- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
251-252

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heterosis - Heterostyli - Heterotricha - Heterotrofa växter - Heterozygoti - Hetiter - Hetman - Hetsjakt - Hets mot folkgrupp - Hetsporre - Hettiter (hetiter, hittiter, hetéer, chetiter) - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251 Heterostyli—Hettiter 2o2

som ofta utmärker heterozygota individer i mots.
till homozygota. H. beror på att de homologa
kromosomerna hos de heterozygota individerna
ofta besitta olika vitalitetsgener, som förstärka
varandras verkan.

Heterostyli (av grek. he’teros, annan, och
sty’los, stift), bot., det förhållandet, att hos vissa
växtarter på skilda individ finnas blommor, som
äro olika i fråga om stiftens längd och
ståndar-knapparnas läge i förhållande till märkena.

Hetero’tricha [-k-], zool., se Infusionsdjur.

Heterotrofa växter [-trä’-], sådana växter,
som ej kunna bereda organisk substans av
oorganisk och därför äro hänvisade till organiska
näringsämnen. De äro antingen saprofyter el.
parasiter. Jfr Autotrofa växter.

Heterozygoti (till hetero- och grek. zygo’n,
ok, par), ärftl., det förhållandet, att generna
inom ett allelpar äro olika varandra. Äro
däremot generna inom ett sådant par identiska,
föreligger homozygoti. En individ, som
är heterozygot i ett el. flera genpar, ger i sin
avkomma upphov till ärftlig variation
(kombinationsvariation). Föreligger homozygoti hos
båda föräldrarna, får däremot avkomman exakt
samma ärftliga konstitution i fråga om detta
allelpar. Fullständig homozygoti förekommer
hos självbe fruktande växter, medan
korsbefruk-tarna, inkl, människan, alltid äro starkt
heterozygota.

Hetiter, se Hettiter.

He’tman, po., titel på ämbetsmän i det forna
Polen-Litauen och i kosackländerna. I Polen
fanns från 1539 en f ä 11 h e t m a n (h. polny),
senare vanl. en storhetman (h. wielki),
som från 1581 till 1700-talet var arméns chef,
överhuvudet för de med riket förenade
kosackerna kallades kronhetman (h. koronny),
på ryska benämnd ataman (lillrysk form även
otaman). Benämningen h. går ytterst tillbaka
på en äldre tysk ordform, motsv. nuv.
Haupt-mann. Den förste av Polen erkände
kronhet-manen var Chmielnicki (1649).

Hetsjakt, jaktsätt, varvid ett uppstött
villebråd förföljes medelst snabba hundar, vanl.
vinthundar, tills dessa fånga el. döda detsamma el.
i fråga om större djur ställa det. Jägarna följa
i regel jakten till häst (parforcejakt).

Hets mot folkgrupp, jur., kallas från 1949
ett i Strafflagen kap. 11 § 7 straffbelagt brott,
bestående däri, att någon offentligen (genom
skrift el. muntligen) hotar, förtalar el. smädar
folkgrupp av viss härstamning el. trosbekännelse
(t.ex. judar el. balter). Förtal föreligger blott,
om det som yttras är osant. Saklig kritik
drabbas alltså ej av straffbudet. Straffet är böter
el. fängelse.

Hetsporre (eng. hotspur, person, vars sporre
är het efter ständiga, häftiga ritter, tillnamn på
Henry Percy), person, som hetsigt kämpar för
en sak; brushuvud.

Hettiter (även hetiter, hittiter, h
e-téer. chetiter), forntida indoeuropeiskt folk
i Främre Asien. Tidigare kände man h. från
G.T (hebr. hittim, av Luther återgivet med h.),

där de omtalas dels som bildande ett antal
smärre stater i Syrien, dels som utgörande en del
av Palestinas befolkning före den israelitiska
invandringen. Vidare kände man h. från
egyptiska texter (egypt. cheta, varav benämningen
chetafolket) och från ett stort antal
assy-riska inskrifter alltifrån Tiglatpileser I (omkr.
1100 f.Kr.) t.o.m. Sanherib (705—681), i vilka
under benämningen chatti sammanfattas ett
antal mot Assyrien fientliga riken i Syrien och
Palestina. Ett antal monument med en okänd,
egendomlig bildskrift satte man i förbindelse
med detta folk, en hypotes, som senare visade
sig riktig. Men någon uppfattning om h:s
historiska roll fick man först genom upptäckten
(1887) och dechiffreringen av arkivet i
Tell-el-Amarna, i vilket ingingo två på h:s språk
avfattade dokument, de s.k. Arzawabreven; h.
framträdde plötsligt som en med egypter och
assyrer sidoordnad faktor i Orientens
fornhis-toria. Med utgångspunkt från den urspr. av A.
H. Sayce konstaterade identiteten mellan vissa
syriska och vissa mindre-asiatiska fornfynd
började H. Winckler 1906 sina utgrävningar vid
Bogazköy; utgrävningarna ledde till påvisande
av det forna hettitrikets huvudstad och bragte
i dagen ett oerhört epigrafiskt material.
Dokumenten från Bogazköy, som äro skrivna med
kilskrift och därför kunnat tolkas, utgöra
grundvalen för vår kännedom om h:s historia och
kultur. Senare har nytt, omfattande källmaterial
bragts i dagen. Särsk. må nämnas
undersökningarna i Karkemisj samt i Alaca Höyük,
Karatepe och Kültepe (Kanes). På de båda
sistn. orterna äro ytterst betydelsefulla turkiska
undersökningar i gång. I Karatepe ha påträffats
en text, avfattad dels på feniciska, dels på
het-titiska, skriven med bildskrift, s.k. hettitiska
hieroglyfer, ett fynd, vars betydelse för
tolkningen av denna hittills otolkade skrift ännu ej
kan överblickas.

Historia. Den äldsta historiskt gripbara
befolkningen i det inre Mindre Asien är det folk,
som i texterna från Bogazköy kallas
chatti-fol-ket och som givit sitt namn åt både landet och
huvudstaden, Chattusas. Det bildade sannolikt
befolkningens huvudmassa också i historisk
het-titisk tid. Detta folk var varken indoeuropeiskt
el. semitiskt och kallas i modern vetenskaplig
litteratur protochattier till skillnad från
de indoeuropeiska h. När dessa, de första
historiskt påvisbara indoeuropéerna, invandrat och
på vilka vägar det skett, är ännu obekant, men
sannolikt ha de i flera vågor inkommit till
Mindre Asien norrifrån under senare delen av
3:e årtusendet f. Kr. De äldsta användbara
källorna till h:s historia äro ännu så länge de s. k.
kappadokiska tavlorna, dokument från assyriska
handelskolonier i Mindre Asien från omkr. 1900
f. Kr., huvudsaki. härrörande från Kültepe
(Kanes). Här förekomma åtskilliga hettitiska namn,
även om huvudmassan fortfarande är
proto-chattisk. Dessa texter ge vid handen, att Mindre
Asiens inre högland vid 2:a årtusendets början
var uppdelat på en mängd smärre furstendömen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free