Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembud - Hembygdsförbund - Hembygdsförening - Hembygdsgård - Hembygdsmuseum - Hembygdsundervisning - Hembygdsvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151 Hembygdsförbund—Hembygdsvård 152
hetsförsäljning; de sista föreskrifterna därom
upphävdes 1875. I modern bolagsrätt
förekommer ofta ett annat h. Många aktiebolags
bolagsordningar, särsk. de bolag, som framgått ur
familjeföretag, föreskriva, att aktieägare, som vill
avyttra sin aktie, är skyldig hembjuda den till
förutvarande aktieägare i viss ordning. Vidare
skall upphittaren av vissa fornfynd hembjuda
dessa åt staten för inlösen. Likaså måste
arren-dator, som uppfört överloppshus el. planterat
fruktträd, bärbuskar el. prydnadsträd, vid
arrendets f rånträdande hembjuda dessa åt jordägaren.
Hembygdsförbund. 1915 tillkom Dalarnes h.
som det första i landet med främsta uppgift att
stödja det lokala hembygdsarbetet. Det kom
därigenom att stå i en viss motsättning till den
redan existerande, mera vetenskapligt exklusiva
fornminnesföreningen, som hade sin medelpunkt i
sitt museum i residensstaden. Samma tendens
kunde spåras även i några av de därnäst bildade
h. I slutet av 1920-talet påbörjades dock på
riksantikvarie Sigurd Curmans initiativ ett
utomordentligt betydelsefullt uppordnande av
kulturminnesvården i landet genom tilldelning av
lotterimedel för lönefonder, varigenom
möjliggjordes anställandet av fackutbildade landsantikvarier
i de olika länen el. landskapen. Härigenom blev
en sammanslagning av de olika
hembygdsvårdande organisationerna ett önskvärt framtidsmål.
Detta har också i flera fall skett, därigenom att
de äldre museiföreningarna, de enstaka redan
bildade h. och de lokala hembygdsföreningarna
sammanslutit sig i gemensamma förbund, i
vilkas tjänst landsantikvarier ha anställts. Fr. o. m.
1945 utgår årl. statsanslag. De olika
sammanslutningar, som nu under varierande namn
utgöra sitt läns, resp, landskaps centrala
kulturminnesvårdande organ med anställd tjänsteman
äro följ.: Blekinge musei- och hembygdsförbund,
Dalarnes fornminnes- och hembygdsförbund,
Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund,
Gotlands fornvänner, Gästrike-Hälsinge h.,
Kul-turminnesrådet för Göteborgs och Bohus län,
Hallands h., N. Hallands kulturhistoriska
förening, Heimbygda (Jämtland), Kalmar läns
fornminnesförening, Kronobergs läns h., N.
Smålands fornminnes- och Jönköpings läns
hembygdsförbund, Norrbottens läns hembygdsförening,
Skånes h., Södermanlands h., Upplands
fornminnesförening, Värmlands fornminnes- och
museiförening, Västerbottens läns hembygdsförening,
Västergötlands fornminnesförening, De sju
häradernas kulturhistoriska förening, Västmanlands
fornminnesförening, Kulturhistoriska föreningen
Murberget (i Härnösand), Föreningen Örebro
läns museum och Östergötlands fornminnes- och
museiförening. Dessutom finnas följ, h., främst
med karaktär av propaganda- och
samarbetsor-ganisationer: Gotlands h., Medelpads h.,
Värmlands h., Ångermanlands h., Örebro läns h. och
Östergötlands h. — Litt.: S. Erixon och Å.
Campbell, ”Svensk bygd och folkkultur” (4 bd,
1946—48).
Hembygdsförening. Benämningen h., som
kom i allmänt bruk ett stycke in på 1900-talet,
betecknade ofta i förh. till det äldre namnet
fornminnesförening en sammanslutning med mindre
verksamhetsområde men med vidgat
arbetsprogram. H:s mål är att vårda bygdens egenart i
natur och kultur, att sprida kunskap om bygden
och att tillvarataga dess minnen. Den senare
uppgiften har ofta lett till upprättandet av museer
och hembygdsgårdar. H:s antal uppgår till c:a
700; ett mycket stort antal av dessa ha
tillkommit under 1920- och 30-talen. H. sammanslöto
sig också i hembygdsförbund. — Litt.:
B. Waldén, ”Hembygdsrörelsen” (i ”Svenska
folket genom tiderna”, II, 1940).
Hembygdsgård, se Hembygdsmuseum.
Hembygdsmuseum, ett lokalt museum, avsett
att belysa äldre kulturförhållanden, främst
bo-stadsskick och arbetsliv, inom en trängre bygd,
i allm. en socken el. ett härad. Fl. äges och
vårdas i regel av en hembygdsförening. Den
vanligaste formen av h. är
hembygdsgården (”fornstuga”, ”gammelgård”), d. v. s. en
gårdsanläggning el. enstaka byggnad av äldre
datum, som, flyttad el. på ursprunglig plats,
bevarats som kulturminnesmärke och inretts efter
bygdens äldre bruk. — Ibland användes h. i en
trängre betydelse, åsyftande i mots. till
hembygdsgården en byggnad (även den ofta med
kulturhistoriskt värde) med rent musealt uppställda
föremålssamlingar av växlande slag. Antalet h. i
Sverige torde uppgå till c:a 500.
Hembygdsundervisning. 1919 års
”Undervis-ningsplan för rikets folkskolor” upptog ämnet ”h.
med arbetsövningar” för de första 3 åren i
skolans A-form och de 4 första åren i
B-for-men. Enl. planen avser ämnet att förmedla
övergång från hem till skola, att barnen skola
lära sig göra planmässiga iakttagelser och ges
tillfälle till övningar av olika slag, avsedda att
vidga deras föreställningskrets samt främja deras
kännedom om hembygdens historia, natur och
arbetsliv. Därjämte avser ämnet att utgöra
förberedelse för senare undervisning i geografi,
historia och naturkunnighet samt arbetsövningarna
att förbereda senare undervisning i teckning och
slöjd. — I volymen ”En socken berättar” (1945,
utg. av H. Malmberg) har ett försök gjorts att
konkretisera, hur det lokala materialet kan
infogas i skolans undervisning. — Litt.: G.
Sjöholm och A. Goès, ”Handledning vid
undervisning i hembygdskunskap” (3 bd, 1916—22, 4:e
uppl. 1946).
Hembygdsvård avser att tillvarata och odla
den folkliga traditionens livskraftiga värden.
Framvuxen ur romantikens intresse för den
folkliga kulturens vildvuxna flora av sägner,
folksagor och folkmusik, ålderdomliga seder och bruk
med rötter i uråldriga tider, har h. länge tagit
formen av en folklig, fri kulturuppgift, dels i en
analys av den folkliga traditionens värden och
dessas betingelser att fortleva i föryngrad
gestalt, dels i ett folkbildningsarbete, som syftar
till att bygga upp medborgarkunskap och
medborgaransvar på en intim kännedom om
hembygdens natur, kultur och vardagliga funktioner,
dess fritidsmöjligheter, historia och utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
