Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hirota, Koki - Hirs - Hirsau - Hirsch, 1. Abraham - Hirsch, 2. Isaac - Hirsch, 3. Hanna Hirsch-Pauli - Hirsch, 4. Axel - Hirsch, Max - Hirschberg - Hirschfängare - Hirschsprung, Heinrich - Hirschsprungs sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Hirs—Hirschsprungs sjukdom
308
Två vanliga former av hirs.
ändamål och avgick i jan. 1937. Från juni s. å.
till maj 1938 var han ånyo utrikesminister
under Konoye. Efter Japans kapitulation i 2:a
världskriget ställdes H. inför allierad domstol,
dömdes skyldig till brott mot freden och
krigsförbrytelser samt avrättades.
Hirs, gemensamt namn för flera sädesslag
av släktena Panicum, Setaria och Pennisetum.
Den vanliga hirsen (Panicum miliaceum), som
har 0,5—1 m högt
strå och mer el.
mindre utbredd
vippa, är icke känd i
vilt tillstånd. Under
medeltiden spelade
h. en viktig roll
som brödsäd i
mellersta Europa.
Numera odlas h.
företrädesvis i
Rumänien och
Sydryss-land samt mellersta
och ö. Asien.
Kolvhirsen
(Setaria italica) har
sammandragen,
axlik vippa. Den
nyttjas fortfarande i
Asien och är
sannolikt en
kulturform av den även 1
s. Sverige som ogräs växande Setaria viridis.
Negerhirsen (Pennisetum typhoideum) har
axliknande vippa som kolvhirsen men har mera
högvuxet, ung. manshögt strå. Den härstammar
från Afrika, där den i Centralafrika är det
viktigaste sädesslaget. Blodhirsen (Panicum
san-guinale) växer som ogräs i s. och mellersta
Europa och odlas i ringa skala som brödsäd i
Böh-men. — Hirskornen äro små och tätt omslutna av
de glänsande blomfjällen. De användas mest som
gryn till gröt men malas även till mjöl för
bröd-bakning. I Sverige begagnas h. (mest kolvhirs)
endast till föda åt burfåglar. Närstående till h.
är Andropogon sorghum, kafferhirs,
negerkorn el. durra.
Hi’rsau [-zau], kurort i n. Schwarzwald,
Württemberg, vid Nagold, 1,200 inv. Ruiner efter
ett 1692 förstört benediktinkloster, där abboten
Wilhelm, 1065—91, införde kluniacensregeln
(Hirsauregeln).
Hirsch. 1) Abraham (Abram) H.,
musikförläggare (1815—1900). H. övertog 1830
östergrens musikhandel i Stockholm och förenade med
denna lånebibliotek, förlag och instrumenthandel.
Musikhandeln inköptes 1874 av Julius Bagge,
instrumenthandeln övertogs 1880 av sonen Ivar
H. (1856—92); förlagsrörelsen överlämnades
1884 åt sonen Otto H. (1858—1945). Förlaget
vann redan på 1840-talet stor omfattning och har
utg. verk av A. F. Lindblad, Josephson,
Dann-ström, Hallström, Norman, Söderman,
Wenner-berg m. fl.
2) Isaac David H., den föreg:s brorson,
affärsman, filantrop (1843—1917), förtjänade en
betydande förmögenhet främst som förlagsman
åt olika byggnadsföretag i Stockholm och blev
ett av huvudstadens mest kända original. Större
delen av sin förmögenhet, c:a 5 mkr, donerade
han till Stiftelsen Isaac Hirschs
minne, som sedan starten 1920 berett
hederliga och behövande personer, vilka i minst 5 år
varit mantalsskrivna i Stockholm, bostäder i f. n.
c:a 400 lägenheter till väsentligt lägre hyror än
de i allmänna marknaden gängse.
3) Hanna H.-Pauli, dotter till H.i),
konst-närinna (1864—1940), se Pauli.
4) Axel Morris H., brorson till H.2),
fat-tigvårdsexpert (f. 1879 15/s), fil. kand, i
Uppsala 1903, led. av Folkbildningsförbundets
överstyrelse 1904—u, red. för Folkbiblioteksbladet
1903—11, sekr. i Svenska fattigvårdsförbundet
1909—22, dess ledare 1918. Efter Svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundets bildande 1925
var H. dettas dir. till 1936. Han var 1910—
26 utg. av förbundets tidskr., som efter 1926
bar namnet Tidskr. för fattigvård o. a.
hjälpverksamhet. H. är ordf, i stiftelsen Isaac Hirchs
minne m. fl. filantropiska företag. Han har utg.
”Levande och bortgångna” (1943).
Hirsch, Max, tysk socialpolitiker (1832—
1905), mest bekant genom sin verksamhet för
bildandet efter engelskt mönster av tyska
arbe-tarfackföreningar, vilka efter H. och hans
medhjälpare F. Duneker vanl. kallas de
Hirsch-Dunckerska föreningarna. H. var från 1877
under flera valperioder led. av tyska riksdagen,
där han slöt sig till framstegspartiet. H.
författade åtskilliga skrifter i arbetarfrågan.
Hfrschberg [-bärk], po. Jelenia G6ra, stad i
Niederschlesien vid Zackens inflöde i Bober;
s. s. v. om Liegnitz; 39,000 inv.
Jämvägsknut-punkt. Järn-, glas-, textil- och pppersindustri.
Utgångspunkt för turisttrafiken till Riesengebirge.
H. var en gång berömt för sin tyg- och
vävnads-tillverkning.
Hi’rschfängare (ty. Hirschfänger), kort
jaktsvärd med eneggad, rak el. svagt böjd klinga
samt kort parer stång. H., som började
användas under 1600-talet, var i Sverige mest allmän
under mitten av 1700-talet.
Hirschsprung, Heinrich, dansk
konstsamlare och donator, tobaksfabrikör (1836—1908). H.
grundade på 1860-talet en samling dansk konst,
som 1902 omfattade 1,980 nummer. Han skänkte
den då till danska staten och Köpenhamns
kommun, med villkor att dessa för samlingen
uppförde en värdig byggnad. Byggnaden, efter
ritning av H. Storck, stod färdig 1911, och
samlingarna ordnades där förträffligt av Emil
Hannover. Hirschsprungs museum, omkr.
2,400 nummer (målning, teckning, skulptur), ger
en utomordentligt omfattande och fasettrik bild
av dansk konstutveckling under 1800-talet.
Hirschsprungs sjukdom (lat. megacölon
con-ge’nitum), beskriven av Harald Hirschsprung,
medfödd förstoring och utvidgning av
tjocktarmens nedre del, vållande kronisk förstoppning
och enorm utspänning av buken. Behandlingen
består i det missbildade partiets avlägsnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
