Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handske - Handskmakeri - Handskrift - Hands off! - Hands up! - Handsvett - Handsworth - Handsöl - Handteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handskmakeri—Handteckning
853
ansågs det som tecken till veklighet att bära h.,
men med den asiatiska lyxens inträngande blev
bruket allmänt hos romarna. Hos germanerna
voro h. el. vantar vanliga på 700- och 800-talen,
och konungar, adelsmän och prelater buro sådana,
utsirade med broderier eller besatta med juveler,
överlämnandet av en h. var en ceremoni, som
företogs vid förlänande av t. ex.
biskopsvärdig-het. Riddarnas h. voro av läder och räckte ett
stycke upp på armen samt voro ofta på
yttersidorna försedda med järnfjäll. Inom
riddarstån-det var h:s kastande ett utmaningstecken. Intill
1300-talet buros h. endast utomhus men senare,
särskilt under 1500- och 1600-talen, ofta av
både herrar och damer i handen vid dans. På
1600-talet smyckades gärna h. praktfullt med
broderier, spetsar o. s. v. Färgen var mest gul
eller för de finaste h. vit. I dessa äldre tider
betäckte h. även en del av underarmen
(kraghandskar); först långt fram på 1700-talet
försvann kragen, h. uppskars vid handlovens insida
och anordnades till att knäppas om handleden. En
under 1700-talet vanlig typ för damer var
halvhandsken, ofta överklädd med siden och
försedd med klaff, som låg ut över fingrarna (på
övre sidan) och kunde slås tillbaka. De under
1800-talet brukliga h. voro för herrar liksom nu
korta men för damer först långa utan
knäppning, sedermera korta med en, högst två
knappar samt senare t. o. m. så långa, att de vid stor
toalett täckte nästan hela armen. Ridhandskar
voro vanl. försedda med kragar. Numera ha en
mängd nya former och tekniska finesser inom
handsktillverkningen, både för promenadbruk och
till fest, införts.
Utom nämnda h. förekomma sådana för
särskilda ändamål, ss. fäkthandskar, boxhandskar,
handskar för ridning, bandy, golf o. s. v. Vidare
finnas åtskilliga tekniska h., från grova för
tegelbärare och stenarbetare till tunna
gummihandskar, som brukas av läkare och för
hushålls-ändamål.
Handskmakeri kallas tillverkningen av
handskar, sedan århundraden ett särskilt yrke. I h.
användas många skinnsorter, vilka alltefter
beredning och kvalitet tagas till material för finare
eller grövre handskar. Man skiljer huvudsakligen
mellan handskar av sämskberedda och
glacébe-redda skinn. S. k. s ä m s k s k i n n s- el.
tvätt-skinnshandskar tillverkas mest av sämskad
renhud, men även svin-, får- och getskinn
användas mycket. Glacé- el.
glansskinnshand-s k a r tillverkas vanl. av getskinn, de finaste av
gems- och killingskinn, de mindre fina av
lammskinn, de sämsta av vitgarvat fårskinn. De
nämnda sorterna nyttjas med narv- el. hårsidan utåt,
medan i s. k. klippingshandskar skinnet
vändes så, att köttsidan kommer utåt. Numera
har denna äldre beredningsmetod fått vika för
s. k. mockaberedning. Av på så sätt färdiggjorda
skinn göras nu även s. k. gants de Suède (av
tunnare, smidigare getskinn).
Mockahandskar kallas handskar av tj ockare skinnsorter,
vanl. rådjurs-, hjort- och gasellskinn. Såväl
klippingshandskar som gants de Suède
förfär
854
digades förr mycket i Skåne. De finaste gants
de Suède tillverkas i Frankrike (Grenoble) och de
bästa glacéhandskarna i Tyskland. — Sedan
skinnen jämnats, skäras de i remsor av dubbel
handsbredd, sträckas och läggas i lager på varandra,
varefter de olika delarna tillskäras medelst
stansar av stål samt hopsys.
Handskrift, handskriven bok el. del av en
sådan, i synnerhet om sådana från antiken el.
medeltiden. Medeltidens h. (jfr Codex) voro
av pergament el. papper; på detta material
upplinj erades stycke för stycke en dubbelsida
åt gången; dessa vekos därefter samman i lägg
om 2, 4, 6, 8 el. 10 blad och bundos. På h:s
sista blad satte skrivaren ofta sitt namn samt
angav ort och datum. Flera skrivare kunde
också vara verksamma om samma h. Särsk.
munkarna i vissa kloster (Fulda m. fl.) ha
gjort sig högt förtjänta om avskrifter av
gamla latinska och grekiska h. Under medeltiden
nedlades ofta mycken möda på att skänka h.
en präktig konstnärlig utstyrsel. Man färgade
pergamentet med purpur, skrev med guld- och
silverbläck, inramade sidorna med dekorativa
marginaler och illustrerade texten med
miniatyrer. — Betydande samlingar av h. finnas i bibi,
i Berlin, München, Paris, London och i
synnerhet i Italien, vilka förtecknats i talrika
kataloger. Sveriges största h.-saml. finnas i Uppsala
univ.-bibl. och i Kungl. bibi. — Litt.: A. Nelson,
”Medeltidens latinska bok och skrift” (i ”S. Dahls
bibl.-handbok”, 1, 1924).
Hands off! [hä’ndz å’f], eng., bort med
händerna! rör inte!; ofta brukat bildligt.
Hands up! [hä’ndz a’p], eng., upp med
händerna!, hotfull befallning till någon för att få
honom ur stånd att försvara sig.
Handsvett, abnormt ökad svettsekretion i
hand-flatorna, förekommer särsk. hos yngre, känsliga
och nervösa individer, vilka oftast samtidigt
besväras av annan abnorm svettsekretion.
Behandlingen är vanl. allmänt nervlugnande.
Handsworth [hä’ndzo)ab]» ö. förstad till
Sheffield, England.
Handsöl (plur. av fsv. hand-sal, eg. gåva i
handen, släkt med sälja), den första
försäljningen (i en ny affär, på en försälj ningsdag).
Handteckning, på fri hand, d. v. s. ej
medelst linjal, passare eller annat instrument,
åstadkommen teckning, särskilt när den är utförd i
konstnärligt syfte. H. utföres med stift, penna
eller pensel på papper eller pergament. Till det
förra slaget höra blyerts- och silverstift-,
kol-och kritteckningarna. — Pennteckningar
framställas i bläck (tusch o. dyl.) med rör-,
fjäder-eller stålpenna. Pensel nyttjas för de svartgrå
tusch- eller de bruna sepia- och
bisterteckningarna, ävenså för den svaga färgläggning
(lavering), som på en del teckningar plägar
förekomma. Oftast äro därvid konturerna utförda med
stift eller penna. De högsta dagrarna
åstadkommas genom s. k. utsparning av papperets vita
färg men även genom påläggning av vit krita
eller mer eller mindre täckande vit färg — i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
