- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
223-224

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgård - Herrgårdsost - Herrgårdsras - Herrhult - Herrick, Robert (engelsk skald) - Herrick, Robert (amerikansk författare) - Herriot, Édouard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

Herrgårdsost—Herriot

224

Under renässansen och barocken utvecklades i
Italien och Frankrike nya gårdstyper, som blevo
mönster för hela kontinenten. Man bortsåg från
det fortifikatoriska och lät i stället kraven på
lyx samt rent estetiska synpunkter råda.

Under storhetstiden, då förbindelsen med
kontinenten var livlig, utformades den svenska
herrgårdstyp, som sedan härskade in på 1800-talet.
Huvudbyggnaden sammankomponerades med
trädgård och flyglar, anläggningens mittaxel
betonades dels i arkitekturen, dels genom alléer,
mittgångar, trappor och terrasser m. m. Den
karolinska tiden före reduktionen var en
blomstrings-tid för de svenska h., något varom bilderna i
Dahlberghs Sueciaverk vittna. Typiskt för de
karolinska herrgårdsbyggnaderna blev det s. k.
säteritaket med två takfall, skilda genom en
vertikal mellandel. — 1700-talet medförde icke
några djupgående förändringar i h:s anordning.
Under frihetstiden och gustavianska tiden
utformades dock den s. k. herrgårdsstilen:
ljusputsade sten- el. trähus med höga brutna tak.
Under 1700-talets sista årtionden kom den
engelska, romantiska parken på modet och förblev
populär under hela 1800-talet. — Under empiren
och början av 1800-talet övergavs den strängt
slutna gårdsplanen, byggnaderna lades isolerade,
och flyglarna bortföllo ofta.

Herrgårdsost är 35—38 cm i diam., 12—15
cm i höjd, 12—15 kg i vikt, liknar till texturen
schweizerosten och har en gång uppstått under
försök att framställa denna ostsort.

Herrgårdsras benämndes förr en del
nötkrea-tursstammar, som huvudsaki. ledde sitt ursprung
från den skånska herrgårdsrasen, en
storvuxen nötboskap av helröd färg och
utpräglad mjölktyp. Därur utbildades särskilt i
mellersta Sverige flera framstående
nötkreatursstam-mar, ss. Stjärnsundsras, Strömsholmsras,
Katri-nebergsras och Välaholmsras.

Herrhult, järnvägsknut i Kroppa sn i
Värmland.

Herrick [he’rik], Robert, engelsk skald
(1591—1674); blev präst och utgav 1648
diktsamlingen ”Hesperides”. De flesta av dessa
dikter äro kärleks- och naturlyrik, frisk, behaglig
och melodisk. Många av hans graciösa små visor
ha bevarat sin popularitet ännu i dag. H:s dikter
ha utgivits av G. Saintsbury (1893).

Herrick [he’rik], Robert, amerikansk
författare (1868—1938). 1905—1923 prof, i
engelska språket i Chicago. H. skrev ett flertal
romaner, i vilka han gav realistiska, ofta satiriska
skildringar av samtidens U.S.A. Mest kända av
hans romaner torde vara ”Together” (1908),
”The memoirs of an american citizen” (1905;
sv. övers. 1908) och ”One woman’s life” (1913).
Den delvis självbiografiska romanen ”Chimes”
(1926) är ett av hans bästa arbeten.

Herriot [ärj å’J, É d o u a r d, fransk statsman
(f. 1872). Som lyceilärare i Lyon vann H. rykte
för vältalighet och duglighet, valdes 1906 till
stadens borgmästare och utsågs 1912 till senator.
Han var 1916—1917 trafik- och
förplägnadsmi-nister i Briands ministär och invaldes 1919 i

deputeradekammaren, där han snart blev ledare
för Radikalsocialistiska partiet. Han ledde de
radikalas opposition mot Poincaré, och efter
vänsterns valseger 1924 blev han konseljpresident och
utrikesminister men föll april 1925 på
valutafrågan. Därpå utsågs han till kammarpresident,
störtade 1926 Briand och bildade själv ministär, som
dock nästan omedebart tvangs att avgå, varpå H.
juni s. å. blev undervisningsminister i Poincarés
samlingsministär. Internationellt blev H. känd
som varm förespråkare för den europeiska
enhetstanken. I slutet av 1920-talet, då Chautemps
och Daladier voro Radikalsocialistiska partiets
förgrundsmän, hade
H. en mera
undanskymd ställning i
fransk inrikespolitik,
men 1930 blev han
åter partiledare, och
efter vänsterns
valseger 1932 bildade
han sin 3 :e ministär,
i vilken han själv var
utrikesminister. Han
träffade
överenskommelsen i Lausanne om
krigsskadeståndet och
slöt en gentlemen’s
agreement med Mac

Donalds regering för att stärka Frankrikes
ställning gentemot Tyskland. Hans ministär föll i dec.
1932 på frågan om den franska skulden till
U.S.A. H. blev i febr. 1933 ordf, i
deputeradekammarens utrikesutskott och förberedde under
två besök i Moskva 1935 års fransk-ryska pakt.
Han var 1934—36 minister utan portfölj men med
betydande inflytande i Doumergues, Flandins,
Bouissons och Lavals regeringar. Inom sitt parti
kom han i motsättning till den av Daladier ledda
vänsterflygeln och lämnade ordförandeposten i
dec. 1935. Han hörde till dem, som inför
sammanbrottet i Frankrike 1940 förordade fortsatt
kamp mot Tyskland från de franska
besittningarna i Afrika. Då Laval genom dekret i aug.
1942 definitivt upplöste kamrarna, protesterade
H. jämte senatens president Jeanneney i ett
öppet brev till Pétain. I okt. s. å. arresterades H.
av Vichyregeringen, och 1944 fördes han till ett
tyskt fångläger, varifrån han befriades 1945. Han
återvaldes till borgmästare i Lyon, och blev ånyo
ledare för Radikalsocialistiska partiet. I jan. 1947
valdes han till president för nationalförsamlingen.
— Lysande parlamentariker och stor vältalare,
har H. under årtionden även varit en av sitt
lands främsta kulturpersonligheter. Han utgav
1948 1 :a bandet av sina memoarer under titeln
”Jadis”. S. å. valdes han till led. av Franska
akad. Bland hans övriga skrifter märkas
”Mada-me Récamier et ses amis” (2 bd, 1904), ”Agir”
(1917), ”Créer” (1917—19), ”Dans la forét
normande” (1925), ”La vie de Beethoven” (1929;
sv. övers. 1931), ”Europé” (1930; sv. övers,
s. å.), ”La France dans le monde” (1933), ”Le
problème des dettes” (s. å.), ”Orient” (1934),
”Lyon n’est plus” (4 bd, 1937—40), ”Aux sources

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free