Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hord - Horda - Hordaland fylke - Hordein - Hordenin - Hordeum - Horeb - Hore-Belisha, Leslie - Horerna - Horisont (synrand, himlarand) - Horisontal el. horisontell - Horisontalintensitet - Horisontalplan - Horisontalprojektion - Horla - Hormoner - Hormonpreparat - Horn (zoologi) - Horn (musik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Hord—Horn
474
Hord [hård], tatariskt lånord, urspr. läger;
kringströvande hop. Jfr Gyllene horden.
Horda, samhälle i Rydaholms sn i Småland.
Hordaland fylke [-lan] i v. Norge, kring och
innanför Bergen; 15,872 km2, 185,000 inv.
Omfattar Nord- och Sunnhordlands tättbebyggda
kustland och öar samt Voss’ och Hardangers
dal-och fjordbygder, fjällplatåer och glaciärer.
Städer saknas. Fylkesmannen bor i Bergen. H.
motsvarar det förutvarande Söndre Bergenhus
am t.
Hordein, ett i korn förekommande
äggviteämne, tilhörande globulinerna.
Hordenin, dimetylderivat av tyramin, finnes
i maltgroddar, nära besläktat med adrenalin och
liksom detta med blodtrycksstegrande verkan.
Ho’rdeum, se Kornsläktet.
Horeb, se Sinai.
Hore-Belisha [hå^balfja], L e s 1 ie, brittisk
politiker (f. 1898), urspr. advokat och publicist.
H. blev liberal led. av underhuset 1923, deltog
vid bildandet av nationella liberala gruppen 1931
och blev snart ledare för denna. Han var
par-lamentssekr. till finansministern 1932—34 och
kommunikationsminister 1934—37. H. blev i maj
1937 krigsminister, arbetade energiskt för
arméns nyrekrytering och genomförde en
föryngring av generalitetet men måste avgå i jan. 1940,
bl. a. som följd av en konflikt med äldre
offi-cerskretsar. Han lämnade nationella liberala
gruppen 1942 och blev oavhängig, var
socialförsäkringsminister i Churchills
övergångsmini-stär maj—juli 1945 och inträdde i aug. s. å. i
konservativa partiet.
Horerna [hå’r-] (grek. Hörai, lat. Hörae),
grek, myt., årstidernas gudinnor och i allm.
representanter för den lagbundna, periodiska
växlingen inom naturens rike. Homeros betecknar
dem som Zeus’ och Heras tjänarinnor. Hos
Hesiodos sägas de vara döttrar till Zeus och
Themis, rättvisans gudinna. Den grekiska
konsten avbildade vanl. h. som dansande unga
flickor med blommor, frukter o. s. v.
Horisont [-å’nt] (synrand, himlarand).
Den naturliga el. skenbara
horisonten är gränslinj en mellan himlavalvet och j
ord-el. havsytan. Den astronomiska el.
verkliga horisonten är avskärningen mellan
himmelssfären och det horisontalplan, som
läg-ges genom iakttagarens ståndpunkt el. ett med
detta parallellt plan genom jordens medelpunkt.
Den astronomiska h. delar himmelssfären i två
lika delar. På havet sammanfaller den naturliga
h. med den astronomiska h., så snart som
iakttagarens öga befinner sig i havsytans plan. Om
iakttagaren däremot befinner sig på en viss höjd,
är den naturliga h. nedtryckt under den
astronomiska h., vilket fenomen kallas h:s
depression. På sj ön begagnas vanl. den naturliga h.
vid observationer, men till lands måste man
använda artificiell h., d. v. s. en fullkomligt plan,
speglande yta. För att framställa en dylik
nyttjar man kvicksilver, oljor, sirap o. a.
trögflytande vätskor. Medelst reflektionsinstrument av
olika slag och artificiella horisonter kan man
uppmäta himlakropparnas höjder över h.
Horisontal el. h o r i s o n t e’l 1, vågrät.
Horisontalintensitet, fys., se Jordmagnetism.
Horisontalplan, ett plan, som lägges
vinkelrätt mot tyngdkraftens riktning (lodlinjen)
genom en punkt på jordytan.
Horisontalprojektion, se Projektion.
Horla, socken i Älvsborgs län, Kullings
härad, ö. om Alingsås; 20,47 km2, 301 inv. (1951).
Genomflytes i en tvär bukt mot n. av Säveån;
intill ån odlad bygd, kantad av skogtäckta
bergplatåer. 353 har åker. Kyrkan har långhus och
kor från medeltiden. Ingår i Hols, Siene och
H. pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt:
tillhör storkommunen Vårgårda.
Hormoner [-må’-] (av grek. horma’n, reta).
1) Fysiol., sådana ämnen, vilka avsöndras till
blodet av de inresekretoriska körtlarna och som
utöva en specifik reglerande inverkan på
verksamheten av kroppens olika organ och ämnes
omsättningen i dess helhet. Se Inre sekretion.
2) Bot., se Växthormoner.
Hormonpreparat, se Inre sekretion.
Horn, zool., till ursprung och byggnad rätt
olikartade utskott på huvudet av vissa däggdjur
och kräldjur. De användas som anfalls- el.
försvarsvapen och bäras antingen enbart av
hannarna el. av båda könen. Hos idisslarna
förekomma två skilda horntyper, ogrenade slidhorn
(se Slidhornsdjur) och greniga benhorn (se
Hjortdjur). En mellanställning mellan dessa båda
intaga de av hud klädda bentapparna hos
girafferna (se Giraffsläktet). Andra horntyper
förekomma hos gaffelantilopen och hos
noshörningarna. Med h. förstås även den vävnad, som
bildar överhudens hornlager, naglar, horn,
hovar, klor, hår etc. Den är uppbyggd av döda
celler, vilkas protoplasma förvandlats till
hom-ämne (se Hud och Keratin).
Horn (it. corno, fr. c or), mus., urspr. ett
djurhorn. För nutidens musiker är h. i
inskränkt mening valthornet. Detta var från
början ett
skogs-h o r n (ty.
Wald-horn), ett
jakthorn (ital. corno
di caccia), som i
slutet av 1600-talet
i Frankrike blivit
ett långt, smäckert,
cirkelrunt rör av
metall med vid
tratt och
strutfor-migt munstycke
och med en på
samma gång vek
och praktfull ton,
som snabbt gav det
plats i orkestern.
Valthornet f ram-
bragte eg. blott
naturtoner, men vid
1700-talets mitt
Valthorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
