Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harnack, 2. Adolf von - Harnesk - Harnäs - Harpa - Harpagon - Harpagophytum - Harpalos - Harpebo - Harpener Bergbau A.G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Harnesk—Harpener Bergbau A.G.
912
mens historia må
nämnas hans fyra största
verk och två mest
omdebatterade skrifter.
”Lehrbuch der
Dog-mengeschichte” (3 bd,
1886—-90; 5:e uppl.
1931—32) betydde en
ny epok för denna
disciplin. Bokens
grundtes, att dogmen är den
grekiska andens verk
på evangeliets mark,
var ej fullkomligt ny,
och H:s sätt att
ge
nomföra den har i åtskilligt visats vara ensidigt,
men H. framlade grundligt och snillrikt
kristendomens helleniseringsprocess samt skildrade i större
stil än någon förut den kristna
religionsuppfattningens utveckling t. o. m. reformationen. En
pro-tokollisering av egna och andras forskningar om
den äldsta kyrkan har H. företagit i jätteverket
”Geschichte der altchristlichen Literatur bis
Euse-bius” (2bd, 1893—1904), som genom sin värdering
av den fornkristna traditionen skaffade honom
många anklagelser för reaktionära tendenser.
Ytterligare förvåning väckte H. genom sin
detaljerade bevisföring om synoptikernas och
Apostlagärningarnas ålder och historiska värde i ”Beiträge
zur Einleitung in das Neue Testament” (7 dir,
1906—16).
H:s tredje monumentala verk, ”Die Mission und
Ausbreitung des Christentums in den ersten drei
Jahrhunderten” (1902; 4:e uppl. 1924), hans
historieskrivnings dittills mognaste frukt, väckte
livlig diskussion genom åsikten, att det rent
univer-salistiska evangeliet ej hos Jesus, som begränsade
sitt kall till sitt folk, förbands med programmet
att missionera i hela världen. Som det fjärde
av hans monumentalverk kan räknas ”Marcion:
das Evangelium vom fremden Gott” (1921; 2:a
uppl. 1924). Marcion framstår i denna skildring
som panteismens äkta radikale full följ are. I ”Das
Wesen des Christentums” (1900; sv. övers, s. å.),
varemot anmärkts, att H. underskattade Jesu
Kristi persons ställning i den kristnes
gudsförhållande, förmälde sig med historikerns mästerliga
teckning av huvudtyperna i den kristna religionens
utveckling en personlig bekännelse, som torde
komma att stå kvar i raden av de historiskt
betydelsefulla uttrycken av kristen tro. H. har
vidare utgivit bl. a. ”Reden und Aufsätze” (2 bd,
1904; 5 bd, 1911—30) och ”Die Entstehung der
christlichen Theologie und des kirchlichen
Dog-mas” (1927). Smärre uppsatser har H. i stort
antal publicerat i Sitzungsberichte der
Preussi-schen Akademie der Wissenschaften, vilken
akademis historia H. på uppdrag skrivit (3 bd, 1900).
Jfr även F. Smend, ”A. v. H. Verzeichnis seiner
Schriften” (1927). — Litt.: A. Zahn-Harnack,
”A. v. H.” (1936).
Harnesk. 1) se Rustning.
2) (Geol.; ty. Harnisch) Dets. som slint- el.
glidyta.
Härnäs, lastageplats utanför Skutskär.
Harpa. 1) Ett instrument med flera strängar,
ställda vertikalt mot ljudlådan. Instrumentet
torde först ha utbildats i Egypten, omkr. 3000 f. Kr.
De äldsta avbildningarna visa ett instrument,
täml. likt en
musikbåge. Under
medeltiden blev h.
allmänt känd i v.
Europa, och särskilt
under
trubadurtiden blev den
mindre h.
(”minnesång-arharpan”) sångarens främsta
ac-kompanj emangin-strument. På
1720-talet uppfanns
hakharpan, där
strängarna
förkortades genom små
järnhakar upptill.
Något senare
uppkom p e d a 1 h a
r-p a n, där samma
förkortning
åstadkoms med pedaler.
Omkr. 1810
uppfann slutligen Érard
i Paris
dubbel-pedalharpan,
varigenom spelning
i alla tonarter
möj
liggjordes. En särskild form av h. är ”claviharpe”,
uppfunnen av Christian Dietz i Paris 1813.
Strängarna knäpptes med en mekanism, som stod
i förbindelse med ett tangentbord liksom en
upp-rättstående flygel.
2) (Grusharpa.) En avlång ram med ett
galler av träribbor eller järnstänger, avsedd för
sållning och sortering av sand, grus, kol o. dyl.
H. ställes på högkant i lutande ställning, och
sor-teringsgodset kastas med handskovel mot gallret,
då det finare passerar stängerna, under det att
det grövre faller ned framför gallret. Numera
användas vanl. maskindrivna sorteringsverk.
3) Dets. som sädesharpa; se
Sädesrensnings-maskiner.
Harpagon [arpagä’], fr., huvudpersonen i
Mo-lières ”L’avare”; girigbuk.
Harpago’phytum [-f-], bot., se Pedaliaceae.
Ha’rpalos, en av Alexander den stores
betrodda män, ståthållare i Babylon och skattmästare.
Under Alexanders fälttåg i östern begick H.
underslev, vågade därför ej invänta Alexanders
återkomst utan flydde till Grekland med stora
penningsummor och 6,000 soldater. Han mottogs
välvilligt i Aten, och penningarna deponerades i
offentligt förvar. Se vidare Demosthenes, sp.
586. H. flydde och mördades på Kreta.
Harpebo, samhälle i örby kommun i
Västergötland.
Ha’rpener Bergbau A.G. [bä’rkbåu [-a’ktsi-angazäl/aft],-] {+a’ktsi-
angazäl/aft],+} Dortmund, tyskt bolag, grundat
1856, med ett flertal stenkolsgruvor i Ruhr-
Pedalharpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
