Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H moll - Ho (kemi) - Hoan - Hoang-ho - Hoare, Sir Samuel - Hoare-Laval-planen - Hoas, Kristoffer - Hoatzin - Hobart - Hobbema, Meindert - Hobbes, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Ho—Hobbes
382
Meindert Hobbema: Allén vid Middelharnis. National Gallery, London.
tecknas med # framför f och c (parallelltonart:
D dur).
Ho, kemisk tecken för en atom holmium.
Hoan, biflod till Ljusnan.
Hoang-ho, se Huang-ho.
Hoare [ha], Sir Samuel, politiker, se
Templewood.
Hoare-Lava’1-planen [hå-], ett
brittiskt-franskt förslag till fredsuppgörelse i kriget mellan
Etiopien och Italien 1935. H. uppgjordes i Paris
8/i2 s. å. av brittiske utrikesministern Sir Samuel
Hoare (sedermera Lord Templewood.) och
franske konseljpresidenten Pierre Laval, vilka ansågo,
att man borde försöka bringa striderna i Etiopien
till ett snart slut genom en lösning, som kunde
tillfredsställa betydande italienska anspråk och
likväl tillåta Negus att bevara en rest av riket.
H. innebar, att Etiopien skulle avträda ö. Tigre,
inkl. Adua och Makalie men icke Aksum, vidare
Danakilområdet och större delen av Ogaden.
Därjämte skulle Italien beviljas ekonomiska
koncessioner. Etiopien skulle som enda
kompensation få en korridor ut till en hamn vid Röda
havet och inom sina nya gränser ställas under
skydd och kontroll av N. F. Planen var i
princip godkänd av brittiska och franska
regeringarna men röjdes genast genom en indiskretion
och brännmärktes av en häftigt uppflammande
brittisk opinion. Efter några dagar inhiberades
planen, och Hoare nödgades avgå.
Ho’as, Kristoffer Tomasson, lärare och
präst (1877—1941), ledare för svenskarna i
Gam-malsvenskby (se d. o.).
Hoa’tzin, se Zigenarfåglar.
Hobart [håu’bat], huvudstad på Tasmanien,
Australien, vid mynningen av floden Derwent,
vilken här bildar en förträfflig hamn; 80,000
inv. Ligger vackert nedanför Mount Wellington.
H. grundlädes 1803 som straffkoloni. H., som är
modernt byggd, har betydande livsmedels- och
ylleindustri samt garverier. I H. finns univ.
Hobbema [hå’-], Meindert, holländsk
må
lare (1Ö38—1709), en av de
mest berömda
landskapsmå-larna i 1600-talets Holland.
Han var elev av Jacob van
Ruysdael, med vars konst
hans egen kom att i teknik
och motivval visa stor
överensstämmelse. H. inskränkte
sig dock i huvudsak till
skogiga landskap från dynerna
el. Hollands gränstrakter i ö.
Genom relationer med
Amsterdams borgmästare fick H.
1669 ett mindre ämbete,
varefter han nästan upphörde
med sitt måleri. Till H:s
mycket fåtaliga tavlor från
tiden därefter hör dock möjl.
hans kanske mest berömda,
”Allén vid Middelharnis”, i
National Gallery i London.
Målningar av H. bl. a. i
Amsterdam, Berlin, Dres-
den, London, Paris samt i amerikanska
museer. — Monogr. av E. Michel (1890).
Hobbes [håbz], Thomas, engelsk filosof
(1588—1679). H. vistades långa tider på
kontinenten och lärde därvid känna flera av samtidens
främsta vetenskapsmän, däribland Galilei och
Cartesius. 1640 flydde H., som stod hovpartiet
nära, från England, bosatte sig i Frankrike och
blev där lärare åt prins Karl (sedermera Karl II).
Genom sina naturrättsliga undersökningar hade
H. kommit till den slutsatsen, att all makt och
rätt måste av undersåtarna överlämnas till
staten. Kyrkan blir då också helt beroende av den
världsliga makten, och härskaren har rätt att
bestämma undersåtarnas religion. Misstänkt och
förföljd på grund av dessa teorier, fann H. det
lämpligt för sin säkerhet att 1651 återvända till
England, där han fick amnesti. Efter
restaurationen 1660 återvann H. hovets gunst. H:s
skrifter utgöra det stora verk, vars första del,
”Elementorum philosophiae sectio prima de
cor-pore”, trycktes 1655 och vars övriga delar äro
”De homine” (1658), ”De cive” (1642; en
omarbetning av den 1640 utg. ”Elements of law,
natural and politic”) och ”Leviathan or the matter,
form and power of a commonwealth” (1651).
Statsläran i detta sistnämnda arbete, där staten
liknas vid det väldiga,
i Jobs bok omtalade
havsodjuret, och i ”De
cive” är H:s
förnämsta filosofiska insats.
H. bestämmer
rationalistiskt filosofiens
uppgift som en
förklaring av orsakerna ur
verkningarna och
verkningarna ur orsakerna.
För att kunna
genomföra sin
naturvetenskapligt betonade
metod fattar han all för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
