Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertwig, 1. Oscar - Hertwig, 2. Richard von - Hertz - Hertz, 1. Heinrich - Hertz, 2. Gustav - Hertz, Henrik (Heyman) - Hertzberg, Axel Gustaf - Hertzberg, Brita - Hertzberg, Ewald Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Hertz—Hertzberg
232
tat han sammanfattade i satsen:
”Befruktningen beror på sammansmältning av könsligt
differentierade cellkärnor”. H. har vidare utfört
en mängd verk på den jämförande anatomiens
område, t. ex. ”Studien zur Blättertheorie” (1879
—83; jämte H.2), ett på sin tid epokgörande
bidrag till homologiläran, samt utgivit en mängd
hand- och läroböcker, ”Lehrbuch der
Entwick-lungsgeschichte des Menschen und der
Wirbel-tiere” (1886), ”Die Zelle und die Gewebe” (1892
—98) och ”Das Werden der Organismen” (1916).
Under sina sista år intog H. en skarpt
avvisande hållning mot darwinismen och bekämpade
särskilt dess tillämpning på det sociala och
politiska området.
2) Richard von H., den föreg:s bror,
zoolog (1850—1937), prof, i Königsberg 1881,
i Bonn 1883 och i München 1885—1925. H.
ägnade sig åt studiet av de lägsta djuren,
proto-zoer och medusor, och lämnade viktiga bidrag
till kunskapen om deras byggnad och
livsyttringar ; se H :s serie ”Untersuchungen zur
Morphologie und Physiologie der Zelle” (1884
—90). H:s ”Lehrbuch der Zoologie” (1891; flera
uppl.) var mycket anlitad. I sin
”Abstammungs-lehre und neuere Biologie” (1927) söker han
förena den gamla darwinismens och den nyare
ärftlighetslärans resultat. Adlad 1910.
Hertz, fys., förk. hz, enhet för frekvens.
Hertz. 1) Heinrich Rudolph H., tysk
fysiker (1857—94). Han blev fil. dr i Berlin
1880 och amanuens hos H. v. Helmholtz, som
ledde H:s
uppmärksamhet på de
elektriska problem, vilkas
snillrika behandling i
såväl teoretiskt som
experimentellt
hänseende förskaffade
honom ett odödligt
namn. H. blev 1885
prof, i fysik i
Karls-ruhe och 1889 vid
Bonns univ. Genom
sina undersökningar på
elektricitetslärans
område, särskilt angående
elektriska svängningar,
lyckades H. bana väg för den av Faraday
grundade och av Maxwell matematiskt utvecklade
teorien om elektricitetens natur och sammanhang med
ljusföreteelserna. De från en oscillerande
elektrisk gnista utgående elektriska vågorna
undersöktes först av honom och visades vara analoga
med ljusvågor, vilkas våglängd dock är
betydligt mindre. Av stor betydelse voro H :s
upptäckt, att en elektrisk urladdning i luft
underlättas, om poltrådarna belysas av en annan
elektrisk gnista, vilket han visade förorsakas av
ultravioletta strålar i gnistans ljus., samt hans
undersökningar av katodstrålarna.
2) Gustav H., den föreg :s brorson, fysiker
(f. 1887), prof, i Halle 1925, vid Tekniska högsk.
i Berlin 1928—34, därefter anställd vid Siemens
Werke i Berlin. H.
har jämte J. Franck
gjort betydelsefulla
undersökningar över
den genom
elektronstötar framkallade
jo-niseringen och
ljusemissionen hos
gasatomer. Även inom
andra delar av fysiken,
särsk.
röntgenspektro-skopi och
isotopseparation (diffusionsmeto-den), har H. utfört
värdefulla arbeten. H.
tilldelades 1926 tills, m. Franck 1925 års
Nobelpris i fysik.
Hertz, Henrik (eg. Heyman), dansk
författare (1797 el. 98—1870). Han blev jur. kand.
1825, ägnade sig därpå åt litteraturen och
debuterade med ett lustspel 1827. Av H :s omkr. 50
dramatiska verk äro de förnämsta verskomedien
”Amors genistreger” (1830) och lustspelet
”Spa-rekassen” (1836), den romantiska tragedien
”Svend Dyrings hus” (1837), lustspelet
”Ind-kvarteringen” (1841), det lyriska dramat ”Kong
Renés datter” (1845) och det historiska dramat
”Ninon” (1848). Han skrev även ”Digte” (4 bd,
1851—62) och romaner. H. slöt sig till J. L.
Heibergs estetiska uppfattning. Han blev
mycket populär genom det älskvärda och behagliga
i framställningen och stilens naturlighet. — Biogr.
av H. Kyrre (1916).
Hertzberg, Axel Gustaf, målare (1832
—78), elev av Konstakad. Han hade i sin ungdom
försökt sig på fornnordiska ämnen, målade
sedermera tysk folklig genre el. 1600-talsfigurer.
Representerad på Nationalmuseum i Stockholm
av ”Konfirmanden”.
Hertzberg, Olga Brita Lovisa,
operasångerska (f. 1901 19/io), sedan 1932 g. m.
operasångaren E. B e y r o n. H. studerade sång för
bl. a. H. och Ida Brag och debuterade, som
elev i operaskolan, 1923 på Kungl. teatern i
Stockholm. Engagerad där sedan 1925, blev hon
en av denna scens bärande krafter, utmärkt
röst-begåvad (sopran) och dramatiskt övertygande i
sångföredrag och spel. H :s repertoar spänner
över ett stort register. Inte minst hennes
Wag-ner-hj ältinnor ha blivit till mäktiga upplevelser.
Hon erhöll 1933 Litteris et artibus, blev
hovsångerska 1940 och led. av Musikaliska akad.
1943.
Hertzberg [hä’rtsbärk], Ewald Friedrich
von, greve, tysk statsman (1725—95). Han var
först arkivtjänsteman i preussiska
utrikesdepartementet, avslöt 1763 freden i Hubertusburg,
utnämndes därpå till andre stats- och
kabinettsminis-ter samt stod vid Finck von Finckensteins sida
nära 30 år i spetsen för utrikesministeriet. Under
Fredrik Vilhelm II, som upphöjde H. till greve,
var dennes mål allians med Ryssland och
England mot Österrike, Spanien och Frankrike.
Preussens mot detta senare land riktade ingripande
i Nederländerna 1787 var H :s verk. I fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
