Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hatay - Hatfield - Hathor - Hatshepsut - Hatt (dräkt) - Hatt (svamphatt) - Hatt, Gudmund - Hattapa - Hattar - Háttatal - Hatteras, Kap - Hatteria el. Sphenodon, bryggödlor - Hattfabrikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Hatfield—Hattfabrikation
8
Hathor och (t. h.) kung
Mykerinos.
ka mandatområdet Syrien, konstituerades 1938
av dittillsvarande sandjaket Alexandrette,
avträddes 1939 av Frankrike till Turkiet och
införlivades med detta land.
Hatfield [hä/tfild], stad i Hertfordshire i
England, 30 km n. om Londons city; 7,000 inv.
Flygplans- och flygmotorfabrik. Utanför H. ligger
slottet Hatfield House, uppfört i början av
1600-talet i rik tudorstil, stamgods för släkten Cecil.
Hathor, fornegyptisk gudinna. Namnet, som
betyder Horus’ (d. v. s. solgudens) boning, visar,
att hon urspr. varit en himmelsgudinna. Redan
tidigt blev hon
glädj ens och
kärlekens
speciella representant inom
gudavärlden och i
denna egenskap
föremål för
livlig dyrkan i
hela Egypten.
Av grekerna
identifierades
hon med
Afrodite. Flerstädes sammansmälte hon med
lokala
gudomligheter, så t.
ex. i Tebe, där
hon betraktades
som
dödssta-dens skyddsgudinna. De 7
hathorerna,
vilka uppträda
som ett slags
ödesgudinnor
vid ett barns
födelse, torde vara en sammanställning av
olika varianter av H. Bland hennes talrika
tempel var det i Dendera det förnämsta. — Kon
var H:s heliga djur, och hon avbildas i denna
gestalt el. som människa med kohuvud el.
åtminstone med horn. Ett egendomligt stiliserat
Hathorhuvud med koöron nyttjades ofta i den
egyptiska byggnadskonsten som
kapitälutsmyck-ning (hathorkapitäl).
Hatshepsut
/e-J, se Egypten, sp. 317.
Hatt, se Hattfabrikation och Dräkt.
Hatt, svamphatt, bot., den del av fruktkroppen,
som uppbär fruktlagret hos hymenomyceter,
murklor m. fl. svampar. H. är oftast försedd
med en från undersidan, stundom kanten, [-utgående fot el. direkt fäst vid underlaget.
Hatt, Aage Gudmund, dansk geograf och
arkeolog (f. 1884). Efter forskningsresor bl. a.
i Amerika, Lappland och Ryssland disputerade
H. med ”Arktiske skinddragter i Eurasien og
Amerika” (1914), anställdes 1919 vid danska
etnografiska museet, blev 1923 lektor vid univ. i
Köpenhamn och var 1929—48 e. o. prof, i kul-,
turgeografi där. H. har särsk. sysslat med
arktiska kulturformer (bl. a. ”Rensdyrnomadisme”),
arkeologiska och kulturgeografiska problem
(konstbevattning) och undersökt talrika
järnål-dersboplatser på Jylland (”Landbrug i Danmarks
oldtid”, 1937). Jämte M. Vahl har H. utg.
”Jorden og menneskelivet” (4 bd, 1922—27). — 1936
—43 utvecklade H. en betydande verksamhet som
geopolitisk skriftställare och talare
(”Stillehavs-problemer”, 1936, och ”Kampen om magten”,
1940). Under 2:a världskriget kom han genom
sitt ställningstagande i den pågående kampen i
strid med den allmänna sympatien för de
allierade. Detta medförde, att han ställdes inför den
extraordinära tjänstemannadomstolen och erhöll
avsked med full pension 1948.
Hattapa, se Makaker.
Hattar, partinamn, se Hattpartiet.
Håttatal, isl., se Edda, sp. 242.
Hatteras [hä’taras], Kap, udde på en låg
sandbank mellan Pamplico Sound och Atlanten,
i Nord-Carolina, U.S.A., på 350 14’ n. br. och
75° 32’ v. Igd. Högst farlig för sjöfarten.
Hattèria el. Sphènodon, bryggödlor,
kräldjurssläkte, tillhörande ordn. Rynchocephalia,
vars enda nu levande representant är tuateran
(H. punctatd). H. finnes på några öar utanför
Nya Zeeland,
sedan den av
införda däggdjur,
framför allt svin,
utrotats på
huvudöar-na. Dess kropp är
ödleliknande, grovt
byggd, med kort
svans och en kam
av taggar på
ryggen. Till färgen
är H. olivgrön med
gula punkter;
längden uppgår till V2
m. Födan utgöres
huvudsaki. av
insekter. Förekomsten av ett rätt
väl utvecklat
hjässöga m. m.
tyder på en mycket
ursprunglig
organisation.
Hattfabrikation har förekommit nästan
industrimässigt åtm. sedan medeltiden. Hattar
göras dels av djurhår, dels av växtfibrer,
förutom de som tillverkas av tyger, läder o. a.
redan beredda ämnen. De finaste
filthattarna göras av hår från bäver, utter, nutria,
myskråtta, hare, men även kaninskinn är bra.
Även sådana hår som de av lamm, angoraget
och lama samt flera andra djurslag komma till
användning inom h. De bästa filthattarna
anses komma från Italien (”Borsalino”), men även
de engelska ha världsrykte. Även i Sverige
finnas stora fabriker för h., t. ex. i Karlskrona. —
Halm- och stråhattar äro liksom
filthattar kända sedan antiken. Denna gren av h. har
dock länge bedrivits som hemslöjd, och
tillverkning i större skala organiserades ej förrän på
Hatteria punctata, tuatera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
