Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmquist, Malcus, ab. - Holmquistit - Holmsjö - Holmsjön - Holmstedt, Walter - Holmström, Hans Olof - Holmström, Israel - Holmström, 1. Leonard - Holmström, 2. Malin Holmström-Ingers - Holmström, 3. Tora Vega - Holmström, 4. Torsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Holmquist, Malcus, ab.—Holmström
434
Holmquist, Malcus, ab., Halmstad, driver
mekanisk verkstad med gjuteri, verktygs-,
borr-och filtfabrik. Tillverkningen består av
mekaniska och pneumatiska lyftverktyg, gjuterimaskiner
och -utrustning, spiralborrar, slipmaskiner,
olje-brännare samt filt för tekniskt bruk. Företaget
etablerades 1889 och blev bolag 1902.
Aktiekapital 5 mkr, antal arbetare c:a 700. Bolaget, vars
varumärke är ”Malcus”, äger Halmstads nya
verkstads ab.
Holmquistit, en efter prof. P. J. Holmquist
uppkallad, litiumhaltig glaukofan från Utö
järngruvor i Södermanland. Ett i Visby i medeltida
slagglager gjort fynd av h.-förande, tydligen från
Utö härstammande järnmalm har betydelse för
spörsmålet, huru långt tillbaka i tiden
bergmalmers användning vid järnframställning sträcker
sig i Sverige.
Holmsjö, samhälle i Sillhövda sn i Blekinge.
Holmsjön, svenska insjöar. 1) H. i Haverö
socken, Medelpad; 45,2 km2, 243 m ö. h.
Genom-flytes av Ljungan. — 2) H. i Hällesjö socken,
Jämtland, och Holms socken, Medelpad; 36,4 km2
201 m ö. h. Avrinner genom Gimån till Ljungan.
Holmstedt, Erik Walter A:son, ingenjör
skolman (f. 1894 n/i), civilingenjör 1919, sedan
1924 rektor vid Stockholms tekniska inst.; 1925
—37 programledare vid ab. Radiotjänst. H., som
sedan 1940 är kapten i reserven, är sedan starten
1945 ordf, i styrelsen för Svenska arméns och
flygvapnets reservofficersförbund. Han har
innehaft ledande poster i Svenska brottningsförbundet
och är ordf, i styrelsen för Cykel främjandet. Han
var led. av 1945 års trafiksäkerhetskommitté.
Holmström, Hans Olof, präst (1784—
1855), biskop i Strängnäs 1839, ärkebiskop 1852,
deltog i riksdagarna 1828—54, som teolog och
kyrkomän konservativ och högkyrklig.
Holmström, Israel, skald (omkr. 1660—
1708). Från 1700 följde han som generalauditör
Karl XII på dennes fälttåg och säges ha stått
i synnerlig ynnest hos konungen, som han roat
med sina glada och kvicka infall. Han
befordrades slutligen till krigsråd. H:s dikter utgåvos
1863 i P. Hansellis ”Samlade vitterhetsarbeten”,
bd 6. Mindre betydande i sina tunga och tröga
högtidskväden, var H. däremot en framstående
företrädare för sällskapspoesien. I svensk
litteratur är han den förste representanten för det
direkta inflytandet från den franska burlesken
(bl. a. Scarron). Som de populäraste av hans
dikter kunna nämnas epigrammet om Karl XII:s
hund Pompe, ”Een fiskarebroos visa” och ”En
suputs försvar”. Många följande skalder imiterade
hans burleska maner; direkt påverkade han Dalin
och Bellman. — Litt.: M. Lamm, ”Olof Dalin”
(1908).
Holmström. 1) Leonard Pontus H.,
folk-högskolföreståndare, geolog (1840—1919). Han
blev fil. dr i Lund 1865, doc. i geologi 1867 och
kallades 1868 till föreståndare för den
nyupprät-tade folkhögskolan Hvilan; vilken han ledde till
1908 (han kvarstod som lärare där till sin död).
H. ägde lycklig lärarbegåvning och utomordent-
lig arbetsförmåga. Han gav i väsentliga drag
prägel åt den svenska folkhögskolan till skillnad
från den danska. 1873 upprättades vid Hvilan
jämväl kvinnlig folkhögskola. Vid dess
organisation och uppehållande hade H. utmärkt hjälp av
sin hustru Hedvig Gustafva H., f.
Nordström (1846—1926), som inlagt stor förtjänst
bl. a. om ordnandet av slöjdundervisningen vid
den kvinnliga folkhögskolan. Genom att till den
manliga folkhögskolan 1876 som en andra
årskurs foga en avd. för
j ordbruksundervisning
gav H. uppslag till
lantmannasko-
1 a n, för vars
organisation han sedermera
blev i hög grad
bestämmande såsom led.
av 1882 års kommitté
för omorganisation av
rikets
lantbruksläro-verk. Som sekr. (1878
—82) och senare (1897
—1913) som ordf, i
Skånska
trädgårdsföreningen verkade han
för trädgårdsodlingens främjande inom provinsen.
H. sammanfattade 1904 i ”öfversikt af den
glaciala afslipningen i Sydskandinavien” sina
undersökningar om inlandsisens rörelse. Han
granskade kritiskt vattenmärkena längs Sveriges
kuster för att ge säker grund för bedömande av
nivåförändringsfrågan och utgav ”Om
strandlinjens förskjutning på Sveriges kuster” (1888). —
H. författade åtskilliga läroböcker, huvudsaki. för
folkhög- och lantmannaskolor, i geologi,
naturlära, fältmätning, avvägning m. m.
2) Amalia (Malin) H.-Ingers, den föreg:s
dotter (1872—1938), se Ingers.
3) Anna Tora Vega Elisabeth H., den
föreg:s syster, målarinna (f. 1880 2/s), Skånes
tidigaste modernist. H. studerade för Wilhelmson
på Valand i Göteborg 1900—02 samt för
österrikaren Adolph Hölzel i Dachau 1903 och senare.
H. besökte Paris f. ggn 1907 och studerade då
på Académie Colarossi. 1912 vistades hon i
Finland, där hon utbildade ett dekorativt
mosaikmaner i stora, pastosa, rätt schematiskt uppradade
färgrutor. 1920 inleddes H:s mest rörliga
rese-period med upprepade vistelser i Frankrike
(Paris, Marseille); 1929 besöktes Algeriet. Under
denna period utvecklades H:s intresse för bildens
formala element, ett intresse, som slutl.
utmynnade i mer el. mindre abstrakta pasteller, där en
drömsk färgmystik kunde göra sig gällande. —
Bild se sp. 435.
4) Carl Anders Torsten H., den föreg:s
bror, tecknare, grafiker och journalist (1884—
1946). H. studerade zoologi vid Lunds univ. 1903
—05 och övergick därpå till konststudier. 1909
blev han ständig medarbetare i Göteborgs
handels- och sjöfarts-tidn. och förestod 1915—21 dess
skånered. i Malmö. Utrustad med ett fint
natursinne, skildrade han med förkärlek frilufts- och
jägarliv, och åt de svenska gräsen ägnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
