Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtsjukdomar el. hjärtlidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Hjärt kramp—Hjärtsjukdomar
376
Hjärtkramp, se Hjärtsjukdomar.
Hiärtlanda, socken i Jönköpings län, Västra
härad, strax s. om Sävsjö; 22,98 km2, 164 inv.
(1951). Når i v. med låga sankmarker fram till
Södra stambanan och är i ö. en bergig
skogsbygd. 343 har åker. Egendom: Älgabäck. Den
tornlösa absidkyrkan av sten är från uoo-talets
mitt. Ingår i Hultsjö, Skepperstads och H.
pastorat i Växjö stift, Västra härads kontrakt;
tillhör storkommunen Sävsjö.
Hjärtlik kallas en minst lika lång som bred
bladskiva, vars bas består av två avrundade
flikar. Se Blad (bild 6 på planschen).
Hjärtljud, hj ärttoner, se Hjärta.
Hjärtmur, bjälklagsbärande innermur i en
byggnad, parallell med dennas långsida.
Hjärtmussla. Hjärtmusslorna bilda en fam.
(Cardi’idae) inom ordn. Eulamellibranchia.
Skalen äro vanligen hjärtformiga, försedda med
strålformiga ribbor och i kanten krenelerade. H.
äro kända från triastiden till nutiden. De leva
nu i alla klimatzoner, huvudsakligen i salt
vatten. Av släktet Cardium omtalas 200 nutida och
flera hundra utdöda arter. Från Sverige känner
man av detta släkte 8 nutida arter. C. edule
finnes vid Sveriges västkust, går även in i
Östersjön och finnes i Stockholms yttre skärgård.
Den ätes allmänt i s. Europa. — Efter C.
multi-costatum är Cardiumbanken i Skånes lias
uppkallad.
Hjärtnerver, se Hjärta.
Hjärtröta, se Betsjukdomar.
Hjärtsjukdomar el. h j ä r 11 i d a n d e, det
gemensamma namnet på en mängd olika
sjukdomar, som kunna träffa hjärtat.
En anatomisk anomali snarare än en sjukdom
är hjärtats läge i högra brösthalvan i st. f. i den
vänstra, s. k. dextrokardi. Sjukliga och för
patienten mer el. mindre farliga symtom kunna
däremot uppstå, då hjärtat i ett el. flera hän-
seenden kvarstår på den utvecklingsgrad, som
det hade i moderlivet, i det att de öppna
kommunikationerna mellan båda förmaken el. mellan
båda kamrarna icke behörigen sluta sig,
varigenom arteriellt och venöst blod sammanblandas, el.
att pulmonalartären är förträngd el. tillsluten,
varvid blodet endast på omvägar och i otillräcklig
mängd kommer in i lungorna, el att aorta är
förträngd, varigenom det arteriella blodets
spridning i kroppen försvåras. Flera av dessa fel
medföra rubbningar i cirkulationen med svår
andnöd, blåröd färg (se Cyanos) el. blekhet och ha
ofta dödlig utgång.
Den hjärtat omgivande hinnaktiga säcken (p
e-rikardialsäcken), vars inre blad
(perica’r-diuni) bekläder hjärtats yta, kan inflammeras
(hj ärtsäcksinflammation, pericarditis),
varvid i hjärtsäcken ofta bildas en stor, flytande
utgjutning, som sedermera resorberas med el. utan
sammanväxning av perikardialbladen. I
sammanhang med kroniska sjukdomar, som medföra
allmän vattusot, blir även hj ärtsäcken mer el.
mindre fylld med blodvatten, seröst, stundom
blodblan-dat transsudat. Även verkligt blod kan intränga
i hjärtsäcken (hemoperikardium) genom
hj ärtbristning, yttre, till hjärtsäcken
genomträngande sår och vid sjukdomar, som föranleda inre
blödningar.
Till hjärtats vanligaste sjukdomar höra
förändringar i hjärtmuskeln (myocardttis).
De kunna vara antingen akuta och då vanl.
in-fektiösa el. kroniska. De förra framkallas vanl.
av difteri, av varbakterier i blodet (sepsis, pyemi)
samt särskilt av de s. k. reumatiska infektionerna.
Dessa myokarditer kunna åstadkomma bestående
förändringar och övergå då småningom i de
kroniska formerna. Den vanligaste orsaken till dessa
senare är icke inflammatorisk, utan de orsakas
av a r t e r i o s k 1 e r o s (se d. o.) i hj ärtats egna
artärer med härav orsakad bristfällig
blodnutri-tion av hjärtmuskeln. Denna blir härav fläckvis
degenererad, och dessa fläckar ersättas
småningom av bindvävsärr. Förstoringar av hjärtmuskeln
(hypertrofi) äro vanl. mest utpräglade i den
ena hjärthalvan, varvid särskilt kammarväggarna
bli ansenligt förtjockade, men kunna även
omfatta hela hjärtet. Höggradiga dylika förstoringar
kunna medföra en väsentlig ökning av hela
hjärtats omfång, så att hjärtat kan bli stort som ett
oxhjärta, varav termen cor bovinum hämtats.
Hjärthypertrofien är emellertid sällan en enstaka,
primär företeelse, beroende på ansträngning och
långvarig funktionell överretning el. intoxikation
av hjärtat, utan oftast en sekundär förändring,
beroende på valvelfel och hinder för
blodcirkulationen, vilka för en tid övervinnas genom ökat
arbete av den växande hjärtmuskeln
(kompenserande hypertrofi); ej sällan är
den en följd av hjärtats ökade arbete vid vissa
kroniska njursjukdomar. — Förminskning av
hjärtat däremot är ett vanligt åldersfenomen och
träffas därför särskilt vid den naturliga döden i
ålder ssvaghet (mara’ smus senilis).
Vad man i dagligt tal menar med
organiskt hjärtfel (vi’tium orga’nicum co’r-
Skal av hjärtmusslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
