Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Hjärta
372
Fig. 3. Människohjärta.
ständigt skilda med undantag för en liten
muskelbunt, H i s’s k a knippet, som förenar dem
(fig. 5). Detta utgår från en liten muskelknuta
i högra förmaket längst ned på förmaksskilj
o-väggen, Tavaras knut a, går omedelbart över
på kammarskiljoväggen och utstrålar därefter i
båda kamrarnas muskulatur. Muskeltrådarna i
detta knippe äro delvis av annan struktur än
vanlig hjärtmuskulatur och kallas Purkinjeska
trådarna. Liknande trådar finnas även i
högra hj ärtförmaket, där de utstråla från en knuta
vid övre hålvenens mynning, sinusknutan. De
nämnda muskelstråken utgöra h:s r e 11 e
d-ningssystem, och genom detta regleras
slagföljden mellan förmak och kamrar. — H:s
egen blodförsörjning sker genom
coronar-kärlen.
inmynna lungvenerna. Från högra kammaren
utgår lungartären, från vänstra den stora
kropps-pulsådern {aorta). För reglering av blodets gång
genom h. finnas 4 klaffar el. valvler, näml.
2 atrioventrikularklaffar mellan förmak och
kamrar och 2 semilunarklaffar mellan kamrarna och
de stora kärlen. Klaffen mellan högra förmaket
och kammaren, valvula tricuspidälis, består av
3 stora flikar, under det att klaffen mellan
vänstra förmaket och kammaren utgöres av endast
2 och kallas valvula bicuspidälis el. miträlis (fig.
4). Flikarna till dessa klaffar hänga ned i
kamrarna, då dessa fyllas av blod från förmaken. Då
de blodfyllda kamrarna sedan sammandraga sig,
slå flikarna ihop och tillsluta valvlerna. Ett
överslag in i förmaken förhindras därigenom, att
flikarna fasthållas av trådfina senor, som komma
från små, från kammarväggarna utgående muskler,
de s. k. papillarmusklerna. Semilunarklaf farna, de
halvmånformiga klaffarna, ligga just vid
mynningen av de stora, från kamrarna utgående
kärlen och utgöras av tre fickklaffar, vilka, då de
vid h:s utvidgning slå ihop, hindra blodet, som
drivits ur i aortan och lungpulsådern, att
strömma tillbaka till kamrarna. H:s väggar äro på
insidan överdragna med en tunn, endotelklädd
bind-vävshinna, endoca’rdium, och på utsidan med en
liknande, något tjockare hinna, inre bladet av
perica’rdium. — Muskulatur i förmak och
muskulatur i kamrar äro genom en senmembran full-
Fig. 5. Hjärtats retledningssystem, sett från vänstra
kammaren.
Hjärtats fysiologi. H. är den drivande
kraften i blodkretsloppet. Dess rörelser ske
automatiskt och bestå i omväxlande sammandragning
(sy’stole) och utvidgning {dia’stolé) av förmak och
kammare. De båda hj ärthalvorna arbeta därvid
samtidigt. Först fyllas de båda förmaken med
blod, det högra från övre och nedre hålvenen,
det vänstra från lungvenerna. Genom den därpå
följ, förmakskontraktionen drives blodet ned i
de slappa kamrarna, varvid förmaksklaffarna,
tri-och bi cuspidalklaf farna, pressas åt sidan av det
framströmmande blodet. Förmaken slappna nu,
samtidigt med att kamrarna sammandraga sig.
Trycket stiger härvid hos den inneslutna
blodmassan, och när det stigit så mycket, att det blivit
större än trycket i de från kamrarna utgående
pulsådrorna, strömmar blodet ut i dessa. Under
systole når blodtrycket i vänstra kammaren ett
värde av c:a 150 mm kvicksilver, i högra
kammaren c:a 4 ggr lägre. När kamrarna slutat
kon-trahera sig, börjar avslappningen, diast ole.
Härvid minskas trycket inom kamrarna, och när det
blivit mindre än trycket i pulsådrorna, pressar
blodet ut de fickformiga klaffarna, som hindra
blodets tillbakaflöde. Sedan kamrarna fullständigt
Fig. 4. Kluvet hjärta, främre delen sedd bakifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
