Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauge, Hans - Hauge, Jens - Haugesund - Haugianer - Haugwitz, Christian August Heinrich - Hauho - Haukadalingarna - Haukeli, Haukelifjällen - Haukr Erlendsson - Hauksbók - Haupt, Georg - Haupt, Paul - Hauptmann, 1. Carl - Hauptmann, 2. Gerhart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Hauge—Hauptmann
14
träda som botpredikant i sin hembygd och
utsträckte småningom sina predikofärder till snart
sagt varje vrå av Norge och även till Danmark.
Samtidigt utvecklade han ett flitigt religiöst
författarskap. Följd av en rad andra
lekmannapredikanter, kunde han så på några få år driva
fram en närmast mot upplysningsfromheten och
den urartade herrnhutismen riktad
väckelserörelse, vilken med sin över hela landet enhetliga
karaktär medförde en mäktig lyftning inom
Norges kyrka. Sedan han 1804 för tionde gången
arresterats för brott mot 1741 års
konventikelpla-kat, hölls han sju år i hårt fängelse. Detta
martyrium gjorde H. till en bruten man. — Litt.:
A. Chr. Bang, ”H. N. H. og hans samtid” (4:e
uppl. 1924); N. Dahlberg, ”H. N. H.” (1937);
A. Hauge, ”H. N. H.” (1947; sv. övers s. å.).
Hauge, Jens Christian, norsk politiker (f.
1915), anställd vid Oslos polisväsen 1940—41,
en av ledarna för motståndsrörelsen mot
tyskarna och chef för dess militära organisation 1944
—45. H. var statsminister Gerhardsens sekr.
1945 och blev i nov. s. å. försvarsminister i
dennes 2:a regering. Han avgick från denna
post 1952 och blev då sekr. i arbetarpartiet.
Haugesund [hau’gasun], stad på Norges
västkust, Rogaland fylke, på fastlandet vid
Karmsunds n. mynning; 18,000 inv. Uppkom i
samband med det rika sillfisket utmed kusten vid
1800-talets mitt, blev ladested 1855 och köpstad
1866. Export av salt och isad sill, tillv. av
fiskkonserver, livlig sjöfart; stor handelsflotta. H.
har bl. a. bussfärjeförbindelse med den
tätbefolkade Karnöy och bilfärja till Stavanger.
Haugiäner, vänner och anhängare till H. N.
Hauge (se d. o.). Med en om Spener och
Schar-tau påminnande, kyrkligt orienterad pietism
förenade de en vidsynt och energisk
kallelsekristendom. Dugliga och företagsamma, blevo de
ban-brytare på den materiella odlingens fält.
”Hau-gianismen” framstår som ett led i de breda
folklagrens strävan efter demokratisk utjämning och
ökat socialt inflytande. — Litt.: Se Hauge, H. N.
Håu’gwitz [-ts], Christian August
Heinrich, greve, preussisk statsman (1752—
1832). Han sökte som preussisk utrikesminister
1792—1804 och 1806 hindra brytning med
Frankrike och slöt dec. 1805 i Schönbrunn och febr.
1806 i Paris fördrag med Napoleon, varigenom
Preussen tillbytte sig Hannover. H. levde från
1830 mest i Italien.
Hauho [hau’hå], kommun i Tavastehus län,
Finland; 381 km2, 6,000 inv., finsktalande.
Näm-nes som socken redan 1329.
Håu’kadälingarna, se Gizurr.
Hau’keli, Haukelifjällen, fjällsträckning
mellan Telemarken och Hardanger. över H. går
bilväg från Dalen till Odda; högsta punkt 1,133
m. Vid Ståvatnet (972 m) Haukeliseter,
statens fjällstuga, hotell.
Haukr Erlendsson, isländsk lärd, norsk
riddare (d. 1334); var 1294—99 lagman på Island
och senare i Oslo och Gulatingslagen. H. samlade
och avskrev, till största delen med egen hand,
en mängd isländska sagor, vilka ännu äro delvis
Sekretär av Georg Haupt. Kungl. husgerådskammaren,
Stockholm.
bevarade i ”Hauksbök” i Arnamagnæanska
samlingen i Köpenhamns univ.-bibl. (utg. 1892—95).
Hauksbök, se Haukr Erlendsson.
Haupt, Georg, konsthantverkare (1741—84),
av från Nürnberg på 1660-talet inflyttad
snickar-släkt. Lärjunge till Stockholmsmästaren J. C.
Eckstein, utbildade sig H. genom resor i
Frankrike och England och blev 1769 kungl.
hovsnickare. 1770 fick han burskap i Stockholm. De
flesta av H:s till vår tid bevarade alster
utgöras av byråar, sekretärer och bord. Dessutom
må nämnas ett praktfullt mineralieskåp, beställt
av Gustav III som gåva till prinsen av Condé
(nu på slottet Chantilly). H:s arbeten
komponerades efter egna och J. E. Rehns ritningar i en
något försvenskad Ludvig XVI:s stil och
utmärkas, utom av högsta kvalitet i utförandet, av goda
proportioner och smakfulla inläggningar av ädla
träslag. — Monogr. av J. Bottiger (i Medd. från
Sv. Slöjdföreningen 1901).
Haupt, Paul, tysk assyriolog (1858—1926).
Han blev 1883 prof, i semitiska språk vid Johns
Hopkins-univ. i Baltimore. Han gav betydande
bidrag till assyrisk och jämförande semitisk
grammatik, bibelforskning m. m. H. påbörjade 1893
med flera länders medverkan en kritisk uppl. av
G. T:s böcker på deras grundspråk.
Håu’ptmann. 1) Carl H., tysk författare
(1858—1921), började liksom H.2) som
naturalistisk dramatiker och romanförf., senare liksom
denne påverkad av romantiska strömningar.
Högst nådde han i konstnärsromanen ”Einhart,
der Lächler” (1907).
2) Gerhart Johann Robert H., den föreg:s
bror, författare (1862—1946), son till en
schle-sisk värdshusvärd. H. vistades 1880—81 i Bres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
