Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holst, Axel - Holst, Hans Peter - Holstebro - Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Holst—Holstein
440
ha varit av grundläggande betydelse inom
vitaminläran. Med. hedersdr i Uppsala 1927.
Holst, Hans Peter, dansk författare (1811
—93), numera mest bekant för sin romancykel
”Den lille hornblæser” (1849), som ger en
populär skildring av stämningen i Danmark under
slesvig-holsteinska kriget. Hans valda skrifter
utkommo i 6 bd 1887—88.
Holstebrö, stad i v. Jylland, Ringköbing amt,
vid Storå, 15,000 inv. Hamnstad är Struer vid
Limfjorden. Betydande maskinindustri; slakteri,
tobaks- och klädesfabriker. H. nämnes f. ggn
1274. Under 2:a världskriget byggde den tyska
ockupationsmakten i Grove strax utanför H. ett
krigs flygfält, vilket 1946 övertogs av danska
flygvapnet.
Holstein. [hå’1/tåin], da. Holsten, fordom tyskt
grevskap, nu s. delen av preuss. prov.
Schleswig-Holstein.
Grevskapet H. omfattade huvuddelen av det
gamla området Nordalbingien, landet mellan
Elbe och Ej der. Det erhöll sitt namn av en av
de tre saxiska stammar, holseterna, som Adam
av Bremen på 1 ooo-talet räknade som
Nordal-bingiens bebyggare. De två andra stammarna
gåvo namn åt Dithmarschen och Stormarn. Hela
Nordalbingien tillhörde sedan 900-talet ätten
Bill-ungs saxiska hertigdöme; sedan detta hus
utdött, upprättades omkr. im ett grevskap H.
under huset Schauenburg, som jämväl omfattade
Stormarn. Dithmarschen gick tillsvidare andra
vägar. Den förste greven av huset Schauenburg,
Adolf I, utkämpade strider såväl med Knut
Lavard, vilken hotade hans makt, som med
vender-na; hans son Adolf II (d. 1164), som var nära
förbunden med Henrik Lejonet och på gr.
härav en tid berövades sitt grevskap, utvidgade detta
österut över slaviskt land och kunde 1143 vid
Östersjön grunda staden Lübeck, som han dock
måste avträda till Henrik Lejonet. Adolf III
(d. 1225) och Adolf IV (d. 1261) måste utkämpa
hårda strider med konungarna av Danmark. 1203
måste Adolf III avstå hela sitt land till Valdemar
II Sejr, vilken gav det som län till Albert av
Orlamünde. Efter Valdemars nederlag vid
Born-höft 1227 kommo schauenburgarna åter i
besittning av H. Adolf IV :s söner Gerhard I (reg.
1239—90) och Johan I (reg. 1239—63) styrde
gemensamt, men därefter delades landet mellan
fyra schauenburgska linjer (Rendsburg, Plön,
Segeberg och Kiel), av vilka dock alla utom
Rendsburg utdogo på 1300-talet. Under denna
återstående linje var då hela H. samlat. De
energiska grevarna av Rendsburglinjen strävade
under Gerhard den store (d. 1340), Johan den
milde (d. 1359) och Henrik (d. omkr. 1390)
dels att underlägga sig Sönderjylland, där H,
hade stora ekonomiska intressen, dels att skapa
sig en maktställning inom själva det danska
kungariket. Gerhard den stores danska välde
föll, sedan han själv (1340) dräpts av Niels
Ebbesön, men sonen Henrik ryckte 1375 till sig
Sönderjylland, som hans son Gerhard VI (reg.
1385—1404) dock 1386 måste mottaga som
ärftligt län av Danmark. Dennes sonsöner Henrik
IV (reg. 1404—27) och Adolf VIII (reg. 1427
—59) förde en långvarig strid med Erik av
Pommern om detta län. Då Rendsburglinjen 1459
utdog med Adolf VIII, förenade den holsteinska
adeln sig med den sönder jylländska om att välja
oldenburgaren Kristian I av Danmark till greve
(1460), varvid samtidigt fastslogs, att Slesvig
och H. voro ”för evigt odelbara”. 1474
upphöjdes H. av kejsaren till hertigdöme och fick
åt sig tillagt Dithmarschen, vars invånare dock
ej ville böja sig härför. Trots bestämmelsen
om odelbarhet delades de båda hertigdömena H.
och Slesvig 1490 mellan Kristians söner Hans
och Fredrik (I) i en segebergsk och en
got-torpsk del, sammansatta av stycken av bägge
länderna, dock så, att ständerna förblevo
gemensamma. 1521 fick Kristian II åt sig av
kejsaren överlåten länsrätten till H., men han
uppgav den redan 1522, och H. erkändes 1547 som
tyskt rikslän. — Hela H. var förenat med
Danmark sedan 1523, då Fredrik I blev dansk
konung. Hertigdömena undergingo 1544 en ny
delning mellan linjerna Sönderborg, Haderslev och
Gottorp, av vilka var och en innehade delar av
H. och från 1559 av det då erövrade
Dithmarschen. Då Haderslevlinjen 1580 utdog, delades
dess besittningar mellan de båda andra, och 1564
delade Fredrik II den sönderborgska delen med
sin bror Hans d. y. (d. 1622), som fick Plön.
1761 återföll emellertid Plön till den kungliga
linjen. Den sista schauenburgska sidogrenen,
Pinneberg, utdog 1640, och dess besittningar
delades då mellan den kungliga linjen och Gottorp,
varefter hela H. var uppdelat mellan dessa båda
linjer.
Hertigarna av Holstein-Gottorp (Johan Adolf,
reg. 1590—1616, Fredrik III, reg. 1616—59)
vände sin politik mot Danmark, i det att de
strävade efter att få gemensamheten mellan de
båda linjernas länder upphävd och att nå suverän
ställning i sina sönder jylländska besittningar.
Fredrik III bortgifte sin dotter Hedvig
Eleonora med Karl X Gustav av Sverige och stödde
denne under kriget 1657, varefter han i
Ro-skildefreden 1658 fick suveränitet i sina
sönder-jylländska besittningar. Hans son Kristian
Albrekt (reg. 1659—94) fortsatte fiendskapen med
Danmark, som därför 1675 och 1684 besatte hans
sönder jylländska landområden, och Kristian
Al-brekts son Fredrik IV (reg. 1694—1702) gifte
sig med Karl XII :s syster Hedvig Sofia och
stödde Sverige under det stora nordiska kriget.
Hans son Karl Fredrik (reg. 1702—39)
förlorade under den fortsatta striden mot Danmark 1713
sin del av Sönderjylland, varefter residenset
förlädes från Gottorp till Kiel. Han var g. m. tsar
Peters dotter Anna, och hans son Karl Peter
Ulrik (reg. i Holstein 1739—62) inledde huset
Holstein-Gottorps regeringstid i Ryssland. Det
kom med Karl Fredriks kusin Adolf Fredrik
1751 även på tronen i Sverige. Danska
regeringen lyckades genom en överenskommelse 1767
(ratificerad 1773; ”Mageskiftet”) förmå huset
Holstein-Gottorp att byta bort H. mot Oldenburg
och Delmenhorst. Då det gamla Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
