Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, Johan - Hansson, Nils - Hansson, Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Hansson
882
honom själv redigerade samlingsverket
”Världs-moral” (1945).
Hansson, Nils, jordbruksekonom (1867—
1945). Han genomgick Alnarps lantbruksinst.
1895—96 och var därefter lärare på Hvilans
lantmannaskola till 1907, då han blev föreståndare
för husdjursavd. vid Centralanst. för
försöksvä-sendet på jordbruksområdet. Han organiserade
1898 den första i Sverige arbetande
kontrollföreningen och var sedan oavbrutet den ledande
kraften för denna verksamhet inom landet. Ett
viktigt led häri var bestämmande av
fodermedlens näringsinnehåll
m. m. samt
undersökningar ang.
fodermedlens relativa värde,
publicerade i
Centralanstaltens berättelser.
De därpå byggda
normerna för husdjurens
utfodring äro antagna
icke blott i Sverige
utan även i andra
länder. H. var
jordbruksminister 1920—
21; fil. hedersdr vid
Lunds univ. 1918,
preses i Lantbruksakad.
1935. — Bland H:s skrifter märkas
”Handledning för kontrollassistenter” (1901, flera senare
uppl.), ”En lönande ladugårdsskötsel” (1904, 8:e
uppl. 1935), ”Kontrollföreningarnas arbetsfält”
(1905, flera senare uppl.), ”Vår svenska
svinskötsel” (2 bd, 1911, 4:e uppl. 1930), ”Handbok
i utfodringslära” (i ”Lantbrukets bok”, 5:3, 1912
—16), ”Husdjurens utfodring” (1922, 2:a uppl.
1928).
Hansson, Ola, författare (1860 12/ti—1925
26/s). H. var av bondesläkt, blev student i Lund
1881 och fil. kand. 1882, företog resor över
kontinenten och bosatte sig — efter sitt giftermål
med den dansk-tyska författarinnan Laura
M o h r (pseud. Laura Marholm) — i Tyskland
1889. I början av 1900-talet flyttade han över
till Frankrike, där han bosatte sig i Meudon
utanför Paris. 1918 slog han sig ned i Danmark
men drevs av penningbekymmer och sjukliga
förföljelseidéer åter ut i världen; han dog i
Böjükdere, en förstad till Istanbul. Sedan 1911
var han studentkårernas Frödingsstipendiat. —
H. debuterade med ”Dikter” (1884) och
”Not-turno” (1885), besjälad naturlyrik över motiv från
skånska slätten. Redan här röjer sig den
”livsångest”, varåt han gav ett förtätat uttryck i
”Sensitiva amorosa” (1887), en samling
prosaskisser, ägnade kärlekslivets psyko-fysiologiska
instinktsida och starkt påverkade av dansk
novellistik, främst J. P. Jacobsen. Samma
fatalis-tiska mystik, betonande den mänskliga
oansvarigheten, präglar novellsamlingen ”Parias” (på ty.,
1890) och hans bästa romaner från 1890-talet, i
allm. först publicerade på ty., ”Fru Ester Bruce”
(1893), ”Hos huldran” (1895) och ”Vägen till
lifvet” (1896). Av självbiografisk karaktär äro
romanerna ”Före giftermålet” (1893), ”Resan
hem, en ungdoms- och vandringshistoria” (1895;
utg. på no. 1894) och ”En uppfostrare” (1895).
I Tyskland fångades hans lättrörliga och lätt
påverkbara ande av Nietzsches övermänniskokult
och ”Rembrandtistens” (Julius Langbehns)
estetiskt färgade bondeevangelium; han gjorde front
mot naturalismen ur filosofisk synpunkt med
”Materialismen i skönlitteraturen” (1892) och gav
i ”Ung Ofegs visor” (s. å.) ett lyriskt uttryck
för sin nya heroiska livsstämning. Utom
litterära essäer skrev han nu också en serie nya
”Kåserier i mystik” (1897). Efter en
genomgången inre kris, som för någon tid förde
honom i den katolska kyrkans sköte, utgav han
1906 ”Det förlofvade landet”, en samling dikter,
som omfattade dels satiriska utfall, dels ömma
hemlandstoner, 1907 ”Nya visor”, i vilka han
sammanfört skånska hembygdsdikter, poem om
tysk alpnatur och franska intryck, samt 1908 ”På
hemmets altare”. Ett besök i hemlandet avsatte
frukt i en sista roman från Skåne,
”Rustgår-den” (1910), och i ”Tidens kvinnor” (1914)
återvände han än en gång till könsmystikens
problem. H:s ”Samlade skrifter” började utges
1919 i en fullständig svensk uppl.
”Efterlämnade skrifter i urval” utgåvos i 5 bd 1928—31 av
Hj. Gullberg, ”Aug. Strindbergs och O. H:s
brevväxling 1888—1892” 1938, ”Valda dikter”
1943 av Hj. Gullberg. — Litt.: Emy Ek, ”O.
H.” (1925); E. Ekelund, ”O. H:s
ungdomsdiktning” (1930) ; H. Levander, ”Sensitiva amorosa”
(1944).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
