Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoppe, Otto - Hoppegarten - Hoppner, John - Hoppning - Hoppspindlar - Hoppstjärtar, hoppsvansar, podurider - Hor - Hora - Horae canonicae - Horatierna - Horatius, ätt - Horatius, Quintus Horatius Flaccus - Horch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Hoppegarten—Horch
472
Hoppstjärt.
dersdoktor där 1917, från 1897 medl. av
redaktionen av ”Svenska akad:s ordbok”, där han
1903 blev souschef. H. utgav bl. a. de i talrika
uppl. utkomna ”Tysk-svensk ordbok” (1886) och
”Svensk-tysk ordbok” (1892).
Hoppegarten [hå’pa-], Tysklands främsta
hästkapplöpningsbana, c:a 15 km ö. om Berlin.
Hoppner [hå’pna], John, engelsk målare
(1758—1810), 1793 hovmålare åt prinsen av
Wales. Som landskapsmålare gick han i R.
Wilsons stil, som porträttör i Reynolds’. Han
ägde den engelska porträttraditionens
förtjänster och fel, dess romantik och elegans men också
dess ytlighet. — Litt.: W. McKay och W.
Roberts, ”John Hoppner, R. A.” (1909).
Hoppning, se Ridning.
Hoppspindlar, se Spindeldjur.
Hoppstjärtar, hoppsvansar,
poduri-d e r (Colle’mbola), ordn.
bland urinsekterna, vilken
har 4:e bakkroppsledens
benpar ombildat till en
s. k. hoppgaffel. H. kunna
taga mycket långa hopp.
Bortåt 150 svenska arter
äro kända. De flesta h.
nå sällan 2 mm;
Sveriges största h., Isotoma
vi-ridis, blir dock ända till 5,5
mm lång. Gletscher-
loppan (Isotoma saltans) är en 2 mm lång,
svart hoppstjärt, som vintertid i stora massor
förekommer i de schweiziska högalperna.
Hor, könsumgänge mellan en gift och en ogift
person (enkelt h.) el. mellan två var för sig gifta
personer (dubbelt h.). Jfr Äktenskapsbrott.
Hora [tjeck, utt. hå’ra, lillry. håra’], berg.
Hörae cano’nicae (”kanoniska timmar”), lat.,
kanoniskt bestämda andaktsstunder, senare
benämning på därvid använda böner. De tre i
judiska synagogan brukliga bönetimmarna (kl.
9, 12 och 15) upptogos av fornkyrkan och
ökades på 400-talet till sju el. åtta: höra matutzna
kl. 3, prima kl. 6, te’rtia kl. 9, se’xta kl. 12, nöna
kl. 15, ve’spera kl. 18, completörium kl. 21 samt
noctu’rnum mediänum (midnatt), som dock oftast
sammanslogs med ma tu tina. I den form
”timmarna” fingo på 1200-talet utgöras de mest av
psalmer och bibeltexter, avpassade efter dagens
och kyrkoårets tider.
Horatierna [hårä’tsierna] (lat. Horätii),
tril-lingar från Rom, och Curiatierna
(Curiä-tii), trillingar från Alba, utsågos, berättas det,
att i kamp mot varandra avgöra ett krig
(under Tullus Hostilius) mellan dessa städer. Efter
de senares nederlag kom Alba under Rom.
Horatius [hårä’tsius], fornromersk ätt. 1)
Se Horatierna. — 2) P u b 1 i u s H. Cocles
(”den enögde”) skall omkr. 508 f. Kr. ha-
försvarat pålbron över Tiber mot etruskerna, tills
den hann rivas, och sedan simmande uppnått
Rom. — 3) Marcus H. Barbätus (”den
skäggige”), konsul tills, m. Valerius 449 f. Kr.,
då lagar antogos om provocatio och om plebiscit.
Horatius [hårä’tsius], Quintus H. F 1 a
c-c u s, romersk skald (65—8 f. Kr.), f. i Venusia
i Apulien. Fadern, en frigiven, till yrket
upp-bördsman, flyttade till Rom för att bereda
sonen bättre undervisning; denna avslutades med
en studieresa till Aten. Här slöt sig H. 44 till
M. Brutus och deltog som officer i slaget vid
Filippi 42. Utblottad återvände han till Rom,
blev skrivare i kvestorernas kansli och
började på lediga stunder skriva vers. Genom
Ver-gilius och Varius föreställdes han 38 för
Mae-cenas, senare genom denne för Augustus, som
erbjöd honom att bli hans handsekreterare, vilket
den frihetsälskande H. taktfullt avböjde. Sedan
H. av Maecenas fått en lantgård bortom Tibur,
levde han på denna el. i Rom för sin diktning.
Tidigast bland H:s dikter, från republikens
sista stormiga år (omkr. 41—30 f. Kr.), äro
”lambi” (Jamber), senare benämnda e p o d e r,
efter mönster, framför allt i formen, av
Archi-lochos’ satiriska lyrik. Samlingen innehåller dels
angrepp på misshagliga personer och tidens
elände, särskilt inbördeskrigen, dels lyriska
stämnings- och tillfällighetsdikter, ofta med elegisk
underton. — Samtidigt fann H. i satiren den
diktart, som bäst passade hans kynne. I två böcker
”Satirae”, även kallade ”Sermones” (Kåserier),
tecknar han människor och förhållanden i
dåtidens Rom, även sina egna levnadsöden, el.
diskuterar etiska och litterära spörsmål. — Åren
efter lugnets återställande (30 f. Kr.) ägnade sig
H. åt lyrisk diktning. I sina ”Carmina”
(Sånger, även kallade oden el. o d e r), varav tre
böcker utgåvos år 23, ”Carmen saeculare” vid
Roms 700-årsfest år 17 samt fjärde boken omkr.
år 13, låter H. den lesbiska lyriken, Alkaios
och Sapfo, samt Pindaros framträda i en ofta
storslagen romersk dräkt. I H:s lyrik ingå
förstånd och känsla en märklig förening; den
röjer en ovanlig formtalang och mästerskap i
språkets behandling. — Som ”Sermones” betecknar
H. även sina poetiska brev, ”Epistulae”, som
till stor del eg. äro betraktelser över skilda
ämnen (1 :a boken år 20; 2:a, de s. k.
litteraturbreven, däribland ”Ars poetica”, Poesiens konst,
omkr. år 14); de höra till det mest mogna
den romerska litteraturen har att uppvisa. — H.
har utövat vidsträckt inflytande inom litteratur
och diktning. Så blev han, särskilt genom ”Ars
poetica” av djupgående betydelse för den s. k.
franska smakriktningen på 1700-talet. På sv.
finnas två fullständiga övers, av H. på vers,
av G. Adlerbeth (”Satyrer och skaldebref”, 1814;
”Oder och epoder”, 1817) och av J. G. Ek (2
bd, 1847—53). Ett ypperligt urval ur samtliga
diktarter med utförlig kommentar är utg. av
K. Wintzell (1901). — Litt.: E. Zilliacus, ”Vid
brasan med H.” (i ”Lans och lyra”, 2:a uppl.
1933); I. Harrie, ”Poeten H.” (1936); V.
Ander-sen, ”Horats” (4 bd, 1939—48); D. Norberg,
”H:s sista lyriska diktning” (1945); E. Staaff,
”Q. H. F:s liv och diktning” (1947).
Horch [hårlf], tyskt lyxbilmärke med gamla
anor, tillverkades förr av bilkoncernen Auto
Union A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
