Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hervor - Herz, Henriette - Herzegowina - Herzen, Alexander Ivanovitj - Herzl, Theodor - Hesekiel (Ezekiel) - Heshet - Hesiodos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Herz—Hesiodos
238
till sin faders gravhög på Samsö och tvang honom
med trollsånger att utlämna det berömda men
olycksbringande svärdet Tirfing. Sedan hon
tröttnat på härfärd, blev hon gift med konung Hovund
och fick två söner, den blide Angantyr och den
vilde Heidrek. H. höll mest av Heidrek och gav
honom Tirfing. Han dräpte då genast sin bror.
Herz [härts], Henriette (1764—1847),
dotter till en judisk läkare i Berlin, 1779 g. m.
läkaren Markus H. I H:s hem umgicks
Tysklands andliga elit. Hon stod i livlig brevväxling
med många betydande personligheter (bl. a.
Schleiermacher) men brände all sin
korrespondens.
Herzegowina, se Hercegovina.
Herzen [hä’rtsan el. gjä’rtsän],
Alexander Ivanovitj, rysk författare (1812—
70). Han var son till en rik godsägare och
en tyska, studerade
i Moskva bl. a.
naturvetenskap och
Hegels filosofi, greps
av reformidéer och
blev som student och
ämbetsman utsatt för
åtskilliga
trakasserier av myndigheterna.
1847 lämnade han
Ryssland, dit han
aldrig återvände, och
förde en rätt rotlös
tillvaro i Västeuropa.
Han publicerade 1847
romanen ”Kto vino-
vat” (Vem är skyldig?), vars hjälte, Beltov,
föregrep Turgenjevs ”överflödiga” människor.
Under landsflykten utgav H. av ryska censuren
förbjudna verk, förde en lidelsefull kamp för
reformer i Ryssland och ledde i sin i London
utgivna, i Ryssland mycket inflytelserika tidning
Kolokol (Klockan) med glänsande talang kampen
mot livegenskapen. Sedan denna avskaffats,
minskades H:s inflytande; han förlorade sin
popularitet i Ryssland genom att under polska
upproret 1863 ta parti för polackerna. H:s
ungdomsminnen, ”Byloje i dumy” (Verklighet och
tankar; 1853—-68; ty. övers. 1907), finnas i dålig
sv. bearb. (3 dir, 1902). Sami, skr., 16 bd, 1919
—20. På sv. föreligga även ”Europa och
Ryssland. Valda politiska skrifter” (1916), bl. a. ur
essäsamlingen ”Vom andern Ufer” (1850; på ry.
1870). — Ty. monogr. av G. Steklov (1920); A.
Nyman, ”östligt och västligt i ry. tankeliv”
(i947)-
Herzl [härtsl], Theodor, österrikisk
skriftställare av judisk börd (1860—1904), den politiska
sionismens grundläggare. H. blev jur. dr och var
en tid österrikisk ämbetsman, men
antisemitismen tvang honom snart att helt ägna sig åt
litteraturen. Han var 1891—96 Pariskorrespondent
till Wientidningen Neue Freie Presse. I ”Der
Judenstaat” (1896) gav han uttryck åt sin
uppfattning, att judeproblemet blott kunde lösas
genom skapandet av en judestat. H. blev nu ledaren
av den sionistiska rörelsen. 1897 sammankallade
han den första
sio-nistkongressen i Basel
och grundade
sionist-organisationen. H. låg,
utan större framgång,
i diplomatiska
underhandlingar med
skilda makter. H:s
”Ge-sammelte zionistische
Schriften” utgåvos
1922—35 (5 bd).
Hesekiel, numera
föråldrad namnform
E z e k i e 1 (hebr.
Jechezkel, ”Gud
styr
ker”), en av de tre ”större” profeterna i judarnas
kanon. H. tillhörde den härskande prästsläkten
Sadok och bortfördes tills, m. konung Jojakin och
landets förnämsta män till Babel 597 f. Kr. I
Babylonien verkade han som profet över 20 år. I
likhet med föregående profeter förutsade H.
Jerusalems fall, men han betonade också starkt,
att varje enskild skulle dömas efter sina egna
gärningar. Han ansåg avvikelser från
föreskrifterna om kulten minst lika fördömliga som t. ex.
avguderi och moraliska förbrytelser. Liksom
Je-remia ser H. i Babel Jahves straff redskap, och
Babylons motståndare drabbas av Jahves dom,
så Tyrus (kap. 27 m. fl.), så även Egypten (29
m. fl.). H:s dikter äro färgrika och fulla av
poetisk glöd. Från H. bör H:s bok väl skiljas.
Den senare innehåller visserligen H:s äkta
dikter, men till största delen består den av senare
material. Först H:s bok har av profeten H.
skapat lagläraren och själasörjaren H. Till de
gamla olycksprofetiorna ha fogats straffdomar
över hedningar och lyckoprofetior för judarna.
Främst vill boken trösta den babyloniska
diaspora, som utgör det sanna Israel (11:15—20),
vilket Jahve skall föra tillbaka till Palestina.
Sedan Jahve slagit fienden från norden (38—39),
skall en tid inbryta med renad kult och ett
tempel, förvaltat av sadokiderna. — Litt.: E. Stave,
”Israels profeter”, 5 (1925); M. Ehrenpreis, ”De
som byggt Israel”, 1 (1929).
Heshet (lat. raucèdo), oklarhet i rösten.
Friska och rörliga stämband jämte luftens
obe-hindrade gång genom struphuvudet äro villkoren
för klar röst. Följaktligen uppstår h. vid
förlamning el. katarral ansvällning av stämbanden,
vid sårnader o. dyl. Se vidare Luftstrupens
sj ukdomar.
Hesi’odos, grek. (lat. Hesi’odus), den äldste
skald i Grekland, som är en historisk person,
lärodiktens upphovsman. H. levde förmodligen på
700-talet f. Kr. i Askra i Beotien. H. hade
övertagit den homeriska vers- och språkformen men
kände sig stå i en stark motsats till den fria
homeriska diktningen. Livet var fattigt och hårt
för de av en övermäktig adel förtryckta
bönderna; H. är djupt pessimistisk. Mannamån, som
han lidit i en arvstvist, drev honom att författa
”Verk och dagar” (”Erga kai hemerai”; sv.
övers, av E. Hellquist 1923). H. gisslar där
den härskande orättvisan, inskärper ärlighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
