Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hollandaisesås, holländsk sås - Hollandsch Diep - Hollandstimmer, holländska bjälkar - Hollar, Wenzel - Hollerith, Hermann - Hollinshed - Hollola - Hollywood - Holländare - Holländaröd - Holländeri - Holländska bjälkar - Holländska hästen - Holländska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Hollandaisesås—Holländska litteraturen
412
Hollandaisesås [-dä’s-], holländsk sås,
finare fisksås, tillredd av äggulor, smör, vatten,
salt, vitpeppar och ättika el. citronsaft.
Hollandsch Diep [hå’lants di’p], se M a a s.
Hollandstimmer, holländska bjälkar,
senvuxet, obarkat grantimmer om 14—30 fots
längd och minst 10 amsterdamtums toppmått, som
exporteras till Nederländerna för försågning där
el. också för pålning. H. exporterades förr i rätt
betydande partier från Sverige, men exporten är
nu obetydlig.
Hollar, [-å-], Wenzel, bömisk grafiker
(1607—77), lärjunge till M. Merian, efter 1636
verksam i England. H. utförde omkr. 2,700
etsningar (landskap, stadsvyer, konstreproduktioner).
Hollerith [hå’l-], H e r m a n n,
tysk-amerikansk ingenjör (1860—1929), uppfann och
utvecklade en världsbekant typ av hålkortsmaskiner,
baserad på elektrisk princip och avsedd för
automatisk bearbetning av siffermaterial, t. ex. för
statistik, bokföring, avlöningsuträkning och
kal-kylering.
Hollinshed [hå’lin/ed], se Holinshed.
Hollola [hå’lå-], kommun i Tavastehus län,
Finland; 481 km2, 6,800 inv., finsktalande. H.
är en av Tavastlands äldsta kristna socknar. —
Kyrkan är en tvåskeppig, rektangulär
gråstens-byggnad med tegelornerade gavelrösten från
1300-talet. Murmålningar från slutet av medeltiden.
Hollywood [hå’li<ood], n. v. stadsdel i Los
Angeles.
Holländare, maskin för målning av fibriga
råmaterial, särskilt vid papperstillverkning.
Består av ett kar, i vilket roterar en horisontell
vals, besatt med knivar, som sönderskära det i
vatten uppslammade rågodset.
Holländaröd, samhälle i Brastads sn i
Bohuslän.
Holländeri, se Stamholländeri.
Holländska bjälkar, se Hollandstimmer.
Holländska hästen tillhör den frisiska
rasgruppen och utmärker sig genom ett långt och
smalt huvud, högrest hals, avrundat, kupolformigt
kors och täml. höga ben med stora, vida hovar;
färgen är svart. H. användes i England som
begravningshäst.
Holländska litteraturen. En holländsk eller
nederländsk nationallitteratur uppkom först på
iioo-talet. Den blomstrade tidigast i Flandern
och Brabant, till vilka först senare även Zeeland
och Holland sluta sig, och dess äldsta
minnesmärken äro riddarepos, mest översättningar från
franska original, alla från 1200- el. 1300-talen.
Djureposet ”Van den vos Reinaerde” från omkr.
1250 anses vara den holländska
medeltidslitteraturens estetiskt yppersta verk. Den episka dikten
vek snart för lärodikter, världsliga och andliga
rimkrönikor. Huvudrepresentanten för dessa
diktarter och det nu i litteraturen framträdande
tredje ståndets poesi var Jacob van
Maer-1 ant (d. omkr. 1291). Bland hans lärjungar
märkes J. van Boendale (d. omkr. 1365). Till
den borgerliga poesien räknas även ett slags
korta, sententiösa, ofta improviserade dikter,
författade och framsagda av kringvandrande
konst
närer, sprooksprekers. Den mest berömde bland
dessa är W. van Hildegaersberch (d.
efter 1408). Bland religiösa dikter från samma
tid märkes nunnan Hadewychs mystiskt
färgade lyrik. Från den senare medeltiden är en
lärodikt om kärleken av D i r c Potter (d.
1428) berömd. Den nederländska prosan
utbildades på 1300-talet förnämligast genom Jan van
Ruysbroec (1294—1381). Efter hand
uppsto-do i städerna på 1400-talet ett slags litterära
gillen, rederijkerskamers, vilkas medl.
samman-kommo på bestämda tider för poetiska övningar,
föredrag och teaterföreställningar. De fingo stor
betydelse genom att i sina skådespel behandla
politiska och religiösa frågor. De undertrycktes
i de södra provinserna av spanska regeringen,
medan de i de norra ägde bestånd in på 1700-talet.
Berömdast och inflytelserikast var De Eglantier
i Amsterdam (stiftat 1496).
Renässansen, reformationen och frihetskrigen
ingöto nya andliga krafter i de n. provinserna,
under det att de flamländska områdena i s. ledo
hårt av det spanska väldet och nedsjönko i en
långvarig förfallsperiod. J. J. Seal i ger (1540
-—-1609) bröt nya, friare vägar för de klassiska
studierna, och inom klassisk språkforskning och
fornkunskap, medicin, matematik, rätts- och
naturvetenskap glänste den holländska vetenskapen
på 1600-talet; nämnas må framför allt H. de
Groot (Hugo Grotius, 1583—1645) och
den judiske filosofen Baruch Spinoza (1632
—77). Tidevarvets klassiska författare blevo P.
C. Hooft (1581—1647), som i anslutning till
den italienska poesien gav sina tankerika dikter
formskönhet och välklang; J. van den
Von-del (1587—1679), full av kraftig och djup känsla
i dramer, satirer och lyrik; C. Huygens (1596
-—-1687), vars satiriska och didaktiska dikter
vittna om kvickhet och stora kunskaper, samt J.
Cats (1577—1660). Den nationella tonen
förstummades småningom, och den franska
klassici-teten kom på modet. Den holländska litteraturen
kan under 1700-talet framvisa högst få utmärkta
namn. P. Langendijk (1683—1756)
utmärkte sig i lustspelet. Genom J. van Effens
(1684—1735) tidskrifter efter engelskt mönster
utbildades den nyare prosan.
Den tyska litteraturens uppblomstring
framkallade mot 1700-talets slut även i Nederländerna
strävan efter natursanning och originalitet;
senare gjorde sig även engelskt inflytande gällande.
Härolder för den nyare riktningen äro lyrikerna
H. van Alphen (1746—1803), J. Bellamy
(i757—86) m. fl. W. Bilder di j k gav sin
mångsidiga och originella förmåga uttryck i alla
diktarter. En äkta naturskald och en av de få
humorister, som den holländska litteraturen har
att uppvisa, var A. C. W. Star ing (1767—
1840). Den ovanligt begåvade J. van Lennep
(1802—68) upptog i Holland romantikens strid
mot den franska smaken. Ett organ för den
holländska romantiken blev tidskr. De Gids,
grundad 1837 av E. J. Potgieter (1808—75).
Han fick en betydande medarbetare i C. B. H u e t
(1826—86). Realistiska skildringar ur holländskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
