- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
557-558

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humleflugor - Humlegården - Humlesmäre - Humlesuga - Humlevaxmott - Humlor - Hummel - Hummel, Johann Nepomuk - Hummer (sjöväsen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

557

Humlegården—Hummer

558

lelika. De fullvuxna djuren suga honung,
larverna parasitera på andra insekter. Släktet
Bom-bylius parasiterar hos solitära bin. Släktet
An-thrax. med delvis svarta vingar, parasiterar i
fjärilslarver och gräshoppsägg.

Humlegården, park i Stockholm.
Humlesmäre, bot., se Medicago.
Humlesuga, Sta’chys (Beto’nicd) officinälis,
tillh. fam. läppblommiga växter, upp
till 7 dm hög, flerårig ört med
purpurröda blommor. Växer vild i v.
Skåne och Uppland.

Humlevaxmott, Aphömia
socie’l-la, ett snyltdjur i humlornas bon.
Dess larver överspinna dessa med
sina vävnader och förtära
humlelarverna.

Humlor, Bo’mbus, ett till de
sociala bina hörande släkte, som
ut-märkes genom sin stora, klumpiga
och ragghåriga kropp. H. äro
allmänna i den holarktiska regionen;
i tropikerna finnas de blott i
bergstrakterna. På hösten dör
humlesamhället, och blott några få befruktade

honor övervintra i hålor i marken under mossa o.
dyl. för att nästa vår grunda nya kolonier. Bona
anläggas ofta så djupt, att de med en ända till V2
m lång tunnel stå i förbindelse med yttervärlden.
Honan knådar av frömjöl och honung en kaka,
som fästes på golvet. På denna läggas sedan
8—16 ägg inom ett rundat vaxhölje (fig. 1 a).
Vid ingången till boet bygger honan slutligen en
hasselnötstor vaxbehållare (fig. 1 b) för den
honung hon lagrar för eget behov. Efter omkr. 4
dagar kläckas äggen. Larverna förtära nu
frö-mjölsförrådet, vilket dagligen ökas på av modern.
Efter omkr. 8 dagar äro larverna fullvuxna och
spinna då var sin kokong (fig. 2). Dessa första
kokonger bilda en kompakt massa. Nedtryckt
mel-len dem, ruvar nu honan på kokongerna, vänd
mot ingången, där hennes honung är inom
räckhåll. Efter ytterligare 10—11 dagar kläckas de
små honliga humlearbetarna, som sedan efter ett
dygn kunna lämna boet. Samtidigt med att de
första larverna spinna sina kokonger, lägger
drottningen undan för undan nya ägg (fig. 2). När
arbetarna framkommit och kunna övertaga
insamlingen av frömjöl och honung, upphör
drottningen därmed. Sedan hon lagt 200—400 ägg,
som utvecklas till arbetare, börjar hon lägga

a

Fig. 1. Ett nyligen anlagt humlebo, sett uppifrån
(t. v.) och i längdsnitt.

a äggkammare med ägg, b honungskaka.

Fig. 2. Fem stadier i humleboets tillväxt

andra ägg, som utvecklas till hannar och honor
och kunna uppgå till ett par hundra. Därefter
dör hon snart, medan hannar och honor
övergiva boet och honorna efter befruktningen söka
sig vinterkvarter. — I Sverige finnas 21 arter,
av vilka de vanligaste äro j o r d h u m 1 a n (B.
terres’tris), svarthårig med ett gult band framtill
på thorax och på 2:a bakkroppssegmentet samt
vit bakkroppsspets (fig. 5), mosshumlan
(B. muscorum), övervägande grågul med
gul-röd mellankropp, stenhumlan (B.
lapida-rius), svart med röd bakkroppsspets, t r ä
d-gårdshumlan
{B. hortorum),
svart med vit spets
på bakkroppen samt
gula tvärband på
mellankroppen och
1 :a bakkroppsleden.
— Tack vare sin
långa sugtunga
spela h. stor roll för
befruktningen av
blommor med lång
och smal pip. Vissa
arter äro
oundgängliga för
befruktningen av den
odlade rödklövern.
— H :s samhällen
hemsökas av många
snyltgäster, främst
av s n y 11 h u
m-1 0 r n a
(Psithy-rus), vilka likna h.
men sakna dessas
verktyg för
insamling av frömjöl. De
lägga sina ägg hos

h., där larverna leva av den proviant, som dessa
insamlat. — Litt.: E. W. Teale, ”Den gyllene
flocken” (1942).

Hummel, mus., se Cittra.

Hummel [ho’mal], Johann Nepomuk,
österrikisk pianist och tonsättare (1778—1837).
H. utbildades i unga år av Mozart, var
kapellmästare hos furst Esterhåzy 1804—11 och hade
från 1819 i Weimar liknande plats. Han
företog på 1820-talet med stor framgång
konsertresor i olika länder. H:s kompositioner för
piano och kammarmusik voro på 1820- och
1830-talet mycket populära. Hans pianoskola (1828)
utgavs på sv. av J. van Boom. H. tillhör
Mozart-epigonerna och hade ett briljant, fylligt spelsätt.

Hummer, sjöv., på segelfartyg den del av mast
el. stång, som är belägen närmast under
lång-salningarna.

Fig- 3- Jordhumla; drottning
(överst), arbetare och drönare.
Obetydlig förminskning.

[-Humlesuga.-]

{+Humle-
suga.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free