Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunyadi, János - Hu-pei, Hu-peh - Hura crepitans - Huri, houri - Huroner - Huronsjön - Hurra - Hurricane - Hurrikandäckade fartyg - Hrriter, churriter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Hunyadi—Hurriter
576
Hunyadi [ho’njadi], Janos, ungersk
nationalhjälte (d. 1456). Efter konung Albrekts död
C1439) genomdrev H., att Vladislav av Polen
valdes till Ungerns konung, och till tack därför
blev han vojvod av Transsylvanien. H:s stora
livsuppgift var Ungerns och kristenhetens försvar
mot de anstormande turkarna. 1442 vann han
över dem glänsande segrar, och 1443 trängde
han dem tillbaka över Balkan. Sedan Vladislav
1444 stupat vid Varna, valdes H. (1446) till
riksföreståndare under Ladislaus V Posthumus’
minderårighet. Först 1448 kunde han med en
föga talrik här åter bryta upp mot turkarna men
blev i grund slagen på Trastfältet (Kosovo Polje)
17—19 okt. s. å. Inför de ungerska stormännens
misstänksamhet mot den av folket älskade
uppkomlingen måste han 1453 nedlägga sitt
riks-föreståndarskap. Då Muhammed II 1456
belägrade Belgrad, undsatte H. staden men bortrycktes
några dagar därefter av pesten. 1458 valdes H:s
andre son, Mattias Corvinus, till Ungerns konung.
Hu-pei [Vo-], H u-p e h, provins i Kina,
kring mellersta Yang-tsi-kiang och dess biflod
Han-kiang; 186,000 km2, 21,5 mill. inv. H. är
delvis fyllt av berg och kullar; i s. ö. en
vidsträckt slätt, översållad av sjöar. H. som har
ett ur samfärdselsynpunkt mycket gynnsamt
läge, är ytterst bördigt; 20 Vo av arealen är
odlad. Odling av ris (V4 av åkerarealen), bomull,
vete, bönor och te. Textil-, pappers-, järn- och
stålindustri; brytning av järn (Ta-yeh) och
stenkol. Huvudstad är Wu-chang, 400,000 inv.
Hüra cre’pitans, bot., se Sanddosträdet.
Huri, h o u r i (av arab, hur, plur. av ’ahuar),
”en person, i vars ögon såväl det vita som det
svarta framträda skarpt markerade”, enl.
muhammedanernas tro en av de med oförgängliga
behag utrustade himmelska jungfrur, som för de
rättroende förljuva tillvaron i paradiset utan att
någonsin upphöra att vara jungfrur.
Huroner [-å’n-], se Irokeser.
Huronsjön [hjo’aran-], den näst största av
Stora sjöarna i Nordamerika; 177 m ö. h.;
59>596 km2, varav 23,596 tillhöra U.S.A. och
36,000 Canada. Största kända djup 229 m. Genom
S:t Mary’s River mottager H. vattnet från övre
sjön och står genom Straits of Mackinac i
förbindelse med Michigansjön samt avrinner genom S:t
Clair River, S:t Clair Lake och Detroit River till
Eriesjön. H. är öppen för sjöfart från början av
april till mitten av dec.; under denna tid är
trafiken mycket livlig.
Hurrä, ett strids-, hyllnings- och glädjerop. H.
anses vara lån av eng. hurrah, ett ord av
turko-tatariskt ursprung.
Hurricane [ha’rikan] (eng.; karibiska
hura-kan). 1) H., h u r r i k a n, se Cyklon. — 2) Flygv.,
se Hawker Aircraft Ltd.
Hu’rrikandäckade fartyg, dets. som
awning-däckade fartyg, (se d. o.).
Hurriter, churriter, forntida folk i
Främre Orienten. H. ha först genom de senaste
årtiondenas fynd och forskningar blivit närmare
kända. H:s språk är ofullständigt utforskat; det
visar ingen säker släktskap med andra äldre
språk i Främre Orienten. — H:s ursprungliga
hemland är okänt, men omkr. 2000 f. Kr. ha de
bott på den armeniska högslätten kring
Vansjön. Vid den tiden ägde utanför den
gammalorientaliska kulturvärlden de väldiga folkrörelser
rum, som bl. a. ledde till de indoeuropeiska
folkens första stora expansion. Indoiranska
stammar synas ha trängt in i länderna s. om
Kaspiska havet, och en dyl. stam har tagit h:s land
i besittning och satt h. själva i rörelse. Under
förra hälften av 2:a årtusendet f. Kr. utbredde
sig h. över n. Mesopotamien, Syrien och
Palestina, och även utanför detta område, i Mindre
Asien, Babylonien och Elam samt bland hyksos i
Egypten kunna hurritiska inslag fastställas. I
Mesopotamien, Syrien och Palestina grundades
ett flertal hurritiska stater, ofta under ledning
av indoeuropeiska furstesläkter. Om åtskilliga av
dessa stater (bl. a. Jerusalem) ge de berömda
Amarnabreven upplysningar, och ännu i G. T.
finnas spår av h. De kallas där horéer och
lokaliseras till Edom (1 Mos. 14:6; 36:20 ff.; 5
Mos. 2:12). Den förnämsta hurritiska
statsbildningen var emellertid det betydande riket M
i-t a n n i i övre Mesopotamien, som vid mitten
av 2:a årtusendet f. Kr. var främre Asiens
ledande stormakt. De hurritiska staterna blevo
icke länge bestående. I Palestina och Syrien
gjordes de av den 18:e dynastiens stora faraoner
till egyptiska vasaller, och det hurritiska
folkelementet dukade snart under för de ånyo
framträngande semiterna (israeliter och araméer).
Mitanni självt måste först ge vika för hettiterna
och erövrades slutl. omkr. 1250 f. Kr. av
Assyriern H. voro sålunda vid 2:a årtusendets slut åter
försvunna från de vidsträckta områden de tagit
i besittning. I länderna kring Van-sjön synas
de emellertid ha funnits kvar, och här uppstod
omkr. 1000 f. Kr. i riket Ur ar tu en ny
betydande statsbildning, som torde ha byggt på
traditioner från h:s glanstid.
Den hurritiska perioden är en av de dunklaste
i Främre Orientens äldre historia. H. voro, då
de framträdde, ett ganska primitivt bergfolk, och
det är därför helt naturligt, att deras kultur starkt
påverkats av den äldre babyloniska högkulturen.
Utmärkande för Mitanni och flera hurritiska
småstater i Syrien och Palestina var, att
furstehusen och det härskande samhällsskiktet voro av
indoeuropeiskt ursprung, medan befolkningens
flertal utgjordes av h. H. voro ett krigarfolk, och
deras militära framgångar berodde på
utnyttjandet av hästen och den lätta stridsvagnen, vilka
i samband med den hurritiska expansionen
infördes i Orientens kulturländer och där i grund
omgestaltade såväl stridstekniken som
samhällenas sociala struktur. Det egentliga hurritiska
elementet framträder tydligast i religionen.
Huvudgudar voro åskguden Tesup och sol
gudinnan Chepat. En annan ofta nämnd gudom är
Ku-marpi (Kumarwe), som kallas gudarnas fader.
Dessutom hade h. övertagit ett flertal semitiska
gudar, och i kungarnas av Mitanni edsformulär
anropas en rad kända indiska gudar, Indra,
Mit-ra. Varuna och tvillinggudarna Nasatyas. — Kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
