Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handboll - Handborrning - Handbörd (härad) - Handbörd (kontrakt) - Handdelad - Handdocka, handstöt, jungfru - Handeck - Handel - Handeldvapen (el. eldhandvapen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829 Handborrning—Handeldvapen 830
Olympiska spelen i Berlin upptogs h.
(utehandboll) för i :a gången på programmet (ej med
1948 och 1952). — Litt.: P. Jörgensen,
”Haand-bold. 7 Mands Spil” (3:e uppl. 1941).
Handborming, se Bergborrning och
Borrmaskiner.
Handbörd, härad i Kalmar län, s. v. om
Oskarshamn kring Emån och Alsterån; 1,174,60
km2, 14,349 inv. (1951). Socknar: Fagerhult,
Fågel fors, Högsby, Kråksmåla, Långemåla,
Fli-seryd. H. tillhör Aspelands och Handbörds
domsaga (tingsställe Högsby), Högsby fögderi och
Handbörds kontrakt.
Handbörd, kontrakt i Växjö stift. Omfattar
5 pastorat: Högsby och Fågel fors; Långemåla;
Fagerhult; Kråksmåla; Fliseryd.
Handdelad, bot., se Blad (bild 13).
Handdocka, handstö t, jungfru, redskap
för nedstötning av gatsten el. för nedslagning av
plank vid schaktningsarbeten. En i-mans h. för
nedstötning av gatsten bör väga c:a 40 kg. H.
ersättas numera vanl. av motordrivna
stötmaski-ner el. pneumatiska verktyg.
Handeck, vattenfall i Schweiz, se Aar.
Handel, i vidsträckt bemärkelse byte och
försäljning i allm., i egentlig bemärkelse det yrke
eller den verksamhet, som består i att köpa varor
för att åter sälja dem och som uppkommer
därigenom, att mellan producenten och
konsumenten uppträder en mellanhand, som köper av den
förre och säljer till den senare. — Man skiljer
mellan grosshandel och minut- el.
detalj handel alltefter storleken av den
kvantitet, som varje gång föryttras. Vidare skiljer
man mellan handel för egen räkning,
varvid köpmannen sj älv står risken, och k o
m-missionshandel eller h. i eget namn men
för annans räkning och risk; inrikes och u
t-rikes h., vilken senare delas i import- och
exporthandel (h. mellan hemlandet och
utlandet) och mellanhandel (som besörjer
avsättningen av ett främmande lands varor till
ett annat främmande land; mellanhandel, som
blott föranleder varornas genomgång genom
hemlandet, vars verksamhet då är inskränkt till
transport och spedition, kallas t r a n s i t o h a
n-d e 1); aktiv och passiv h., allteftersom ett
lands eller en orts import- och exporthandel
drives med dess eget arbete och kapital eller medelst
utländskt sådant; direkt och indirekt h.,
allteftersom ett land självt säljer till det land,
som konsumerar dess produkter, eller begagnar
ett annat land som mellanhand, i det att det förra
föryttrar sina produkter till det senare, vilket
säljer dem till det land, som konsumerar dem
o. s. v.
Handeldvapen (el. eldhandvapen),
eldvapen, som kunna hanteras av en man, äro
antingen tvåhandsvapen (repetergevär,
auto-matgevär, kulsprutepistoler, granatgevär,
raketgevär, pansarskott m. fl.) el. enhandsvapen
(pistoler, revolvrar). Utom för krigsbruk
användas h. för jakt (dubbelbössor, enkelbössor,
stud-sare o. s. v.; se Jaktgevär).
Tvåhandsvapnens utveckling. Redan på 1300-
talet förekommo ett slags h. (hakebössor,
bom-bardeller, handfältslangor), vilka trol.
laddades bakifrån och fordrade minst två mans
servis. Omkr. 1400 hade man dock allmänt
övergått till framladdning, varigenom vapnen
kunde göras lättare. I slutet av 1400-talet
förekommo lätta hakebössor, halvhakar el.
hakar (fig. 1), vid vilka ”en ensam man kunde
både sigta och antända skottet”. Särskilda
skjutstöd erfordrades dock på gr. av vapnets vikt
(vanl. 15—20 kg). Vid avfyringen förde skytten
med handen en brinnande lunta till fängpannan,
vars fängkrut i sin tur genom fänghålet antände
krutladdningen. Först på 1500-talet förekommo
på h. s. k. 1 å s, som medgåvo en bekvämare
av-fyring: lunt låset (fig. 3) uppfanns omkr.
1500 i Spanien och hjul låset (fig. 4) 1517
i Nürnberg. Luntlåsets hane hade en klyka för
luntan, vars glödande ände sänktes ned i
fängpannan, då skytten drog i avtryckaren. Vid
hjullås, i Sverige även kallade ”s i n t” el.
”f y r 1 å s”, intogs luntans plats i hanens
klyka av ett stycke svavelkis, vilket trycktes
mot ett ref flat stålhjul, som vid avfyringen
drevs runt av en fjäder; härvid alstrade
friktionen ”eld”, som fortplantades till krutet i
fängpannan. Under 1500-talet gjordes h. lättare:
haken efterträddes av musköten, införd i
Sverige 1592, vikt 7—8 kg, kaliber c:a 25 mm; som
stöd vid skottlossningen erfordrades endast en
enkel gaffel, ”gaffelkäpp”. Under 1600-talets
förra hälft uppfanns flintlåset el.
snapp-(hane)låset (fig. 5), där hjullåsets svavelkis
och stålhjul utbytts mot flinta och eldstål. I
Sverige infördes av Gustav II Adolf lättare
musköter, vilka kunde användas utan gaffel. Omkr. 1700
infördes allmänt bajonetter, och musköten, med
flintlås och bajonett, började nu kallas gevär.
Under 1800-talets förra hälft ersattes flintlåset
med det nyuppfunna slaglåset (fig. 6), där
tändmedlet antändes genom slag av en
slaghammare el. ett tändstift. Slaglåset gav säker
tänd-ning även i fuktigt väder, då flintlåset klickade.
Tändhatten med ”slagkrut” (knallkvicksilver)
el. dyl.) uppfanns 1818, och 1840 var slaglåset
allmänt infört i Sverige. Refflade pipor
hade visserligen tidigare förekommit, men först
efter Krimkriget (1853—56) blevo refflade gevär
överallt antagna. Genom ref flingen, som gav
kulan rotation och en stadig gång genom
luften, möjliggjordes övergången från sfäriska
kulor till cylindroogivala med större
belastning men även med ökad rekyl. Då man
dessutom ställde allt högre fordringar på
ut-gångshastigheten (flack bana), framtvingades
en kaliberminskning på 1860-talet till 10,5—18
mm och på 1890-talet till 6,5—8 mm. — Under
1800-talets senare hälft utmärkes h:s utveckling
dessutom av införandet av bakladdnings-, senare
repetermekanismer samt av mantlade kulor och
röksvagt krut. Det första i en armé införda
bak-laddningsgeväret var Dreyses
tändnålsge-vär (fig. 7), antaget i Preussen redan 1841. Ett
av A. Chassepot konstruerat 11 mm gevär med
liknande men förbättrad mekanism antogs i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
