Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heurlin, Christopher Isac - Heurlinger, Torsten - Heurteloup, Charles Louis Stanislas - Heusler, Andreas - Heuslers legeringar - Heuss, Theodor - Hevea - Hevelius (Höwelcke, Hevel), Johannes - Heves - Hevesy, George von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Heurlinger—Hevesy
260
dräktiga pastorat i Västerås stift samt blev s. å.
överhovpredikant. I dec. 1842 utnämndes han
till statsråd och chef för Ecklesiastikdep. men
nödgades efter tronskiftet 1844 såsom ej
tillräckligt liberal avgå samt stod då utan plats.
1846 utnämndes H. till kyrkoherde i Karlshamn
och 1847 till biskop i Växjö (efter E. Tegnér),
1859 till ordensbiskop. — H. var en skicklig
ämbetsman och utmärkte sig som politiker för
slagfärdighet och taktisk skicklighet. Hans
inlägg i finansfrågorna blevo ofta avgörande. H:s
efterlämnade självbiografi (nu i Lunds univ:s
bibi.) går till 1855. Vissa utdrag äro
publicerade, bl. a. i H. Reuterdahls levnadsteckning över
H. (i ”Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska
vetenskapsakad:s efter år 1854 aflidna
ledamöter”, 1, 1869—73). En viktig del av H:s biogr.
är undersökt av B. Lange i ”C. I. H. som
politiker. Från det politiska framträdandet vid
1827 års statsrevision till 1840—41 års riksdag”
(1948).
Heurlinger [hö’r-], Torsten Valter
Fredrik, fysiker (1893—1927), fil. dr i Lund 1918
(”Untersuchungen über die Struktur der
Bandenspektra”), doc. vid Lunds univ. s. å.
Berömda äro H:s arbeten över bandspektra, för
vilkas teoretiska utforskning H. utförde ett
grundläggande pionjärarbete på den bohrska teoriens
bas.
Heurteloup [örtalo’], Charles Louis
St anis las, fransk kirurg (1793—1864). H.
konstruerade ett instrument (p e r k u t ö r) för
krossning av stenar i urinblåsan, vilket inlett
en ny epok på hithörande område. Han
uppfann även den artificiella igeln, H e u r
telo u p s i g e 1.
Heusler [håi’slar], Andreas, schweizisk
germanist (1865—1940), prof, i Berlin 1894 och i
Basel 1919. Han behandlade särsk. metriska
frågor och germansk
fornsaga. Inom
metriken märkes främst det
monumentala verket
”Deutsche
Versge-schichte” (3 bd, 1925
—29). En glänsande
framstäHning av hela
den germanska
forn-diktningen gav han i
”Die altgermanische
Dichtung” (1923, ny
omarb. uppl. 1943).
Eddaforskningen har
han främjat i en rad
viktiga arbeten. ”Alt-
isländisches Elementarbuch” (1913, 3:e uppl.
1932) är grundläggande för de akad. studierna
även i Sverige.
Heuslers legeringar [håi’slars], ett antal
fer-romagnetiska legeringar mellan mangan, koppar
och ettdera av ämnena aluminium, zink, arsenik,
bor, antimon och vismut.
Heuss [håls], Theodor, tysk statspresident
(f. 1884), dr rer. pol., lärare vid Berlins högsk. för
politik 1920—33, led. av riksdagen 1924—33. H.
blev vid nazistregimens
sammanbrott
chefred. för
Rhein-Neckar-Zeitung, var 1945—46
undervisningsminister i
Württemberg-Baden
och valdes sistn. år till
led. av lantdagen. 1948
blev han prof, vid
tekniska högsk. i
Stuttgart. H. grundade
efter 2:a världskriget
Liberaldemokratiska
partiet och blev dess
ordf., spelade som led.
av parlamentariska rådet i Bonn en betydande
roll vid utarbetandet av författningen för
Västtyska förbundsrepubliken och valdes i sept. 1949
till dess förste president. H. har utg. ett flertal
politiska arbeten.
He’vea, växtsläkte av fam. Euphorbiaceae,
med omkr. 20 arter, högväxta träd med
fingrade blad, i Amazonas- och Orinocoområdena. Av
mjölksaften hos H. guyanensis och H.
brasilien-sis m. fl. beredes kautschuk (se
Kautschukväxter).
Hevèlius (Höwelcke, Hevel),
Johannes, tysk astronom (1611—87). H. grundläde
de vetenskapliga undersökningarna av månens
topografiska förhållanden. Han utförde även
iakttagelser för en st järnkatalog och stjärnatias.
Heves [hä’väf], komitat i n. Ungern; 3,758
km2, 325,000 inv. Huvudstad: Eger. H. är
mycket fruktbart.
Hevesy [hä’vä/i], George von,
ungersksvensk fysiker och kemist (f. 1885). Dr phil. i
Freiburg i.Br. 1908, assistent vid tekniska högsk.
i Zürich 1909. 1911—13 arbetade H. hos Lord
Rutherford i
Manchester, 1913 blev han
doc., 1918 prof, vid
univ. i Budapest, 1920
prof, vid univ. i
Köpenhamn, 1926 vid
univ. i Freiburg. 1935
återvände H. till
Köpenhamn men flyttade,
då verksamheten under
2:a världskriget
hotades, 1943 till
Stockholms högsk.; fil.
he-dersdr i Uppsala 1945,
svensk medborgare
1945. H. har utfört
betydelsefulla arbeten inom radiologien. BL a.
har han studerat de radioaktiva
sönderfalls-produkternas kemiska egenskaper och visat, att
isotoperna äro i kemiskt hänseende
besläktade. H. har utfört isotopseparationsförsök och
lyckades även delvis skilja kvicksilvrets isotoper
(1921). Jämte D. Coster upptäckte H. på
röntgenanalytisk väg grundämnet hafnium. Han har
även studerat kroppars ledningsförmåga för
värme och elektricitet. 1933 upptäckte H.
radioaktiviteten hos samarium. Redan 1912 började H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
