Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnhinnor (meninger) - Hjärnhyperemi, Hjärninflammation - Hjärnnerver - Hjärnsinus - Hjärnsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Hjärnhyperemi—Hjärnsjukdomar
364
Hjärnnervernas utgång på hjärnbasen.
I Olfactørius
Hypofysstjälken
II Oplicus
III Oculomolorius
IV Trochlearis
V Trigeminus
VI Abducens
VII Facialis
VIII Acusticiis
IX Glossopharyngeus
X Vagus
Accessorius
XII Hypoglossus
ganska tätmaskiga nätverk, från vilka grenar
utgå till hjärnsubstansen. Jfr Hjärnsjukdomar.
Hjärnhyperemi, Hjärninflammation, se
Hjärnsjukdomar.
Hjärnnerver (lat. ne’rvi cerebräles), de
nerver, som utträda från hjärnan. Man räknar tolv
par sådana, i) Luktnerven (ne’rvus
olfac-törius), som består av fina nervtrådar, vilka
förmedla luktförnimmelser från nässlemhinnan.
2) Synnerven (ne’rvus o’pticus), som från
ögats näthinna leder synintrycken till hjärnan.
3) ögats rörelsenerv (ne’rvus
oculomo-törius) innerverar de flesta av de muskler, som
röra ögonklotet samt dessutom under förmedling
av sympatiska ganglieceller de muskeltrådar, som
åstadkomma pupillens sammandragning och
förändringarna i ögonlinsens buktighet (a c k o
m-m o d a t i o n). 4) ögats vridnerv (ne’rvus
trochlearis) förgrenar sig till ögats övre sneda
muskel. 5) Trillingnerven (ne’rvus
tri-ge’minus) är en blandad nerv, d. v. s. den
innehåller både nervtrådar, som förmedla känseln,
och sådana, som leda rörelseimpulser. Den
förser ansiktets hud, näsans och munnens
slemhinnor jämte tänderna med känseltrådar. Vidare
löpa några av smaknerverna (från tungans främre
del) i denna. Genom sina motoriska trådar
försörjer den bl. a. tuggmusklerna. 6) ögats
utåtförande nerv (ne’rvus abducens) går
till ögats yttre raka muskel. 7) A n
siktsnerven (ne’rvus faciälis) är rörelsenerven för
ansiktsmusklerna och behärskar sålunda de
mimiska rörelserna. Dessutom för den nerver till
flera av gommens muskler. En gren, t r u
m-hålans sträng (cho’rda ty’mpani), avger
nerver till underkäks- och undertungspottkörteln.
8) Hörselnerven (ne’rvus acüsticus)
förmedlar hörselförnimmelserna samt impulser från
de halvcirkelformiga kanalerna. 9) T u n
g-svalgnerven (ne’rvus glossophary’ngeus) är
en blandad nerv, som innehåller rörelsenerver för
vissa av gomseglets och svalgets muskler samt
känselnerver för åtskilliga av munhålans delar;
den är den viktigaste smaknerven. 10)
Lung-magnerven (ne’rvus va’gus) är rörelsenerv
för gommens, svalgets och struphuvudets
muskulatur samt för luftrören, matstrupen,
magsäcken, tunntarmen samt tjocktarmens översta del.
Den reglerar magsaftens sekretion och
bukspottkörtelns funktioner. Den innehåller bl. a.
hämmande nervtrådar, genom vilkas retning hjärtats
slag göras långsammare, samt är känselnerven
för svalg, struphuvud, matstrupe, magsäck och
tarmar. 11) Binerven är en rörelsenerv, som
sänder en gren till lungmagnerven men f. ö.
har sin största betydelse som rörelsenerv för ett
par av halsens starkaste muskler. 12)
Under-tungnerven (ne’rvus hypoglo’ssus) är
rörelsenerven för tungans samtliga muskler samt för
de muskler, som gå till tungbenet.
Hjärnsinus, ett system av i hårda
hjärnhin-nan (düra mäter-, jfr Hjärnhinnor) infällda
blodkanaler, genom vilka det venösa blodavflödet
från hjärnskål och hjärna försiggår.
Hjärnsjukdomar omfatta i vidsträckt mening
även sinnessjukdomar (se d. o.). övriga
h. ha sitt säte antingen i hjärnmassan el. i de
beklädande hinnorna, ofta i bägge.
1) Uteslutande i hinnorna kunna förekomma
följ, sjukdomar. Blödning {haemorrhagi’a
méningum) framkallas vanl. av yttre våld mot
huvudet men kan även ha sin orsak i en spontan
bristning av smärre, av olika sjukdomsorsaker
framkallade, patologiska utvidgningar el.
aneu-rysm i hjärnhinnans blodkärl. — Blodpropp
(se d. o.) i hårda hjärnhinnans stora blodledare,
hjärnsinus, kan uppkomma vid höggradiga fall
av blodbrist (anemi) el. kakexier (se d. o.) samt
vanligast som inflammatorisk blodpropp vid
infektionssjukdomar (t. ex. nervfeber). —
Svulster utgå från den hårda el. de mjuka
hjämhin-norna och kunna genom tryck inåt mot hjärnan
ge samma symtom och funktionsrubbningar som
inom hjärnan uppkommande hjärntumörer men
kunna även gripa över på huvudskålens ben och
genombryta dessa utåt under huden. —
Inflammationer, av vilka den vanligaste
uppträder hos äldre individer (vanl. över 50 år),
som lida av andra sjukdomar, ss. paralysie
gé-nérale, senil demens, kronisk alkoholism,
blodsjukdomar el. svåra allmäninfektioner. Hårda
hjärnhinnan blir härvid förtjockad av
inflammatoriska, membranösa pålagringar, i vilka
blödningar äro inneslutna. Utom denna form
förekommer även en varig inflammation utanpå
hårda hjärnhinnan (s. k. extradural abscess).
Inflammationer äro dock mycket vanligare i mjuka
hj ärnhinnorna och utgöra vad man i dagligt tal
i allm. kallar hj ärnhinneinflammation
(Cerebrospinalmeningif) el., med oegentlig
förkortning, hj ärninflammation. Dessa s. k.
leptomeningiter kunna stundom vara
serösa men äro vanl. varbildande och
framkallas då av olika varbakterier, ss. Fränkels
diploco’ccus pneumöniae, streptokocker,
stafylo-kocker samt Weichselbaums diploco’ccus
intracel-luläris. Vid inflammation, förorsakad av de tre
förstnämnda, har denna samband med andra
infektioner, ss. lunginflammation, ansiktsros,
näs-och öroninflammationer o. s. v. Den av Weich-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
