- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
399-400

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hogg, James - Hoggar - Hogland - Hogner, Einar - Hogrän - Hogstad - Hogue, La - Hohenberg, Sophie - Hohenlinden - Hohenlohe, ätt - Hohenlohe, 1. Friedrich Ludwig, Hohenlohe-Ingelfingen - Hohenlohe, 2. Chlodwig, Hohenlohe-Schillingsfürst - Hohensalza - Hohenschwangau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

399

Hoggar—Hohenschwangau

400

—1835). Inspirerad av skotsk diktning, utgav
han 1801 en samling ”Scots pastorals”. Han
deltog sedan i insamlingen av de skotska folkvisor,
som W. Scott utgav under titeln ”Border
min-strelsy”. H. slog sig 1810 som litteratör ned i
Edinburgh, där han bl. a. utgav dikterna ”Queen’s
wake” (1813). H. utmärkte sig för stor skärpa
i iakttagelsen och kraft i återgivandet samt en
frisk, folklig ton. H:s ”Works” utkommo 1850
—52, ett urval dikter 1903. — Monogr. av H. T.
Stephenson (1922).

Hoggar, bergsområde i Sahara, se Ahaggar.

Högland [hö’g-] (fi. Suursaan), ö i Finska
viken; 21 km2; tillhör sedan 1944 Sovjetunionen.
Befolkningen, c:a 700 personer, finsktalande, har
överflyttat till Finland. — H. har flera mäktiga
höjder, de högsta Lounatkorkia (158 m ö. h.),
Haukkavuori (142 m) och Pohjoiskorkia (106 m).

Sjöslaget vid H. utkämpades n. om H.
17 juli 1788 mellan en svensk flotta under hertig
Karls och ryska flottan under amiral Greighs
befäl. Efter sex timmars hård men oavgjord
strid åtskildes flottorna. — H. besattes i dec.
1939 av ryssarna och avträddes av Finland i
freden 1940 till Sovjetunionen, ön återtogs i jan.
1942 av finnarna men avträddes efter krigets
slut 1944 återigen till Sovjetunionen. H. har
befästs av ryssarna och ingår i Leningrads
sjöförsvar.

Hogner, Einar Gustaf Evald, fysiker (f.
1892 24/s), doc. i mekanik och matematisk fysik
i Uppsala 1925, prof, i matematik och mekanik
vid Chalmers tekniska inst. (högsk.) 1937, prof,
i teknisk hydromekanik vid Tekniska högsk. 1943.
H. har förf, vetenskapliga arbeten huvudsaki.
inom hydrodynamiken.

Hogrän, socken i Stenkumla ting i Gotlands
s. härad, v. om Roma; 22,18 km2, 312 inv. (1951).
Mindre, välodlad slättbygd, i v. skogs- och
myrmarker. 908 har åker. Kyrkans långhus, kor
och sakristia visa unggotisk stil (1200-talets slut).
Ingår i Stenkumla, Västerhejde, Träkumla, Valls,
H:s och Atlingbo pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet; tillhör storkommunen Stenkumla.

Hogstad [hög-], socken i Östergötlands län,
Göstrings härad, s. v. om Skänninge; 26,10 km2,
612 inv. (1951). Omfattar en del av
östgötaslät-ten och angränsande skogstrakt i s. 1,364 har
åker. Egendomar: Mjärdevid och L:a Ljuna.
Kyrkan är romansk. Ingår i Högby och H:s
pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt;
tillhör storkommunen Folkunga.

Hogue, La [la å’g], se La Hougue.

Hohenberg [håGnbärk], Sophie,
hertiginna av (1868—1914), född grevinna v. Chotek,
g. m. ärkehertig Frans Ferdinand av
Österrike-Este.

Hohenli’nden [häan-], by i Oberbayern, 30
km ö. om München, bekant genom den seger
fransmännen under Moreau 3 dec. 1800 där
vun-no över österrikarna under ärkehertig Johan.

Hohenlohe [håanlåG], sedan 1178 namn på
adelsätt från Franken, efter en borg Hohenloch i
nuv. bayerska regeringsområdet Mittelfranken.

Grevlig värdighet omkr. 1430, riksfurstlig för de
båda huvudlinjerna sedan 1551,
H.-Neuen-s t e i n (protestantisk) och H.-W
aldenburg-Schillingsfürst (katolsk), 1764, resp. 1744.
Olika furstendömen Hohenlohe ställdes 1806
genom Rhenförbundspakten under württembergsk
och bayersk statsöverhöghet.

1) Friedrich Ludwig, furste av
H.-Ingelfingen, preussisk militär (1746—1818).
Han inträdde 1768 i preussisk tjänst, deltog i
revolutionskrigen och vann därunder segern vid
Kaiserslautern 1794, förde 1806 den högra
preussiska armén och blev 14 okt. slagen av Napoleon
vid Jena. H. fick sedan överbefälet,
undertecknade 28 okt. kapitulationen i Prenzlau och tog
strax därefter avsked.

2) C h 1 o d w i g, furst z u H.-S c h i 11 i n g
s-fürst, statsman (1819—1901). H. var 1842—•
46 anställd i preussisk statstjänst, bekämpade
sedermera i bayerska
riksrådet von der
Pfordtens
österrikisk-ultramontana politik
samt påyrkade efter
1866 närmande till
Preussen. 1866—70 var
han bayersk
ministerpresident. Han hade
väsentlig andel i
tillkomsten av Tyska
tullföreningen 1867. H:s
inrikespolitik var
utpräglat liberal, och,
ehuru katolik, strävade
han efter att skilja

skolan från kyrkan. I riksrådet verkade han
vintern 1870—71 för Bayerns anslutning till den nya
riks för fattning, som förverkligade Tysklands
politiska enhet. Han blev efter Tyska rikets
upprättande (1871) led. av tyska riksdagen och dess
förste vicepresident. 1874 blev han tysk
ambassadör i Paris, deltog som Tyska rikets tredje
ombud i Berlinkongressen 1878, var 1880 en kort
tid interimistisk statssekr. för utrikesärenden
samt återvände i nov. s. å. till sin
ambassadörs-post i Paris. 1885—94 var han ståthållare i
El-sass-Lothringen. H. efterträdde 1894 Caprivi som
tysk rikskansler och president i preussiska
stats-ministeriet. Hans framskridna ålder hindrade
honom att på denna post göra några kraftiga
personliga insatser. Okt. 1900 avgick H. och drog
sig tillbaka till privatlivet. Hans
”Denkwürdig-keiten” (utg. 1906—07 av sonen Alexander H.)
väckte stort uppseende på gr. av sin
frispråkighet och föranledde utgivarens avsked som
landshövding i Oberelsass. — Litt.: H. Rust,
”Reichs-kanzler Fürst C. zu H. und seine Brüder” (1897);
O. v. Völderndorff, ”Vom Reichskanzler Fürsten
von H., Erinnerungen” (1902).

Hohensalza [håanza’ltsa], se Inowroclaw.

Hohenschwangau [håanjvä’ngau], slott i
Schwaben, uppfördes efter 1832 av sedermera
konung Maximilian II på platsen för en medeltida
borg (Schwanstein) och utsmyckades med
konstnärlig prakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free