Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hov (hos hästdjuren) - Hov (Kristianstads län) - Hov (Älvsborgs län) - Hov (Östergötlands län) - Hova (folk) - Hova (Skaraborgs län) - Howard, ätt - Howard, 1. Charles, of Effingham, Earl of Nottingham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Hov—Howard
504
sidovägg och traktvägg. Den av
traktvägg och hörnstöd bildade vinkeln
benämnes traktvinkel. Det parti av hornväggen,
där kronranden vid trakterna övergår i
hornstrålen, kallas ho r nb a 11 a r. Hornväggens
yttre lager, som är hårt och glänsande, kallas
glasyrlagret, det mellersta utgöres av ett
synnerligen hårt och fast horn, som kallas
skyddslagret, och det inre, som har intim
förbindelse med och samma formation som
läderhuden, bladlagret. Förbindelsen mellan
hornvägg och hornsula kallas vita linjen.
Hornsulan bekläder sulläderhudens undre yta
och bildas från denna. Sulan är normalt något
välvd, bakhovens mera än framhovens.
Hornstrålen, som bildas av strålläderhuden, är
liksom denna kilformig, dess horn mjukt och
elastiskt och har i mitten en fördjupning, benämnd
strålens mittelfåra, samt begränsas åt båda
sidorna av två sidofåror. Hovhornet är mycket
elastiskt och dessutom en dålig värmeledare,
varigenom h:s inre, ömtåliga delar skyddas mot
inverkan av hastiga temp.-växlingar.
S k e v h o v benämnes h., då väggen på den
ena sidan lutar mer än på den andra.
Bockhov är en starkt utpräglad trubbvinklig hov och
utmärkes vidare därav, att sulan är starkt
konkav och trakterna mycket höga. P 1 a 11 h o v
utmärkes därav, att sulan är plan i st. f.
konkav och att väggen bildar spetsigare vinkel mot
marken än normalt, så att h. blir låg och vid.
F u 11 h o v el. b u 11 h o v är en högre grad av
platthov, där sulan t. o. m. är något buktig
nedåt el. konvex. F å n g h o v är en missbildad h.,
som stundom uppkommer som följd av fång.
Trånghov är sammandragen i trakterna el.
i hela sin nedre del, sulan är starkt konkav
och strålen förkrympt el. i svårare fall nästan
h. o. h. försvunnen. Ang. sjukdomar i h. se
Hovlidanden.
Hov [håv], sn i Kristianstads län, Bjäre härad,
längst i n. v. på Bjärehalvön; 25,70 km2, 1,018
inv. (1951). Omfattar Hallandsås’ västligaste, av
Knösen (153 m ö. h.) och Hovs hallar
avslutade del samt sluttningarna mot havet i v. I
H. rika fornminnen (ättehögar m. m.). 1,692
har åker. Hembygdsgård. Kyrkans nuv.
utseende daterar sig från 1839. Ingår i Båstads och
H:s pastorat i Lunds stift, Bjäre kontrakt;
tillhör storkommunen Västra Bjäre.
Hov [håv], socken i Älvsborgs län, Gäsene
härad, kring Nossan, s. s. ö. om Herrljunga;
31,98 km2, 593 inv. (1951). Spridd odlingsbygd
och skog, förr även svältmarker; i ö. Sämsjön.
474 har åker. Egendom: Ollestad (numera
fångkoloni) med kronopark. I H. ligger Annelunds
armaturfabrik. Kyrkan är delvis medeltida.
Ingår i Skölvene, N. Säms, H:s och Källunga
pastorat i Skara stift, As kontrakt; tillhör
storkommunen Gäsene.
Hov [håv], socken i Östergötlands län,
Göst-rings härad, på östgötaslätten, närmast ö. om
Tåkern; 24,11 km2, 510 inv. (1951). 1,935 har
åker. Bland de många större egendomarna
märkas Hovgården, Palsgården, Jarlbolund, Sandby,
Annelund, Ringstholmen och Hunnerstorp. Vid
Tåkerns sänkning vunnos här vidsträckta
landarealer. Kyrkan från noo-talet, senare under
medeltiden tillbyggd. Ingår i H:s och Appuna
pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt;
tillhör storkommunen Folkunga. — Litt.: P.
Magnell, ”En bok om H. i Östergötland” (1943).
Hova, det mest civiliserade folket på
Madagaskar, vilket före franska väldets stabilisering
behärskade ön och alltjämt är dess viktigaste
och även numerärt starkaste befolkningsgrupp
(900,000). Huvudmassan bebor Imerinaplatån i
öns ö. centrala del. Folkets egentliga namn är
också antimerina, men benämningen h., som urspr.
endast betecknade en del av detsamma, den
friborna medelklassen, har blivit allmänt gällande.
Hova [höva], socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad, mellan sjöarna Skagern i n. och
Un-den i s. ö.; 169,05 km2, 3,273 inv. (1951).
Omfattar Tivedens västligaste platåer och en från
Skagerns sydända mot s. utgående dalslätt. 4,213
har åker. I kyrkbyn och tätorten H o v a
(880-inv., 1951) vid den smalspåriga statsbanelinjen
Mariestad—Gårdsjö finnas apotek,
provinsialläkare och distriktsveterinär; ett flertal
snickerifabriker. Egendomar: Gudhammar, Mälltorp,
(Skaraborgs läns sjukhem), Gårdsjö (ägare
Ka-trinefors ab.). I H. ligger i n. ö. stationssamhället
G å r d s j ö (340 inv.) vid v. stambanan. Här finns
kapell. H. kyrka är i sina äldsta delar medeltida.
I trakten stod 1275 slaget vid H. mellan Magnus
Ladulås och hans bror Valdemar. Ingår i H. och
Älgarås pastorat i Skara stift, N. Vadsbo
kontrakt; bildar tills, m. Älgarås storkommunen
Hova; 269,68 km2, 4,817 inv. (1952).
Howard [håu’ad], engelsk adelsätt, känd
sedan senare delen av 1200-talet. John H. (omkr.
1430—85), ättens dåv. huvudman, blev 1483
hertig av Norfolk och Earl Marshal, en
värdighet, som senare oavbrutet följt denna
ättegren. Bland övriga hertigar av Norfolk märkes
den förutnämndes sonson Thomas H. (1473—
1554), en av katolikernas ledare och en av
Henrik VHI:s främsta rådgivare. Huvudmannens
närmaste arvtagare har, likaledes från 1483,
burit titeln Earl of S u r r e y. Till yngre grenar
av ätten ha varit knutna titlarna Earl of S u
f-f o 1 k, Earl of C a r 1 i s 1 e, Earl of A r u n d e 1
m. fl. Till ätten hörde Catherine H. (d.
1542), Henrik VIII:s 5:e gemål (se Katarina)..
1) Charles H., vid faderns död 1573
Baron H. of Effingham, 1596 Earl of N o
t-tingham (1536—1624). Ivrig protestant och
nära släkting till drottning Elisabet, spelade H.
under hennes regering en stor roll. Mest
berömmelse förvärvade han som överbefälhavare för
engelska flottan genom sitt framgångsrika
försvar mot den oövervinneliga armaden 1588. 1596
förde H. jämte Essex befälet över den
lyckosamma expeditionen till Cadiz, 1598 och 1599
förordnades han till överbefälhavare över alla
Englands stridskrafter till lands och sjöss. Även
under Jakob I bibehöll H. ett betydande
inflytande och avgick som stor amiral först 1618.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
