Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hav - Havsströmmar - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Hav
26
vindens dominerande inflytande i Indiska
oceanen, där N. ekvatorialströmmens riktning
omkastas under den tid sydvästmonsunen blåser. —
Konvektionsströmmar framkallas av
förändringar i vattnets spec. v. genom
avdunstning, temp.-förändring, nederbörd el.
issmältning. Ex. härpå lämnar vattenutbytet mellan de
polara och de ekvatoriala delarna av
världshavet. Polartrakternas kalla vatten sjunker ned till
större djup och flyter där mot ekvatorn, medan
tropikernas varmare, lättare vatten som en
överström flyter mot polerna. Detta fenomen
kompliceras dock genom överlagring av vindströmmar.
— Se f. ö. Atlantiska oceanen, Indiska oceanen
och Stilla havet.
Växtvärld. Den i h. förekommande
växtvärlden indelar man vanl. i fastsittande vegetation
(bentos) samt fritt svävande (plankton). B en t os
är i huvudsak bunden till ringare djup samt
ut-göres i huvudsak av alger; enstaka
faneroga-mer ingå emellertid också däri. Inom den
fastsittande växtvärlden urskiljer man vanl. 3
huvudzoner, belägna nedanför varandra, näml. 1
i-toralregionen, omfattande området ung.
mellan hög- och lågvattenslinjen,
supralito-ralregionen omedelbart ovanför
högvattens-linjen, som är utsatt för vågstänk, och s u b 1
i-toralregionen, området mellan
lågvattens-linjen och så långt ned, som vegetationen
sträcker sig, d. v. s. vid Sveriges kuster till 20 å
30 m djup. Vegetationens undre gräns betingas
av att ljuset blir för svagt på större djup, för
att någon växtlighet skulle kunna existera.
Litoralregionen karakteriseras huvudsaki. av
grön- och brunalger, de båda andra regionerna
huvudsaki. av brun- och rödalger. (Jfr Plankton).
Djurvärld. Den djurvärld, som h. rymmer från
ytlagren ned till de största djupen överträffar
landfaunan vida i individantal. Någon skarp
gräns mellan havsfaunan och land- och
sötvat-tensfaunan kan dock ej dragas, då många former
förekomma inom båda områdena. I havsfaunan
äro samtliga djurklasser representerade, och i
densamma ingå ej blott de största nu levande
däggdjuren, valarna, utan även inom övriga
grupper äro vanl. havsformerna större än motsv.
landformer. Fiskar och ryggradslösa djur utgöra
faunans huvudmassa, och bland de senare äro vissa
grupper (tagghudingar, koraller, svampdjur
m. fl.) helt el. till övervägande del inskränkta till
h. Alltefter djurens levnadssätt indelas
havsfaunan i bottenfauna, pelagisk fauna och
plankton (se d. o.).
Under det att de organismer, som ingå i den
pelagiska faunan, föra ett frittsimmande
levnadssätt, oberoende av ett fast underlag, äro de
former, som sammansätta bottenfaunan,
bundna till själva bottnen. Sistnämnda faunas
huvudbeståndsdelar utgöras av nässeldjur, maskar,
kräftdjur, blötdjur och tagghudingar. Den
moderna havsforskningen har visat, att ej ens
oceanernas största, för zoologisk insamling
åtkomliga djup äro blottade på liv (se Djuphavsdjur).
Den danska Galatheaexpeditionen fann sålunda
1951 sjögurkor, maskar och kräftdjur i
Filippi-ner graven på över 10.000 m djup. Djur
geografiskt indelas h. i tre vertikala regioner, den
lito-rala, den sublitorala och den abyssala, uppdelade
HAVENS
YTSTRÖMMAR
under noppdhdMf/otets i/inten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
