Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hasdrubal - Hase - Hase, Karl August von - Hašek, Jaroslav - Hasenauer, Karl von - Hasenclever, Johann Peter - Hasenclever, Walter - Hasjisj - Haskala - Haskovo, Cháskovo, Khaskovo - Hasle - Hasled - Hasledalen - Hasledsgalla - Hasler (Hassler), Hans Leo von - Haslev - Haslidalen (Hasledalen) - Haslinger - Haslund, Otto - Haslund-Christensen, Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Hase—Haslund-Christensen
936
vid stadens fall 146 åt Scipio och dog som fånge
i Italien.
Hase [hä’za], biflod fr. h. till Ems.
Upprinner på Teutoburgerwald, står i övre loppet i
förbindelse med Else, tillflöde till Wesers biflod
Werre, och mynnar vid Meppen. 193 km lång,
segelbar 61 km.
Hase [hä’za], Karl August von, tysk
evangelisk teolog (1800—90). Han blev prof, i
Jena 1830, tillhörde Schleiermachers lärjungar
(”förmedlingsteologerna”) och syftade med sin
teologi till en försoning mellan fromhet och
modern bildning. I ”Hutterus redivivus” (1829; sv.
övers. 1833 och 1847) ville han ge en objektiv
framställning av den gammalluterska dogmatiken.
Med ”Theologische Streitschriften” (1834—37)
ansågs han ha givit en dödsstöt åt
vulgärrationalismen, och emot C. F. Baurs bibelkritik skrev
han ”Die Tübinger Schule” (1855). Ä andra
sidan tog H. avstånd från restaurationsteologien
och medarbetade i den liberala Protestantische
Kirchenzeitung. Framför allt var han
kyrkohis-toriker (”Kirchengeschichte”, 1834, 12 :e uppl.
1900; sv. övers. 1838; ”Kirchengeschichte auf
der Grundlage akademischer Vorlesungen”, 3 bd,
1885—92) med glänsande framställningskonst och
intuitiv förmåga att karakterisera fromhetstyper
och personligheter. — H:s ”Gesammelte Werke”
utkommo i 12 bd, 1890—93. — Litt.: Biogr. av
R. Bürkner (1900).
Hasek [ha’/äk], Jaroslav, tjeckisk
författare (1883—1923). Han blev ryktbar iramför
allt genom den dråpliga skildringen ”Den gode
krigsmannen Svejks öden under världskriget”
(1921 ff.; sv. övers. 1930—31), vilken givit stoff
till dramatiseringar och filminspelningar, som
vunnit stor popularitet.
Hasenauer [hä’zanauar], Karl von,
österrikisk arkitekt (1833—94). Han utförde, delvis
i samarbete med G. Semper, i Wien de tre
praktbyggnaderna hovmuseet, Burgteatern och nya
kejserliga palatset. H. var i främsta rummet en
lysande dekoratör.
Hasenclever [hä’zanklèfar], Johann
Peter, tysk målare (1810—53), elev av Schadow.
Han blev mycket omtyckt genom sina
humoristiska framställningar av småborgerliga typer och
gjorde genremåleriet populärt i Düsseldorf.
”Lä-sekabinett”, ”Vinprovet”, ”Jobs i examen” äro
bland hans representativa alster i Berlin och
München.
Hasenclever [hä’zanklèfar], Walter, tysk
dramatiker och lyriker (1890—1940). Han väckte
uppmärksamhet med det våldsamma
samtidsdra-mat ”Der Sohn” (1914), en framställning av den
unga generationens revolt mot fadersmakten.
Världskriget förvandlade honom till social
diktare: hans ”Antigone” (1917) är en omdiktning av
Sofokles’ drama i pacifistisk och socialistisk
riktning. Av H:s övriga skådespel märkas ”Die
Menschen” (1918), ”Jenseits” (1920), ”Mord”
(1926), ”Ein besserer Herr (1927) och ”Ehen
werden im Himmel geschlossen” (1928). Som
lyriker hörde H. till de främsta inom den
expressionistiska generationen (diktsaml. ”Der
Jüngling”, 1913, ”Tod und Aufstehung”, 1916).
H., som levde som emigrant i Paris, begick
självmord efter tyskarnas intåg i staden 1940.
Hasjisj, se Haschisch.
Haskala’, hebr. (”upplysning”), en från Moses
Mendelssohn och hans lärjungar till östjudarna
utgående upplysnings- och reformrörelse, vars
anhängare bekämpade vidskepelse och ortodoxism.
— Monogr. av J. Meisl (1919).
Haskovo [ka’skåvå], Chåskovo,
Khas-kovo, stad i s. Bulgarien, 15 km från Marica;
27,000 inv. Tillv. av mattor; rosenodlingar.
Hasle, stad på Bornholms v. kust, 10 km n.
om Rönne; 1,500 inv. Tegelbruk, fiske,
sillröke-ri. Sandbadstrand i närheten.
Hasled, veter., se Has.
Hasledalen, se Haslidalen.
Hasledsgalla, se Ledgalla. Jfr Has.
Hasler (Hassler), Hans Leo von, tysk
tonsättare (1564—1612), en av Andrea och
Giovanni Gabrielis i Venedig främsta lärjungar och
jämte Praetorius den ty. högrenässansens störste
mästare. Han var en tid anställd hos kejsar
Rudolf II i Prag. Utgav flera högt skattade
körverk (”Cantiones sacrae” m. fl.).
Haslev, stadsliknande stationssamhälle på s. ö.
Själland, Sorö amt, 17 km s. ö. om Ringsted;
6,500 inv. I H. finnas bl. a. Danmarks största
andelsmejeri, ”Trifolium”, folkhögskola,
seminarium och flera yrkesskolor.
Haslidalen (H a s 1 e-), Aars översta dalgång,
från Grimselpasset till Brienzsjön i Berner
Ober-land, Schweiz. Den är mycket naturskön, rik
på vattenfall och glaciärer. Huvudort är Mei
ringen. Invånarna ha av flera äldre svenska förf,
(jfr A. E. Holmberg, ”Hasslidalen”, 1851)
ansetts vara av svenskt ursprung samt ha
utvandrat till Schweiz. Denna traditions uppkomst är
ännu ej utredd.
Ha’slinger, musikfirma i Wien, grundad av
Tobias H. (1787—1842). Firman, som utgav
flera uppl. av Beethovens verk, övertogs 1874 av
Schlesinger i Berlin.
Haslund [-lon], Otto Carl Bentzon, dansk
målare (1842—1917). I hög grad omtyckta blevo
hans av hj ärtlig humor präglade genrestycken med
bönder eller barn. Även H:s porträtt, djurbilder
och landskap blevo populära.
Haslund-Chri’stensen [-lon-], Henning,
dansk forskningsresande (1896—1948). Han
grundade 1923 jämte några andra danskar med
understöd ur Carlsbergfonden ett danskt
kolonisa-tionsföretag i n. Mongoliet, vilket emellertid efter
några år måste upphöra på grund av de oroliga
politiska förhållandena. 1927—29 var H. bitr,
karavanledare vid Sven Hedins expedition till
Centralasien och fick därvid tillfälle att deltaga i
olika slag av vetenskapligt forskningsarbete,
utföra antropometriska studier samt insamla
etnografiskt material för Statens etnografiska museum i
Stockholm. 1936—37 genomförde han en exp. till
ö. Mongoliet och Manchuriet, vilken resulterade i
stora etnografiska saml. 1939 startade han åter,
denna gång som ledare för en grupp danska
vetenskapsmän, en exp. till Inre Mongoliet, varvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
