Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hwasser, 1. Israel - Hwasser, 2. Elise - Hven - Hvide - Hviderup - Hvide sande - Hvilan - Hvítá - Hvitfeldtska stipendiefonden (Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Hven—Hvitfeldtska stipendiefonden
612
i Helsingfors 1827. H. återvände till Sverige
1829 och var 1830—50 prof, i teoretisk och
praktisk medicin i Uppsala. Han blev led. av Sv. akad.
1854. Uppsala läkareförening är stiftad av H.
H. var en genialisk personlighet, vars
vetenskapliga alstring ägde sin styrka i rikedomen på
idéer mer än i sträng tankeskärpa och analys.
Planen att förlägga läkarutbildningen till en
särskild högskola i
Stockholm hade i honom en
övertygad och ihärdig
motståndare. H. ägde
en sällsynt förmåga att
fängsla sina åhörare
genom den snillets
kraft och
övertygelsens värme, som
präglade hans undervisning.
Till följd av sin
personliga läggning och
medicinens
naturfilosofiska inriktning under
hans studieår hängav
sig H. mer åt
speku
lativa betraktelser än åt strängt empiriska
iakttagelser vid sjukbädden.
H:s vetenskapliga åskådning hade medicinsk
utgångspunkt: uppfattningen av sjukdomens och
förgängelsens väsen såsom en självförstöring.
Den tanken, att individen, när den bestämmer sig
själv, bestämmer sin egen undergång, blev
uppslaget såväl till hans uppbyggnad av
sjukdoms-läran som till hans uppfattning av alla övriga
spörsmål ang. människans kroppsliga och andliga
liv. Målet för hans strävan var att finna en
överensstämmelse mellan andens och naturens
lagar. Häri var han en lärjunge till Schellings
filosofi, som han även i andra avseenden närmade
sig. Bland H:s skrifter märkas ett stort antal
dissertationer i medicinska ämnen samt ”Valda
skrifter” (4 bd, 1868—70, utg. av P. Hedenius).
Av H:s lärjungar förda anteckningar efter hans
föreläsningar i teoretisk och praktisk medicin
förvaras i Uppsala univ.-bibl. och i Svenska
läkaresällskapets bibi. — Litt.: I. Holmgren i
”Ve-tenskapssocietetens årsberättelse”, 1947.
2) Ebba Charlotta Elisa (Elise) H., f.
Jacobsson, skådespelerska (1831—94). Hon blev
1849 elev vid Kungl. teatern och var 1850—88
anställd där. Bland H:s roller märkas Ofelia,
Julia, Hermione,
Kleo-patra och lady
Mac-beth i
Shakespearedra-mer, Clärchen i
”Eg-mont”, Tekla i
”Wal-lensteins död”, Maria
Stuart, Tekmessa i
”Kungarna på
Salamis”, Sigrid i
”Bröllopet på Ulfåsa” samt
Ibsenrollerna Hjördis,
Fru Inger till östråt,
Nora, Lona Hessel och
fru Alving. — H. var
sin tids stora
skådespe
lerska och nämnes som den svenska scenens
största. Hennes från början romantiskt patetiska stil
gjorde sig småningom fri och steg i det högre
dramat till enkel och imponerande skönhet, i det
moderna skådespelet och komedien till levande,
fullödig realism. — H. var sedan 1858 g. m.
sekreteraren vid Kungl. teatern, sedermera
hov-kamreraren Daniel H. (1817—71). Israel H:s
bror- och fosterson, mest känd i sällskapslivet
som sångare och kvickhuvud.
Hven, se Ven.
Hvide [vi’öa], nytida benämning på danska
medeltida ätter.
1) Den själländske bondehövdingen Skjalm
Hvides (död omkr. 1112) ättlingar, Danmarks
mest betydande släkt under äldre medeltid, ofta
efter stamfaderns tillnamn kallad Hvideätten.
Bekanta äro Skjalms två söner Asser Rig och
Ebbe. Den förre var fosterfar till Valdemar den
store, far till ärkebiskop Absalon och stormannen
Esbern Snare; Ebbe Skjalmsson var farfar till
Sunessönerna, bl. a. ärkebiskopen Andreas
Sunes-son, och stamfar till den ätt, som senare antog
namnet Galen.
2) Marsken Stig Andersson Hvides ättlingar,
av vilka flera spelade en framträdande roll under
1300- och 1400-talen. Ej heller denna ätt har
under medeltiden kallats H., men en gren antog
namnet under 1500-talet; ätten utdog under
samma sekel.
Hviderup, se Viderup.
Hvide sande [vi’Öa sa’na], dynområde på
Holmsland klit, Jylland.
Hvilan, Sveriges äldsta folkhögskola, i Åkarp
(Staffanstorps kommun), Malmöhus län.
Inrättades 1868 på initiativ av lantbrukaren Ola
Andersson genom en för ändamålet bildad förening. De
första åren förekom endast vinterkurs för manliga
elever, 1873 inrättades kvinnlig sommarkurs,
1876 en andra årskurs för manliga elever, vilken
senare omdanades till lantmannaskola. Folkhögsk.
har sedan utvidgats med en övre avd.,
husmoders-skola m. m. 1943 inrättades ett 2-årigt
specialgymnasium för lantbruks-, mejeri- och
skogs-studerande. Föreståndare voro 1868—1908 L.
Holmström, 1908—35 E. Ingers, 1930—50 G.
Ågren och är sedan sistn. år G. Christoffersson.
Hvftå [hvi’tau], isländska vattendrag. Namnet
kommer av den mjölkvita färg vattnet fått av
jökelslammet. De största äro H. i
Borgarfjar-Öarsysla (v. Island) och Arnessysla.
Hvitfeldtska stipendiefonden [vi’tfält-]
(Kungl. och Hvitfeldtska
stipendie-inrättningen) grundar sig dels på
Margareta Huitfeldts testamentariska förordnande 1664
i fråga om familjens jordegendomar, dels på en
av Karl XI 1694 gjord donation av vid
reduktionen indragna gods. H. har som syftemål att
bereda stipendier åt lärjungar i gymnasierna vid
högre allm. lärov. inom Göteborgs och Bohus län,
ävensom åt studerande vid univ. och högsk. inom
riket samt vid Chalmers tekniska inst.; lämnar
även understöd åt vetenskapliga verk och
pedagogisk forskning. H. förvaltas av en styrelse, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
