Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrolys - Hydromekanik - Hydrometeorer - Hydrometri - Hydronefros - Hydronfärgämnen - Hydrophilidae - Hydrophinae, Hydrohis - Hydroplan - Hydrops - Hydrosfär - Hydrosol - Hydrostatik - Hydrostatiska paradoxen - Hydrostatiska vågen - Hydrotaxis - Hydroteknik - Hydroterapi - Hydrotermal - Hydrotropism - Hydroxid - Hydroxyl - Hydroxylamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Hydromekanik—Hydroxylamin
626
viktsläge. Hydrolyshastigheten kan ökas genom
tillsats av katalysatorer.
Hydromekanik, sammanfattande benämning
för hydrodynamik och hydrostatik.
Hydrometeorer kallas fast el. flytande
at-mosfäriskt vattens uppenbarelseformer på eller
nära jordytan eller andra fasta föremål.
Hydrometri, mätmetoder, använda vid den
hydrologiska forskningen (se Hydrologi).
Mätningarna avse sjöars och floders djup- och
bottenförhållanden, vattenstånd, vågrörelser,
vattenhastighet och vattenf öring, istjockleken samt
vattnets temperatur, kemiska beskaffenhet,
slam-halt, genomskinlighet och färg. — Djupen
bestämmas med lod, ibland samtidigt
bottenprovs-tagare, numera även med ekolod, vattenstånden
med pegel, vattenhastigheten med flygel, ett
instrument med propeller el. skovelhjul, som drives
av strömmen och vars varvtal anger
vattenhastigheten. Vattenföringen beräknas vanl. genom
uppmätning av vattenhastigheten och djupet i ett
stort antal punkter i en sektion av vattendraget.
Ett antal sådana vattenföringsmätningar sättas i
relation till de vid mättillfällena avlästa
vattenstånden på en pegel, varvid pegelns
avbördnings-kurva erhålles. I vattendrag med många
kraftverk brukar numera beräkningen av
vattenföring-en ofta ske med hjälp av kraftverkens belastning
el. pådrag samt luckställningarna i dammarna. —
Vattnets temperatur mätes med
omvändningster-mometrar, elektriska motståndstermometrar el.
vanliga termometrar i vattenhämtare, varvid även
vattenprov kan erhållas för analyser. — Vattnets
färg och genomskinlighet bestämmes med Forels
”vitskiva” el. fotocell.
Hydronefros [-å’s], med., se Njursjukdomar.
Hydronfärgämnen [-ä’n-], mycket färgäkta
svavelfärgämnen, vilka tillverkas av karbazol.
Hydrophflidae [-f-], zool., se Vattenbaggar.
Hydrophinae, Hydröphis [-f-], zool., se
Havsormar.
Hydroplän. i) H. el. glidbåt, motorbåt,
konstruerad för att genom ett minimum av
vattenmotstånd nå stor hastighet. Detta vinnes
genom att h. i fart lyfter sig upp ur vattnet på
grund av konstruktionen. H. framdrives med
vatten- eller luftpropeller; hastigheten är betydande,
ända till 100 knop. — 2) Förk. av hydroaeroplan
(se Flygplan).
Hy’drops, grek., vattusot (se d. o.).
Hydrosfär, de jorden omgivande haven.
Hydrosol [-ä’l], kolloidal lösning med vatten
som dispersionsmedel.
Hydrostatik, läran om vätskors jämvikt, en
avd. av hydromekaniken. En fri vätskeyta ställer
sig alltid horisontellt. På gr. av molekylernas
lättrörlighet måste ytan vid jämvikt vara
vinkel-rät mot den verkande kraften, här tyngdkraften.
I närheten av en vägg kompliceras problemet
genom tillkomsten av andra krafter. — I
molekylernas lättrörlighet ligger också förklaringen
till Pascals princip: ett tryck, som
utövas på en del av en vätskeyta, fortplantar sig
med oförminskad styrka till alla vätskans delar.
Den hydrauliska pressen är en direkt
tillämp
ning av denna princip. — En vätska utövar på
grund av sin tyngd ett tryck mot en yta inuti
vätskan. På en yta inom vätskan av godtycklig
storlek och ställning blir detta tryck, det h y d r
o-statiska trycket, tyngden av en
vätske-pelare, som har ytan till bas och dess tyngdpunkts
djup under den fria vätskeytan till höjd.
Bottentrycket i ett kärl blir alltså oberoende av
kärlets form (hydrostatiska paradoxen).
Om en kropp nedsänkes i en vätska, kommer
upptrycket på den undre ytan att bli större än
nedtrycket på den övre. Kroppen erfar därför en
uppdrift, som är = tyngden av den undanträngda
vätskemassan (A r k i m e d e s’ princip).
Denna uppdrift ger sig tillkänna som en skenbar
viktsförlust. Är kroppens egen vikt mindre än
uppdriften, flyter den upp till ytan och kommer
i jämvikt, då den undanträngda vätskemassan
väger lika mycket som kroppen själv. —
Uppdriften har sin anbringningspunkt i den
undanträngda vätskemassans (deplacementets)
tyngdpunkt, kroppens tyngd i dess egen tyngdpunkt.
Den simmande kroppens stabilitet blir i hög grad
beroende av dessa punkters ömsesidiga läge.
Hydrostatiska paradoxen, se Hydrostatik.
Hydrostatiska vågen, en våg för bestämning
av spec. v. genom tillämpning av arkimediska
principen. Väges en kropp, upphängd vid ena
vågskålen medelst en fin tråd, först i luften och
sedan nedsänkt i vatten, erhålles kroppens spec.
v. som kvoten mellan vikten i luft och
viktminskningen vid nedsänkning i vatten. Väger
man sedan samma kropp i någon annan vätska,
kan dennas spec. v. beräknas.
Hydrota’xis, biol., riktningsrörelse hos fritt
rörliga organismer mot högre (positiv h.) el.
lägre (negativ h.) fuktighet; förekommer
t. ex. hos slemsvampar, som i yngre stadier äro
positivt hydrotaktiska.
Hydroteknik, läran om vattenbyggnader.
Hydroterapi, se Fysioterapi.
Hydrotermäl kallas en mineralbildning m. m.,
som uppkommit ur el. genom inverkan av varma
vattenlösningar.
Hydrotropfsm, biol., krökningsrörelse vid
tillväxten hos fastsittande organismer mot högre
(positiv h.) el. lägre (negativ h.)
fuktighet.
Hydroxid, kemisk förening, som i
vattenlösning avspjälkar hydroxyljoner och därför
reagerar basiskt, t. ex. natriumhydroxid, NaOH, och
kalciumhydroxid, Ca (OH) 2. H. uppkommer bl. a.
genom inverkan av vatten på metaller eller
metalloxider.
Hydroxyl, den envärda radikalen OH, som
i lösningar av baser uppträder som hydroxylj on.
OH-gruppen ingår även i en del organiska
föreningar, t. ex. alkoholer, där den ersätter väte
i motsv. kolväte. Ämnen, som kunna tänkas
uppkomma ur andra genom utbyte av väte mot
OH-grupp, kallas hydroxiderivat.
Hydroxylamin, H2N . OH, en kvävehaltig bas,
som vanl. bildas genom elektrolytisk reduktion
av salpetersyra och är ett starkt reduktionsme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
