- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
27-28

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hav - Djurvärld - Litt. - Hawaii - Hawaiigitarr - Hawaiimusik - Hawaiiöarna, Sandwichöarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Hawaii—Hawaiiöarna

28

i ett flertal horisontala regioner, för vilkas
begränsning temperaturförhållandena synas vara
bestämmande.

Den 1 i t o r a 1 a regionen, som vanl.
begränsas till djupet från o till 50 m och således
sträcker sig så djupt, som den sammanhängande
algvegetationen når, utmärker sig genom stora
växlingar i livsbetingelserna. Starka
skelettbildningar äro typiska för många här karakteristiska
former. Så ha många koraller och rörmaskar,
snäckor och musslor tjocka skal, och även många
kräftdjur ha tjockt hudpansar och kraftiga,
relativt korta extremiteter.

Den sublitorala regionen omfattar
djupet mellan 50 och 400 m och utmärker sig
genom frånvaron av vegetation samt likartad
botten. Faunan är därför mera enhetlig med
talrika representanter för tagghudingar (sjöborrar,
sjöstjärnor och sjögurkor) och kräftdjur, vilka
ofta äro röda till färgen.

Den abyssala regionen omfattar
områdena under 400 m. Ofta avskiljes dock området
kring kontinenternas kuster ned till 1,000 m
djup som en särskild region, den
kontinentala djupregionen, inom vilken faunan är
rikare. Låg temp. och absolut mörker prägla här
faunan. Vissa djurgrupper äro särsk. typiska,
ss. glassvampar, hårstjärnor, sjögurkor och bland
kräftdjuren särsk. krabbor med långa, smala
extremiteter. Många former ha förmågan att
alstra ljus. Jfr Djuphavsdjur samt Djurgeografi,
sp. 807.

Litt.: O. Krümmel, ”Handbuch der
Ozeano-graphie” (2 bd, 1907—11); V. W. Ekman,
”Havsströmmarnas dynamiska problem” (i
”Kosmos”, 1922); H. Pettersson, ”Oceanografi”
(1939); H. Sverdrup, M. Johnson och R.
Fleming, ”The oceans, their physics, chemistry and
general biology” (1942). — N. Holmgren, ”Ur
h:s djup” (1925); W. Beebe, ”Med kamera och
skrivblock på havsbottnen” (1928), ”Underligt
fiske” (1939); ”H:s och sötvattnens djur” (i ”Det
vildas värld,” utg. av B. Hanström och N.
Rosén, 5, 1944).

Hawaii, se Hawaiiöarna.

Hawaiigitarr [-va’ji-], oegentlig benämning på
gitarr av något större format än den vanliga
gitarren, ingår ofta i jazzorkestern; jfr Ukulele.

Hawaiimusik [-va’ji-] kallas i allm. starkt
sentimentala melodier till ackompanjemang på
ukulele.

Hawaiiöarna [-va’ji-], Sandwichöarna,
eng. Hawaiian el. Sandwich Islands, ögrupp i
Stilla havet, bildande ett territorium inom U.S.A.
mellan I54°48’ och I78°25’ v. Igd samt i8°55’och
28°25’ n. br. Areal 16,736 km2, med ett inv.-antal
av 493,437 (1950). Huvudstad Honolulu. H. är till
följd av sitt läge en mycket viktig knutpunkt i
de transpacifika sjöförbindelserna. Avståndet till
de viktigaste hamnarna inom stillahavsområdet
är från Honolulu: till Los Angeles 4,123 km,
till Yokohama 6,380 km, till Manila 8,849 km,
till Sydney 8,193 km samt till Valparaiso 10,956
km. Ögruppen omfattar 8 större bebodda öar

(JVindward Islands-. Hawaii 10,401, Maui 1,885,
Oahu 1,549, Kauai 1,417, Molokai 676, Lanai 363,
Niihau 251 och Kahoolawe 179 km2, tills. 16,721
km2) samt 13 småöar (Leeward Islands), av
vilka blott en, näml. Midway, är bebodd. De
senare öarnas sammanlagda yta är c:a 15 km2.

Öarna, som bestå av yngre vulkaniska
bergarter, äro höga och bergiga och äga en vild,
storslagen naturskönhet med en rikedom på djupa
klyftor, knivskarpa kammar, väldiga stup (pali)
och höga vattenfall. I de lägre delarna råder ett
milt och hälsosamt havsklimat, präglat av
nord-östpassaden, som bringar riklig nederbörd åt
lovartsidorna (på Oahu 2,000—3,700 mm),
medan läsidorna äro torrare (Oahu omkr. 500 mm).
Högsta partierna av Kauai och Maui ha
kolossal nederbörd (intill 12,000 mm). På Mauna Kea
(”vita berget”) ligger snö året om.
Årsmedel-temp. i Honolulu 23^3, varmaste månaden (aug.)
har 25^3, den svalaste 21 °3.

Kauai (30,000 inv.), den nordligaste bebodda
ön, är en mycket djupt eroderad kägla, vars
dim-höljda toppregion (Waialeale) är täckt av
väldiga myrar. N. v. kusten (Napali) är tvärbrant
och helt otillgänglig. Kauai är bekant för sina
rika plantager av socker och tropiska frukter
samt för sin risodling. — Niihau, i lä om
Kauai, är skoglös. — Oahu (321,000 inv.) är
uppbyggd av två parallellkedjor, den regnrika
och skogiga Koolau i ö. och den torrare, kalare
Waianae i v. Mellan bergen ligger ett torrt,
sönderskuret platåland, som gjorts fruktbart
genom bevattning. — Molokai (5,500 inv.)
stiger i ö. tvärbrant till 1,500 m och har där ännu
skog, medan den lägre, v. delen är torr och
ödslig. — Maui (40,000 inv.) består av två
skilda bergmassiv, förenade genom ett lågt näs.
Det äldre, västra (Puu Kukui, 1,764 m) är av
samma natur som Kauais högland med av
ero-sionen framkallade fantastiska former. Det
yngre, östra partiet, Haleakala, utgör en 3,058 m
hög, före historisk tid utslocknad vulkankägla.
— Lanai (3,000 inv.) och Kahoolawe
(obebodd) ligga i lä om Maui och äro därför
torra och föga eroderade. — Hawaii (68,000
inv.) består till största delen av yngre basalter,
härstammande från tre väldiga, flacka vulkaner:
Mauna Kea, H:s högsta berg (4,212 m), Mauna
Loa (4,168 m) och Hualalai (2,522 m). Mauna
Kea, som för länge sedan slocknat, saknar
huvudkrater men har talrika askkäglor; östsidan är
regnrik, skogklädd och starkt sönderskuren.
Hualalai hade sitt senaste utbrott 1801. Mauna
Loa är alltjämt verksam, ö. om Mauna Loa,
1,231 m ö. h., ligger den ryktbara Kilauea, en
brett oval gryta med omkr. 150 m höga, lodräta
sidor och plan botten av stelnad lava. I bottnen
vid ena sidan finnes en djup brunn av växlande
vidd, Halemaumau, där glödande lava periodiskt
stiger upp och bildar den ryktbara ”eldsjön”.
Trakten kring Mauna Loa och Kilauea utgör
jämte Haleakala på Maui Hawaiis nationalpark.
Stora områden i öns inre samt s. ö. delen äro
täckta av lava och vulkanisk sand och halvt
öken-artade. Av helt annan natur än det övriga H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free