Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hausa (haussa) - Hausegger, Siegmund von - Hausen, 1. Reinhold - Hausen, 2. Hans - Hauser, Heinrich - Hauser, Kaspar - Haushofer, 1. Karl - Haushofer, 2. Albrecht - Hausmann, Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hausegger—Hausmann
17
lersta Sudan. Deras tungomål har för stora
delar av Sudan blivit handelsspråket och visar
tendens att ytterligare breda ut sig. Även industriellt
äro h. dugliga; välkänd och uppskattad är
särskilt deras textiltillverkning. I kolonier i v.
Afrika användas h. mycket för rekrytering av
polistrupper. — Litt.: R. S. Rattray, ”Hausa
folklore, customs, proverbs etc.” (1913); G.
Bo-linder, ”Svarta folk i Västafrika” (1931).
Hausegger [håu’z-], Siegmund von,
österrikisk dirigent och kompositör (1872—1948).
Han var dirigent i bl. a. München, Berlin och
Hamburg, president vid akad. för musik i
München 1920—34 samt blev fil. dr i Kiel 1925. Som
dirigent var han en av samtidens bästa. Även
som kompositör i nyromantisk anda vann H.
anseende (bl. a. genom de symfoniska dikterna
”Bar-barossa”, 1900, och ”Wieland der Schmied”, 1904,
samt de symfoniska variationerna ”Aufklänge”).
Hausen. 1) Reinhold Theodor H.,
finländsk arkivman (1850—1942), fil. dr 1881,
anställd vid Finlands statsarkiv 1872, statsarkivarie
1883—1916. H., som energiskt främjade
stats-arkivets (nuv. riksarkivets) allsidiga utveckling
och bl. a. sammanbragte betydande
avskriftssam-lingar av historiskt arkivmaterial rörande Finland
i svenska arkiv, gjorde sig framför allt känd som
utgivare av viktiga källpublikationer, bland dem
”Bidrag till Finlands historia” (5 bd, 1881—1917),
”Finlands medeltidssigill” (1900) och den
monumentala serien ”Finlands medeltidsurkunder” (8
bd, 1910—35).
2) Hans Magnus H., den föreg:s son,
geolog (f. 1884), fil. dr 1927, prof, i geologi och
mineralogi vid Åbo akad. s. å. H. har utfört
geologiska undersökningar i Europa, Asien och
Amerika. Han har förf, ett stort antal arbeten
i geologi, företrädesvis i praktisk geologi och
kvartärgeologi, från sina olika arbetsområden. H.
har även behandlat strandbildningar och
sten-åldersboplatser på Åland samt utg. ”Huru
naturen danat Finland” (1933) och ”Ålands natur”
(1945).
Hauser [hau’zar], Heinrich, tysk
författare (f. 1901), var soldat 1918—19, sedan arbetare i
Ruhr, sjöman och 1924—27 medarb. i
Frankfurter Zeitung. Han har skrivit sj ömansromaner,
t. ex. ”Brackwasser” (1928; sv. övers. ”Chiquita”,
1932), ”Donner überm Meer” (s. å.), ”Die letzten
Segelschiffe” (1930) och ”Wetter im Osten”
(1932), samt gruvarbetarskildringen ”Schwarzes
Revier” (1930). Av intresse är självbiogr.
”Kampf. Geschichte einer Jugend” (1934; sv.
övers. 1936). H:s fortsatta författarskap
omfattar bl. a. romanen ”Notre Dame von den Wogen”
(1937) och reseskildringarna ”Süd-Ost-Europa
ist erwacht” (1938), ”Australien, der
menschen-scheue Kontinent” (1939) och ”Kanada” (1940).
Hauser [hau’zar], Kaspar, en av det
tidigare 1800-talets mest omdebatterade
personligheter. Han uppträdde i Nürnberg i maj 1828, då
sannolikt ung. 16 år, utan att kunna förklara,
varifrån han kommit. Psykiskt var han synnerligen
outvecklad och kunde blott nödtorftigt läsa och
skriva. De talrika pedagogiska experiment, för
18
vilka han utsattes, hade en föga gynnsam
inverkan på hans karaktär. Om hans härkomst spredos
snart rykten i mängd. Han uppgavs vara en
bayersk greve von Tattenbach, en ungersk magnatson,
ja, t. o. m. en son till Napoleon. Mest tilltro vann
den åskådningen, att han var en strax efter
födelsen undanstucken ättling av Badens furstehus.
Denna teori förfäktades bl. a. av A. von
Feuer-bach. 1833 blev H. enl. egen uppgift
överfallen och tillfogad ett djupt knivhugg i bröstet;
han avled efter några dagar. H.-problemet
kvarstår alltjämt olöst; det har givit stoff till en
mängd kriminalistiska och psykologiska
avhandlingar och skönlitterära skildringar, än byggande
på mer el. mindre fantastiska föreställningar om
H:s furstliga härkomst, än hävdande, att han
varit en, möjl. delvis omedveten, bedragare. Bland
den nyaste, mera kritiska litteraturen märkas H.
Pies, ”K. H. Augenzeugenberichte und
Selbst-zeugnisse” (2 bd, 1926); A. Bartning, ”Neues
über K. H.” (2:a uppl. 1928); F. Klee, ”Neue
Beiträge zur K. H.-Forschung” (1929); bibliogr.
av H. Peitler och H. Ley 1927. Av
skönlitterära skildringar märkes framför allt ”C. H. oder
die Trägheit des Herzens” (1908; sv. övers. ”Sin
tids gåta”, 1926) av J. Wassermann.
Håu’shofer [-håfor], 1) Karl H., tysk
geo-politiker (1869—1946), 1908—10 militärattaché i
Japan, lärare vid Tokyos militärakad., företog
därefter omfattande resor i Ryssland, Syd- och
Östasien. Under 1 :a världskriget var H.
artillerist och divisionschef och fick generals rang.
Under påverkan av F. Ratzel och svensken
Rudolf Kjelléns vetenskapliga arbeten blev H.
grundare av den geopolitiska skolan i Tyskland. Han
var från 1921 prof, i München och grundade det
geopolitiska inst. 1924 startade han den
inflytelserika Zeitschrift für Geopolitik. H:s
livs-rumsteori spelade en betydelsefull roll för
nationalsocialismens ideologi och Hitlers politik. Bland
H:s arbeten, som äro mer politiska än
vetenskapliga, kunna nämnas ”Grenzen in ihrer
geogra-phischen und politischen Bedeutungen” (1927),
”Jenseits der Grossmächte” (1932),
”Raumüber-windende Mächte” (1934) samt en rad arbeten om
Japan.
2) Albrecht H., den föregzs son,
vetenskapsman och politiker (1903—45), prof, vid
faderns geopolitiska inst. i München 1930, spelade
en viss roll i de tysk-engelska förhandlingarna
om flottavtalet 1935 och sudetfrågan 1938.
Under 2:a världskriget lär H. ha använt sin
ställning vid geopolitiska inst. som camouflage för
antinazistisk verksamhet och deltog i
Stauffen-ber g-komplotten mot Hitler 1944.
Hau’smann, Manfred Georg, tysk
författare (f. 1898), deltog i 1 :a världskriget 1918,
blev fil. dr 1922, sedan 1927 uteslutande
författare. H. skrev först noveller, väckte
uppmärksamhet med ”Lampioon küsst Mädchen und junge
Birken” (1928; sv. övers. 1933) och har sedan
offentliggjort ”Kleine Liebe zu Amerika” (1931),
reseintryck från U.S.A., romanerna ”Salut gen
Himmel” (1929) och ”Abel mit der
Mundharmo-nika” (1932), berättelserna ”Ontje Arps” (1934)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
