Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardebergasandsten - Hardeknut - Hardemo (härad) - Hardemo (socken) - Harden, Arthur - Harden, Maximilian (Witkowsky) - Hardenberg, Friedrich Leopold von (Novalis) - Hardenberg, Karl August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Hardeknut—Hardenberg
898
den i Hardeberga brutna h. levereras till
Rönnskärs smältverk.
Hardeknut, den siste gemensamme
dansk-eng-elske konungen (omkr. 1020—42), son till Knut
den store och Emma. Han blev 1035 konung i
Danmark, medan hans halvbror Harald Harfot
bemäktigade sig England. 1039 drog han med
en stor flotta mot England, där emellertid
Harald 1040 dog. H. blev nu krönt till konung
över England men gjorde sig där hatad genom
sin grymhet och de tunga skatterna.
Hardemo, härad i Örebro län, på den
bördiga Närkesslätten; 93,59 km2, 1,797 inv. (1951).
Socknar: Kräklinge och Hardemo. H. tillhör
Västernärkes domsaga (tingsställe Hallsberg),
Edsbergs fögderi och Edsbergs kontrakt i
Strängnäs stift.
Hardemo, socken i Hardemo härad i Närke,
v. och s. v. om Kumla; 54,66 km2, 1,169 inv.
(1951). H. tillhör Närkesslätten men berör med
en flik den höglänta skogsbygden i s.; västerut
ligger öja mosse. En rullstensås, Hardemoåsen,
genomdrar socknens centrala del i s. riktning.
2,914 har åker. Egendom: Mårsta. Många
järn-åldersgravar finnas (på Tillerbacken ett stort
fält). Kyrkan har romanskt torn (1200-talet).
Pastorat i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt;
tillhör Kumla landskommun.
Härden [hädn],
Arthur, engelsk
biokemist (1865—
1940), biokemist vid
Lister Inst. i
London 1897—1930, prof,
i biokemi vid
Londons univ. 1930. H:s
forskningar beröra
hu-vudsakl. olika j
äs-ningsförlopp, för vilka
han 1929 erhöll
halva Nobelpriset i kemi
samt 1935
Davyme-daljen av Royal
So-ciety.
Härden, Maximilian, tysk skriftställare
av judisk börd (1861—1927); hette urspr. W i
t-kowsky. Han ägnade sig från 1888 åt
journalistisk verksamhet, från 1892 som utgivare av
veckotidningen Die Zukunft. Uppseende väckte
ban först genom politiska och litterära essäer.
Efter Bismarcks
störtande blev H. en av
dennes mest
anlitade medhj älpare inom
pressen vid kritiken
av ”den nya kursen”.
Sensation väckte H:s
i samverkan med
diplomaten Holstein
iscensatta skoningslösa
fejd (från 1907) mot
furst Philipp zu
Eulen-burg och det förmenta
inflytande, som en av
denne ledd ”kamarilla”
skulle utöva vid hovet. Under 1 :a världskriget
uppträdde han först som krigslysten chauvinist,
slog därefter om till pacifist. Hans stora
stilistiska begåvning framträdde kanske mest till sin
fördel i en serie biografiska skisser, ”Köpfe” (4
bd, 1910—24; sv. övers, i urval, 3 bd, 1917—18).
Andra samlingar av H:s politiska uppsatser äro
”Krieg und Friede” (2 bd, 1918) och
”Deutsch-land, Frankreich, England” (1923).
Ha’rdenberg [-bärk], Friedrich
Leopold von, tysk skald under namnet N o v
ä-1 i s (1772—1801). Han växte upp i ett
herrnhu-tiskt hem, studerade i
Jena, Leipzig, där han
blev nära förbunden
med Friedrich
Schle-gel, och Wittenberg.
Förlovningen med
Sophie von Kühn
bröts genom hennes
tidiga död, som
framkallade ”Hymnen an
die Nacht” (tr. 1800
i Athenäum), i vilka
Eros- och
Thanatos-motiven fingo en
mystisk och gripande,
expressionistisk tolkning.
Studier i geologi och mineralogi, som han 1797—
99, efter att ha utnämnts till auditor vid saltverken
i Weissenfels, bedrev i Freiburg, samvaro med
den s. k. romantiska skolans ledare och
huvudmän, av vilka Tieck nu trädde honom särskilt
nära, och ett omfattande litterärt-filosofiskt
författarskap upptogo hans sista år. H:s egentliga
författarskap omfattar blott fyra år. Genom
”Geistliche Lieder” skapade han en ny kristlig
diktning av enkel innerlighet och skönhet. En
aldrig avslutad skildring av medeltiden, ”Die
Christenheit oder Europa”, förhärligade dennas
enhet och ideala strävan. En stor roman,
”Heinrich von Ofterdingen”, av vilken H. hann
fullborda endast första delen och påbörjade den
andra, har formen av en poetiserad
medeltidsmålning. Genom språkets utomordentliga
musikaliska skönhet och sin metafysiska mystik
utövade arbetet stort inflytande liksom de rika,
djupsinniga aforismerna (”Blüthenstaub” m. m.). H:s
skrifter utgåvos av F. Schlegel och L. Tieck
(I—II 1802, III 1846); kritisk uppl. av J.
Minor (4 bd, 1907; ny uppl. 1923).— Se monogr.
av E. Heilborn (1901), E. Spenlé (1904), J.
Minor (1911), K. Obenauer (1925), R. Samuel
(s. å.), H. Hesse (s. å.), K. Isenberg (s. å.), Amalie
Weihe (1939) och M. Besset (1947).
Ha’rdenberg [-bärk], Karl August, furst
von H., preussisk statsman (1750—1822). Han
blev 1791 preussisk kabinettsminister och övertog
1792 förvaltningen av Ansbach och Bayreuth,
varjämte han 1795 avslöt freden i Basel med franska
republiken. 1804 blev han greve Hagwitz’
efterträdare som utrikesminister och gjorde till sin
uppgift att utvidga Preussens område, helst
genom att med Napoleons medverkan förvärva
Hannover. Genom fördraget med Napoleon i Schön-
NF IX — 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
