- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
43-44

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havskatt el. havkatt - Havskor - Havskräfta - Havslax - Havsloppor - Havslök, sjölök - Havsmus - Havsmås - Havsnålsläktet - Havsormar - Havsorre - Havspärlmussla - Havsrosor - Havsrudor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

H avskor—H avsrudor

44

Havsmus.

är ljust gråbrun till svartgrå. H. förekommer
i n. Atlanten och i Sverige längs västkusten. Den
lever av hårdskaliga havsdjur. Då den fångas,
kan den tillfoga svåra bett. Längden överstiger
i regel ej 1,25 m. H. saluföres flådd och utan
huvud under namn av kotlettfisk.

Havskor, se Sjökor.

Havskräfta, se Kej sarhummer.

Havslax, se Laxfiskar.

Havsloppor, se Musselkräftor.

Havslök, s j ö 1 ö k, Urglnea maritima, en till
fam. Liliaceae hörande lökväxt på Medelhavets
kuster med fribladig, vit, vanl. purpurstrimmig
kalk och vingade frön. Bladen äro brett
lan-settlika. De talrika, små blommorna sitta i en
klase i toppen av en ända till meterhög stängel,
som utgår från löken. — Löken, Bulbus scillae,
är officinell; saften är så skarp, att den drar
upp blåsor på huden. Drogen (de mellersta
lökfjällen) kommer i handeln i form av gulvita
stycken med bitter smak. Den verkar på
hjärtat på samma sätt som digitoxin.

Havsmus, Chimaè’ra monströsa, enda
representanten i Sverige för ordn. holocefaler
(se d. o.) av broskfiskarna. Kroppen är
långsträckt med långt utdraget stjärtparti, huvudet
stort och munnen liten, väpnad med kraftiga
tandplattor. Ryggfenorna äro två, den främre kort,
hög och framtill försedd med en lång tagg, den
bakre lång och smal, ögonen äro stora. H. är
en djup vattens fisk, som lever av musslor,
kräftdjur och småfisk. Den finnes bl. a. vid
Sveriges västkust. Den lägger stora, egendomligt
formade ägg.

Havsmås, se Måssläktet.

Havsnålsläktet, Neröphis, tillhör underordn.
tofsgälar {Lophobranchii) av benfiskarna.
Den smala, nästan cylindriska kroppen täckes
av benplåtar. Munnen är liten och tandlös, nosen
rörligt utdragen. Bröst- och analfenor saknas,
ofta även stjärtfena, och förflyttningen sker med
vågliknande rörelser av ryggfenan. Äggen bäras
under kläckningstiden av hannarna på kroppens
buksida. Vanligaste svenska arten är vanliga
havsnålen (N. ophidion), 20—30 cm lång;
allmän bland alger på ringa djup runt kusten ända
upp till Ångermanland. Stora havsnålen
(Af. aequoreus) lever på något djupare vatten vid
västkusten; längd 50—60 cm. Mer sällsynt är
krumnosiga havsnålen (N.
lumbricifor-mis), omkr. 15 cm lång.

Stora havsnålen.

Tvåfärgade havsormen, Pelamis platurus.

Havsormar, Hydrophinae, äro en underfam.
av de s. k. giftsnokarna bland ormarna. De
igenkännas på det jämförelsevis lilla huvudet
och den från sidorna hoptryckta, fenlika stjärten.
Gifttänderna äro korta och fårade. Alla föda
ungar. H. äro jämförelsevis små former, som
i regel ej nå större längd än 1 m. De flesta
vistas uteslutande i havet, helst vid grunda och
mot hårt vågsvall skyddade stränder. Endast en
art träffas långt ute i havet. Födan utgöres
huvudsaki. av fisk. Omkr. 50 arter från Indiska
oceanen och Stilla havet äro kända. Den
allmännaste och mest bekanta arten är den tvåfärgade
havsormen, Pelamis platurus, som ovan är
svartbrun, under gul. Trots dess litenhet, i regel
ej över 90 cm i längd, kan dess bett vara
dödande. Farliga äro även årbladormarna,
släktet Hydrophis, allmänna från Persiska viken till
Japanska havet. Till släktet Laticauda,
plattsvansar, hör radormen från Indiska
oceanen. Den är på ryggsidan blågrå, på undersidan
gul, och kroppen är ringlad med smala, svarta
band. Den är ofarlig för människan.

Havsorre, se Sjöorre.

Havspärlmussla, se Pärlmussla.

Havsrosor, se Sjöanemoner.

Havsrudor, Spa’ridae, en fiskfamilj,
tillhörande de abborrliknande fiskarna. De omkr. 200
hithörande arterna förekomma i varma och
tempererade hav. Några arter ha tillfälligtvis
påträffats vid Sveriges västkust. Havsrudan,
Cantharus cantharus, är halvmeterlång och har
en enda lång ryggfena. Den är blågrå till färgen
med mässingsgula längsband; lever i Medelhavet
och närgränsande delar av Atlanten.
Fläck-p a g e 11 e n, Pagellus centrodontus, har samma

Havsruda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free