans politiska ställningstagande under
1940-talet. — H:s skrifter ha upprepade gånger
utgivits i samlad uppl., senast 1934—36 (17 bd).
”Artikler”, ett urval av F. Bull, 1939. I sv.
övers, finns ett urval av H:s viktigaste verk
(1920—22). — Litt.: J. Landquist, ”K. H.”
(1917, 2:a uppl. 1931); E. Skavlan, ”K. H.”
(1929); W. A. Berendsohn, ”K. H.” (s. å.); ”K.
H. Festskrift 4/s 1929” (s. å.); F. Nörgaard, ”K.
H.” (1940); T. Hamsun, ”Mein Vater” (s. å.).
Hamtramck [hä’mträmk], stad (50,000 inv.)
i U.S.A., se Detroit.
Hämulus (lat. dim. av hamns, krok), anat.,
hakformat benutskott (på kilbenets nedåtriktade
utskott samt på hakbenet i handloven).
Hamun-i-Hilmend [-mö’n-], träsksjö på
gränsen mellan Persien och Afghanistan.
Han, kinesisk dynasti (Västra Han 206 f. Kr.
—9 e. Kr., östra Han 25—220 e. Kr.), se Kina,
historia.
Hanaskog. 1) Stationssamhälle i Kviinge sn
i Skåne.
2) Gods i Kviinge sn i Skåne, i
Helgeåda-len 4 km s. om Knislinge, omfattar 993 har,
därav 310 åker, med ett taxeringsvärde av
698,100 kr; kalkbruk. H. nämnes f. g. 1308,
tillhörde under 1400- och 1500-talen ätten
Walken-dorff, kom 1827 till ätten Wachtmeister och
1891 till De Geer.
Hänåu, stad i Hessen-Nassau i s. Tyskland,
vid Kinzigs inflöde i Main; 22,000 inv.
Järnvägsknut, industristad. Var huvudort i forna
grevskapet H. och fick industriell betydelse från
slutet av 1500-talet genom inflyttade holländare
och valloner. Mycket betydande tillverkning av
bijouterier i guld, silver och platina. H. var 1631
—38 i svenskarnas besittning. Napoleon slog vid
H. 30—31 okt. 1813 en bayersk-österrikisk här
under general Wrede. H. skadades svårt i 2:a
världskriget.
Hanbaliter, en av de fyra ortodoxa skolorna
inom den sunnitiska muhammedanismen, stiftad
av Ahmed ibn Hanbal (d. 855). Denna
riktning, islams mest fanatiska, undanträngdes
från 1400-talet av den mera toleranta hanefitiska
skolan. Från h. utgick vahhabiternas rörelse i
Centralarabien på 1700-talet.
Hanbjälke, byggnk., se Tak.
Hanblomma, enkönad blomma med endast
hanorgan (ståndare).
Hancock [hä’nkåk], stad i staten Michigan,
U.S.A., på Keweenawhalvön i Lake Superior;
5,500 inv. Säte för den finsk-luterska
Suomi-synoden och för ett finskt college. I närheten
stora koppargruvor.
Hanco’mia speciösa, Mangabeira, se
Kautschukväxter.
Hand, (lat. ma’nus). Underarmens gräns mot
h. är konkav, och i denna urskålning är h:s
innersta del, handloven el. handroten
(lat. carpus), till en viss grad infattad. Därpå
följer utåt mellanhanden (lat. metacarpus),
som sträcker sig till roten av fingrarna. På
gränsen mot fingrarna framträda vid böjda
fingrar knogarna. H:s motsatta sida,
flathanden, hålhanden (lat. vola manus), saknar
hår men är i stället synnerligen rikt försedd med
svettkörtlar. Tummen (lat. pollex) har en i hög
grad rörlig mellanhandsdel, varigenom den kan
ställas i opposition
mot h:s övriga 4
fingrar. Av
fingerlederna (falangerna; tummen äger
2, de övriga
fingrarna 3 falanger)
äro de yttersta, de
nagelbärande,
kortast. På h:s och
fingrarnas och
framför allt på
nagelledernas böj
sidor är huden
försedd med
koncentriskt och
virvel-formigt anordnade
lister, på vilka
svettkörtlar
utmynna (jfr
Fingeravtryck). —
Handloven innehåller 2
tvärställda rader
småben (karpal-
ben), 4 i varje rad, vilka sinsemellan äro fast
men dock rörligt sammanbundna. Genom
handleden förenas h. med underarmen och kan
härvid röras i två mot varandra vinkelräta
riktningar: dorsalböjning och volarböjning samt
böjningar från sida till sida. Mellanhandens
långsträckta ben äro fem, vart och ett motsvarande
ett finger. Tummens mellanhandsben är i mycket
rörlig förbindelse med motsv. handlovsben. De
muskler, som röra h. och fingrarna, ha sitt
ursprung dels inom underarmen, dels inom h:s eget
område.
Handalfabet, fingeralfabet,
fingerspråk, är närmast att betrakta som en skrift
i luften, varvid man med en el. båda händerna
formar bokstäverna. Det användes huvudsaki.
som meddelelsemedel till och emellan dövstumma.
Det svenska h. är uppfunnet av P. A. Borg och
betjänar sig endast av ena handen. Förutom i
Sverige användes detta även i Finland och
Portugal. Vissa andra länders h. framställes med
båda händerna. Läran om h. kallas d a k t y 1
o-g i el. k i r o 1 0 g i.
Handarbete tages vanl. i betydelsen kvinnlig
slöjd, ss. sömnad, stickning, virkning, knyppling,
spån- och bastarbete m. m.
Handarbetets vänner, förening med syfte att
konstnärligt utveckla det svenska kvinnliga
handarbetet, stiftades 1874 av Sophie Adlersparre,
Anna Winge och Molly Rohtlieb. Föreningen för-
Benen i högra handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
