- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
369-370

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärre, Albert - Hjärsås - Hjärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

369

Hjärsås—Hjärta

370

Fig. i. Schematisk bild av främre
delen av en ringmask.

m munöppning, r ryggkärl, b
bukkärl, p pulserande sidokärl
(”hjärtan”).

stalt 1944; med. hedersdr vid Karolinska inst.
1942. H. har utg. ett stort antal vetenskapliga
arbeten inom den veterinärpatologiska anatomien
och anses som en av dess främsta experter.

Hjärsås, socken i Kristianstads län, ö. Göinge
härad, v. och s. v. om sjön Immeln; 81,31 km2,
2,814 inv. (1951). Genomflytes av Bivarödsån (till
Helgeån) och uppfylles huvudsaki. av skogs- och
mossmarker; i s. v. kring kyrkan odlad slätt.
1,246 har åker. Vid statsbanelinj en Kristianstad
—Älmhult ligga stationssamhället Immeln
(400 inv.) och industrisamhället S i b b h u 11
(950 inv.). Egendom: Haraberga. Flera
stenhug-gerier. Kyrkan av tegel är urspr. en romansk
anläggning. I Sibbhult byggdes 1940 ett kapell
av trä. Ingår i H. och Knisslinge pastorat i
Lunds stift, ö. Göinge kontrakt; bildar
storkommunen Hjärsås (2,777 inv., 1952).

Hjärta (lat. cor, grek. kardi’d). 1) Hos
rygg-radslösa djur och lägre ryggradsdjur är h. den
muskulösa och från det övriga kärlsystemet mer
el. mindre skarpt
avsatta del
(stundom flera delar),
genom vars
rytmiska sammandragningar (pul-sationer) blodvätskan sättes i
rörelse. H. kan


ledes blott förekomma hos former med
utvecklat kärlsystem och ligger alltid, där
andningsorgan finnas, i omedelbar närhet av dessa. Hos
ledmaskarna fungera det ofta i hela sin
längd kontraktila ryggkärlet el. vissa av de
sidokärl, som förena rygg- och bukkärlen med
varandra, som h. (se fig. 1). Blodet strömmar
bakifrån framåt i ryggkärlet och i motsatt riktning
i bukkärlet. Även hos leddjuren tjänstgöra
ofta väl avgränsade delar av ryggkärlet som h.
Detta, som här vanl. är uppdelat i kamrar, motsv.
kroppssegmenten, och försett med pariga,
sido-ställda, med klaffar utrustade öppningar, ostier,
ligger i en avgränsad del av kroppshålan,
peri-cardiälsinus. Genom öppningar i dennas vägg
kommer blodet in i sinus och från denna genom
ostierna in i h. Hos blötdjuren består det
av en muskulös kammare och, beroende på
gälarnas antal, 1—4 tunnväggiga förmak. — Hos
ryggradsdj uren saknas h. blott hos
lan-settfisken, hos vilken delar av de stora ventrala
kärlen pulsera; hos de övriga ligger det väl
avsatta och i skilda rum uppdelade h. alltid på
buksidan. Det enklast byggda och om de högre
djurens embryonal stadium påminnande h.
förekommer hos fiskarna. H. är här enkelt Y-formigt
böjt och består av en kammare och ett förmak,
mellan vilka finnas klaffar. Från kammaren
utgår ett enhetligt kärl (trüncus arteriösus), som
avgiver grenar till gälarna. I samband med
övergången till lungandning och utbildningen av lilla
blodomloppet uppdelas h.-håligheten genom en
skiljevägg i olika rum, varigenom en blandning
av det arteriella och det venösa blodet i h.
försvåras el. helt förhindras. Hos g r o d d j u-

Fig. 2. Schemata, visande aortabågarnas uppkomst ur
gälbågsartärerna. A embryonalt utgångsstadium, B
fisk, C stjärtgroddjur, D kräldjur, E fågel, F däggdjur.

De kärldelar, som tillbakabildas, äro punkterade.

a, b och c de kärl, som uppstå ur aorta ventralis (s el.
st) hos kräldjur, fåglar och däggdjur, ao aorta dorsalis,
ca carotis, k och h de första embryonala kärlbågarna,
som allmänt tillbakabildas, l arteria pulmonalis.

r e n är blott förmaket uppdelat i två rum,
under det att kammaren är enhetlig. Hos
kräldjuren sker en begynnande uppdelning även
av kammaren, och hos krokodilen blir
denna liksom hos fåglar och d ä g g d j ur
fullständig. Den vänstra h.-halvan innehåller här
ar-teriellt, den högra venöst blod (fig. 2).

2) Hos däggdjur och människa. H. hos
däggdjuren är fyrrummigt och består av två
förmak, ätria, och två kamrar, ventri’culi. Det har
hos alla däggdjur samma form m. m.
Människans h. har en storlek ung. som ägarens
knutna hand, till formen är det likt en omvänd
kon, ligger asymetriskt i bröstkorgen, så att
ung. 2/s av detsamma äro belägna till v. om
kroppens meddellinje. Vidare är det vridet något
åt vänster, varför högra halvan vänder mera
framåt än den vänstra. Spetsen är riktad snett
nedåt åt v. och bildas av vänstra kammarens
spets (fig. 3). Spetsstöten kännes därför hos
vuxna på v. sidan som regel i 5:e
revbensmellan-rummet strax innanför och nedanför bröstvårtan.
— H:s förmak ha jämförelsevis tunna
muskelväggar och äro framtill säcklikt utbuktade till
de s. k. h j ä r t ö r o n e n, auriklerna, auri’culae
co’rdis (fig. 3). Kamrarnas muskelväggar äro
tjocka (fig. 4), den högra mäter c:a 3 mm,
den vänstra är c:a 3 ggr så tjock. I högra
förmaket inmynna övre och nedre hålvenen samt h:s
egna vener, kransvenerna; i vänstra förmaket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free