Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelskompani - Handelskorrespondens - Handelskutymer - Handelsköp - Handelslära - Handelsminister - Handelsmynt - Handels- och ekonomikollegium - Handels- och finansexpedition - Handels- och industrikommissionen - Handels- och manufakturdeputationen - Handels- och sjöfartsfonden - Handels- och sjöfartsnämnd - Handelspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839 Handelskorrespondens—Handelspolitik 840
(ett engelskt, stiftat 1600; ett holländskt 1602;
ett danskt 1616; ett franskt 1664; ett svenskt 1731
m. fl.), de Västindiska kompanierna
(ett holländskt 1621; ett franskt 1664; ett danskt
1671; ett svenskt 1786; det franska
Mississippi-kompaniet 1717), det engelska
Hudson-Bay-kompaniet (1670) och de Afrikanska el.
Guineakompanierna (ett svenskt 1649—
67; ett danskt 1658—1785 m. fl.).
Kännetecknande för alla de stora h. var, att de åtnjöto
stora privilegier och oftast uteslutande monopol.
För dessa lät dock staten i regel betala sig. Så
snart en erkänd folkrätt infört mera stadga i de
internationella förbindelserna och den enskilda
företagsamheten genom samlade kapital ernått
kraft och medel att verksamt uppträda i tävlan
på världsmarknaden, upphörde h. att vara goda
affärer.
Handelskorrespondens, den mellan köpmän
förda brevväxlingen om affärsangelägenheter. H.
har erhållit en från vanligt skriftspråk ganska
avvikande stil, framför allt präglad av den rikliga
förekomsten av merkantila termer och uttryck,
ofta internationella. — Som läroämne vid
merkantila undervisningsanstalter intar h. i allm. en
framträdande ställning; detta gäller i Sverige
särsk. i fråga om den utländska h. vid den högre
undervisningen. Bland använda läroböcker må
nämnas: för svensk h. läroböcker av A.
Holm-qvist och av E. Gullberg & E. Sternerup; för
tysk h. av E. Hägg, av G. Widbeck och av O.
Andersson & E. Ost; för engelsk h. av A.
Af-zelius & G. Rahmn samt av G. Björklund; för
fransk h. av A. Ahlström & N. Sund; för spansk
h. av A. Ahlström och av E. Högdahl.
Handelskutymer, se Handelsbruk.
Handelsköp, det ”köp, som är slutet mellan
köpmän i och för deras rörelse”. För h. gälla
strängare regler i fråga om dröjsmål med
leverans, köparens undersöknings- och
reklamations-skyldighet, ränta å köpeskillingen m. m. än vid
vanligt s. k. civilt köp. Reglerna om h. ha
allmänt motsvarighet i utländska rättssystem.
Handelslära, den deskriptiva del av
företagsekonomien, som behandlar handelns organisation,
transport- och försäkringsväsen,
betalningsmeto-der, bankernas verksamhet o. dyl.
Handelsminister, se Handelsdepartementet.
Handelsmynt, mynt, utgivna av ett land utan
att där vara lagligt betalningsmedel el.
inkorporerat som led i det inhemska myntsystemet
och framställda för den internationella handeln.
Kända ex. på h. äro Maria Theresia-thalern
och U.S.A:s trade dollar.
Handels- och ekonomikollegium, en avd. av
Stockholms magistrat, bildad 1849 genom
sammanslagning av Politi-, ämbets- och
byggnads-kollegium och Handelskollegium. Detta senare
hade utvecklats ur den 1521 inrättade
Fraktkammaren. Enl. kungl. brev 1672 voro kollegierna
vid magistraten 4, näml. Justitiekollegium,
Handelskollegium, Ämbets- och byggnadskollegium
samt Politikollegium, vilka 2 sistn. sammanslogos
1821. H. indrogs 1880.
Handels- och finansexpeditionen, se
Expedition 2).
Handels- och industrikommissionen, se
Statens handels- och industrikommission.
Handels- och manufakturdeputationen, se
Deputation 2).
Handels- och sjöfartsfonden, en särskild fond,
som K. m:t äger att oberoende av riksdagen
disponera. Fonden avsåg urspr. bestridande av
utgifter till handelns och sjöfartens skydd genom
konvoj er, och dess tillgångar, som utgjordes av
en viss avgift, s. k. extra 1 i c e n t, på
inkommande och utgående varor, först beslutad
1723, inflöto till den s. k. konvojkassan.
1835 bestämdes, att konvoj avgiften skulle utgå
allenast på inkommande varor med 10 % av
tullen, varj ämte namnet därpå ändrades till avgift
till h. överskottet på denna fond skulle
användas till svenska sjöfartens utvidgande och
främjande. 1867 borttogs den särskilda avgiften
till H., som samtidigt erhöll ett årligt bidrag
av tullmedlen på minst 750,000 rdr riksmynt.
Sedan 1869 huvudparten av H:s utgifter överförts
till vanliga av riksdagen beviljade anslag,
borttogs bidraget från tullmedlen, varefter H:s
inkomster huvudsaki. bestått av räntor på utlånat
kapital. H. förvaltades till 1884 av
Konvojkommissariatet, därefter av Statskontoret. Genom H.
har K. m:t varit i tillfälle att bevilja åtskilliga
för handel, sjöfart och kommunikationer
betydelsefulla anslag. De första telegraflinjerna
an-lades sålunda med medel från H., och
ersättningen till Danmark och Belgien för öresunds- och
scheldetullarnas upphävande togs från H.
Handels- och sjöfartsnämnd, myndighet i
våra större städer, bestående av 7—12 led., som
utses av stadsfullmäktige. Nämndens uppgift är
att avge utlåtanden i ärenden rörande handel och
sjöfart men har dessutom en del befogenheter,
ss. att vid behov antaga stadsmäklare och i vissa
fall notarius publicus.
Handelspolitik, den del av statens
näringspolitik, som avser utrikeshandeln.
Europas handelspolitiska historia i nyare tid
inledes med en lång period i utpräglat
protektionistisk eller rent prohibitionistisk anda.
Grundtanken i merkantilsystemet, vilket var
förhärskande under 1600- och 1700-talen, var, att
all utländsk konkurrens borde utestängas genom
importförbud på varor, som kunde produceras
inom landet, exportförbud på råvaror,
förhindrande av varutransport på utländska fartyg
o. s. v. Den inhemska produktionen skulle
därigenom stimuleras, och som nationalekonomiskt
mål uppställde man ernående av en ”gynnsam
handelsbalans” och tryggande av landets tillgång
på ädla metaller. Reaktionen mot detta system
framträdde först hos fysiokraterna vid
mitten av 1700-talet. Såsom frihandelssystemets
egentlige upphovsman räknas Adam Smith.
Först under förra hälften av 1800-talet lyckades
de nya åsikterna bryta igenom, fullständigast i
England. I frihandelsvänlig riktning, ehuru inom
ett inskränktare område, verkade också den för
spannmålstullarnas upphävande bildade Anticorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
