- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
515-516

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovskägg - Hovslagarskola - Hovslätt - Hovsorg - Hovsta - Hovstallet, Kungliga - Hovstallmästare - Hovstat - Hovsångare, hovsångerska - Hovuniform - Hovås - Hoxha, Enver - Hoya - Hoya, Johan - H. P. - Hradčany - Hrdlička, Aleš - Hristov, Kiril - Hron - Hroswitha - Hrozný, Bedřich - Hrusjevskyj (Grusjevskij), Mychajlo Serhijevytj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515 Hovskägg—Hrusjevskyj 516

Hovskägg, veter., de långa hår, som utväxa
från bakre sidan av kotleden och tjäna till att
skydda den mera ömtåliga huden i karleden.

Hovslagarskola, se Hovbeslagsskola.

Hovslätt, förort till Jönköping.

Hovsorg, viss sorgetid vid ett hov efter en
(in- el. utländsk) furstlig persons inträffade
från-fälle. Under h. bäras föreskrivna
sorgbeteckningar av de kungl. personerna och de vid hovet
uppvaktande.

Hovsta [höv-], socken i Örebro län och härad,
strax n. om Örebro; 27,85 km2, 1,310 inv. (1951).
Är en av skog och smärre höjder uppdelad
odlingsbygd. 1,347 har åker. Vid statsbanelinjen
Örebro—Frövi ligga tätorterna Lill ån (539
inv., 1951) och Hovsta (313 inv.), det sistn. med
metallgjuteri. Egendom: Kåvö. Kyrkan torde
härstamma från noo-talet. Ingår i Axbergs och
H. pastorat i Strängnäs stift, Glanshammars
kontrakt; tillhör storkommunen Axberg. — Litt.:
D. Larson, ”H. kyrka och förs.” (1947).

Hovstallet, Kungliga, omhänderhar
kungliga slottets rid- och vagnshästar samt i bruk
varande häst- och motorfordon; inrymmes sedan
1903 i ett byggnadskomplex vid Sibyllegatan i
Stockholm efter att förut från Gustav Vasas tid
ha haft lokaler på Helgeandsholmen.

Hovstallmästare, hovtitel, som konungen
förlänar. överhovstallmästare, chef för
hovstallstaten, en av de högsta hovämbetsmännen
vid konungens tjänstgörande hov, tillhör
konungens stora vakt. Numera är chefen för
konungens hovstall förste hovstallmästare
och tillhör konungens tjänstgörande hov;
sistnämnda titel kan även av konungen förlänas åt
andra.

Hovstat, se Hov.

Hovsångare, hovsångerska, hederstitel,
som konungen ger någon framstående svensk
sångartist.

Hovuniform, genom särskilt kungl. beslut
fastställd uniform för de vid svenska hovet anställda
herrarna. Såväl stor som liten h. förekomma.

Hovås, samhälle i Askims sn, Västergötland.

Hoxha [håd?a’], En ver, albansk
partisanledare och politiker (f. 1908), blev 1936
språklärare i Koritza, anslöt sig 1939 till motståndsrörelsen
mot italienarna och dömdes 1941 till döden in
absentia. H. grundade s. å. albanska
kommunistpartiet som en ”underjordisk” organisation och
ledde 1943—44 guerillastriderna mot tyskarna i
Albanien. H. bildade 1944 en regering, som efter
valen följ, år erkändes av stormakterna. Under
hans ledning har republiken Albanien blivit nära
lierad med Sovjetunionen.

Hoya [hå’ja], bot., se Porslinsblomma.

Hoya [hå’ja], Johan, greve av, svenskt
riksråd (d. 1535). Han tillhörde den grevliga ätten
Hoya, vars grevskap låg i nuv. Hannover. Efter
att någon tid ha varit i dansk tjänst kom han till
Sverige 1524, äktade 1525 Gustav Vasas syster
Margareta samt blev riksråd och innehavare av
Viborgs och Nyslotts län i Finland. Någon
själv

ständig insats av betydenhet kom han aldrig att
göra i sitt nya hemland, och efter hand råkade
han i delo med sin kunglige svåger;
misshällig-heterna utmynnade i definitiv brytning 1534, då
H. flydde till Lybeck. Han deltog därefter på
lybeckarnas sida i grevefejden, varunder han
stupade i slaget vid öxnebjerg på Fyn. — En av
H:s och Margareta Vasas söner, Johan (d.
1575), blev biskop i Osnabrück och Münster.

H. P., förk. för eng. horse-power, hästkraft.

Hradcany [hra’tt/ani], ty. Hradschin (av
tjeck, hrad, borg), se Prag.

Hrdlicka [hä’dlit/ka], A 1 e s, amerikansk
antropolog (1869—1943), av tjeckisk börd; 1910
intendent vid U. S. National Museum i
Washington, ledare av talrika antropologiska expeditioner,
grundade och utgav från 1918 American Journal
of Physical Anthropology. H. utgav talrika
arbeten i antropologiska och socialmedicinska ämnen
samt över människans förhistoria.

Hristov [kri’ståf], K i r i 1, bulgarisk skald
(1875—1944), framträdde i sin första diktbok
”Morgonrodnadens hymner” med livsberusad sång
om ”vin och kvinnor”. Högre nådde han i saml.
”Stilla dikter”. Ett ädelt och själsfint
konstnärskap utmärkte även hans ballader ”Hymner om
livet och döden” med motiv ur hävd och folkliv.
Denna diktsaml. följdes av en del poetiska
berättelser och den nationella dikten ”Choro”
(namnet på den bulgariska folkdansen). Under
balkan-krigen väckte han anklang med fosterländsk
stridspoesi. H. skrev även skådespel.

Hron [hrån], ty. Gran, ung. Garam, biflod till
Donau i Tjeckoslovakien från Kralovå hora i
Låga Tatra, utfaller nedanför Parkån; längd 320
km.

Hroswitha, medeltida sachsisk benediktinnunna
(d. omkr. 1002). Hon skrev legender, 6 dramer
(efter Terentius) och en hjältedikt om Otto I,
allt på latin.

Hrozny [hrå’zni], B e d f i c h, tjeckisk
språkforskare (1879—1952), 1919 prof, i Prag. H. har
företagit utgrävningar i Främre Asien, särskilt
i Syrien och Palestina, och gjort sig högt
förtjänt om utforskningen av hettitiska språket. I
”Die älteste Geschichte Vorderasiens” (1940) har
H. givit den modernaste framställningen av
Främre Orientens äldsta historia.

Hrusjevskyj [hrojä’fskyj]
(Grusjev-skij), Mychajlo Serhijevytj, ukrainsk
historiker (1866—1934). Han var 1894—1914
prof, i historia i Lwöw, blev en av de ledande
i den nationellt kulturella ukrainska rörelsen och
var president i Sjevtsjenkoakademien. Före och
under 1 :a världskriget verkade H. bl. a. genom
flera politiska skrifter för Ukrainas
självständighet och var sommaren 1917—april 1918 president
för ukrainska centralradan. Efter Ukrainas
ockupation av sovjetryska trupper fortsatte H.
själv-ständighetskampen utomlands men återvände
1924 på sovjetregeringens initiativ till Kiev, blev
där prof, i historia. Då han alltjämt ej var villig
att uppge sin ukrainska patriotism och bekänna
sig till kommunismen, bortfördes han 1930 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free