Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huxley, 3. Aldous - Huy - Huygens (Hugenius), Christiaan - Huygens’ princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Huy—Huygens’ princip
608
övers, s. å.) och avhandlingen ”Ends and means”
(1937; sv. övers. 1938). Under en propagandaresa
i U.S.A. bosatte sig H. i Kalifornien, där han
sökte kontakt med företrädare för den indiska
mystik, som han alltmer gjort sig förtrogen med.
Den nya livssyn H. utbildade under slutet av
1930-talet ligger till grund för romanerna ”After
many a summer” (1939; sv. övers. 1940), ”Time
must have a stop” (1944; sv. övers. ”Tidens
narr”, 1945) och ”Ape and essence” (1948; sv.
övers. 1949), återigen en utopi, inspirerad av 2:a
världskriget och dess följdföreteelser, med kritik
av tron på det tekniska framåtskridandet och
nationalismen, ”Grey eminence” (1941; sv. övers.
1942), en biogr. över Père Joseph, Richelieus
utrikesminister, en studie i mystik, ”The perennial
philosophy” (1945), en mystikerantologi med
kommentarer, ”The art of seeing” (1943; sv.
övers, s. å.), en självbiografiskt hållen stridsskrift
mot de officiella oftalmologerna, och broschyren
”Science, liberty and peace” (1946). Genom sin
produktion under 1920- och 30-talen var H. en
av de viktigare bidragsgivarna till den samtida
internationella kulturdebatten. ”Collected works”
(1946 ff.), ”The world of A. H.” (1947) är ett
urval, utg. med inledn. av Ch. J. Rolo. — Litt.:
A. Henderson, ”A. H.” (1935); M. Bredsdorff,
”A. H.” (1938); T. Brunius, ”A. H.” (1947);
D. S. Savage, ”Mysticism and A. H.” (s. å.);
B. Nordhjem, ”A. H.” (1948).
Huy [yi’l, flarn. Hoei, stad i belg. prov. Liège,
vid Maas; 13,000 inv. Gotisk domkyrka.
Huygens [hÖFgans] (H u g é n i u s), C h r
istia a n, nederländsk fysiker, matematiker,
astronom och uppfinnare (1629—95), son till
renässansskalden Constan-tijn H. (1596—1687).
H. studerade först
juridik men ägnade sig
från 1646 vid univ. i
Breda åt matematiska
studier. Han blev 1655
jur. dr i Ångers och
kallades 1666 av
Ludvig XIV till
akademiled. i Paris. På
grund av nantesiska
ediktets upphävande
lämnade han 1681
denna anställning och
återvände till
Neder
länderna, där han sedan levde som privatlärd.
H:s första skrift, ”Theoremata de quadratura
hyperboles ellipsis et circuli” (1651), följdes
under de närmaste åren av flera arbeten, vari han
bl. a. gjorde en första behandling av
sannolikhetskalkylen. H:s förnämsta insatser falla inom
mekanikens och optikens område. Hans
”Horo-logium oscillatorium” (1673) torde kunna
betecknas som ett av naturforskningens genialaste
verk. Där märkas bl. a. framställningen om
energiens bevarande (vis ww-principen), utredningen
om sambandet mellan pendelns längd och
sväng-ningstid och påvisandet av pendelns betydelse som
normalmått. Av stor betydelse äro teoremen om
den cirkulära rörelsens natur, vilka ge preludiet
till Newtons ”Principia” (1687). H. upptäckte
senare lagarna för ljusets dubbelbrytning i
kalk-spat och ljusets polarisation genom reflexion samt
visade, att jorden måste vara avplattad på grund
av centrifugalkraften. Inom den teoretiska
optiken verkade H. banbrytande genom att uppställa
vågrörelseteorien för ljusets utbredning (1690);
se Huygens’ princip. Av mycket stor vikt äro
H:s insatser som praktisk mekaniker. Han
konstruerade 1656 det första pendeluret. Han
uppfann även regleringen av mindre urs rörelser
medelst spiralfjäder. Ett flertal teleskop med enormt
långa fokallängder, växlande mellan 36 och 62 m,
konstruerades. Av H:s övriga
instrumentkonstruktioner må nämnas förbättringen av luftpumpen
och barometern. Med sina teleskop utförde H.
omfattande astronomiska iakttagelser, vilka ledde
till en rad av upptäckter, ss. konstaterandet av
fläckar på planeten Mars’ yta (1659) och
upptäckten av denna planets rotation, de första
pålitliga observationerna av den stora
Orionnebu-losans gestalt m. m. H:s betydelsefullaste
astronomiska upptäckt är klarläggandet av
Saturnus-systemets natur. Bl. a. upptäckte han Saturnus’
sjätte måne, Titan. I den populärt lagda skriften
”Kosmotheoros sive de terris cælestibus earunque
ornatu conjecturæ” (1698) jämställas f. ggn
stjärnorna med solen i alla avseenden.
Inom den rena matematiken har H. fäst sitt
namn vid en rad betydande upptäckter, ss. teorien
för evolutor och evolventer samt teorien för
kedjebråk. Han upptäckte och undersökte
egenskaperna hos cissoiden, cykloiden, katenarian och den
logaritmiska kurvan. — H:s arbeten utgå vos
1724: ”Opera varia”, 2 bd, och 1728: ”Opera
re-liqua”, 2 bd. En modern, fullständig uppl. utgavs
av Société hollandaise des Sciences 1888—1935 (18
bd). I ”Ostwalds Klassiker” ha utkommit
”Ab-handlung über das Licht” (bd 20, 1890), ”Über
die Bewegung der Körper durch den Stoss” och
”Über die Zentrifugalkraft” (bd 138, 1903), ”Die
Pendeluhr” (bd 192, 1913). — Litt.: G.
Mon-champ, ”Les correspondents beiges du grand H.”
(1894); J- Bosscha, ”Chr. H.” (1895); Ph.
Le-nard, ”Grosse Naturforscher” (3:e uppl. 1937).
Huygens’ princip [hoi’gans], en av Chr.
Huygens uppställd sats, avsedd att på grundval
av den av honom uppställda
våg-(undulations-)-teorien för ljuset förklara dettas rätliniga
fortplantning. Huygens antog, att ljuset utbredde sig
i etern i form av en vågrörelse på samma sätt
som ljudet i luft. Punkten O i fig. antages vara en
punkt av etern, i vilken en störning sker. Kring
den utbreder sig, likformigt åt alla håll, en
stör-ningsvåg, som vid en viss tidpunkt antages ha nått
en klotyta, vars skärning med papperets plan
an-gives av cirkelbågen WW. SR är en
ogenomtränglig skärm, försedd med en öppning mv. Enl.
H. bli alla punkter, som träffas av en
störnings-våg, själva medelpunkter för nya vågor,
elemen-tarvågor, som utbreda sig klotformigt och av
vilka här endast de, som alstras mellan mv, kunna
tränga genom skärmen. Huygens gjorde ett, f. ö.
obevisat, antagande, att en märkbar verkan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
