Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hymenomycetes, hymenomyceter, hattsvampar - Hymenoptera - Hymettos - Hymiskvida - Hymn - Hymnarium - Hymnolog - Hymnologi - Hynda - Hyndevadsström - Hyndman, Henry Mayers - Hyogo - Hyolithes - Hyolithusgruppen el. hyolithuszonen - Hyoscin - Hyoscyamin - Hyoscyamus - Hypallage - Hypatia - Hyper- - Hyperaciditet - Hyperbel - Hyperbol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Hymenoptera—Hyperbol
636
5) Polyporaceae (rörsvampar; se d. o.).
6) Agaricaceae, Agaricinae (skivlingar; se d. o.).
Hymeno’ptera, zool., se Steklar.
Hyme’ttos, bergskedja i grekiska landskapet
Ättika, ung. io km ö. om Aten; största höjd
1,027 m ö. h. H. var förr berömt för sin honung
och sin blågrå marmor.
HjFmiskvida (”kvädet om Hymer”), en av
gudasångerna i den äldre Eddan. Den handlar
om gudarna Tors och Tyrs ovälkomna besök
hos jätten Hymer för att hämta en kittel, stor
nog för ölbrygd åt alla asarna vid Ägirs
gästabud. Vid fiske hos Hymer satte Tor ett
oxhuvud på kroken, och Midgårdsormen nappade
på betet. Tor drog upp den till båtkanten och
slog till ormens huvud med sin hammare, men
odjuret sjönk tillbaka ned i djupet. Tor bar bort
kitteln, fastän den var så stor, att ringarna nådde
ned till hans hälar. Då Hymer och andra jättar
förföljde, dräpte han dem med sin hammare.
Hymn (grek, hy’mnos, eg. kväde), en gärna
i fria och djärva rytmiska former klädd
lovsång till eviga makter, till en guds ära, festsång
till en hjältes pris o. s. v. Hymner ha funnits
hos de flesta kulturfolk. I den kristna kyrkan
fick h. en enklare, mera regelmässig form.
Berömda hymndiktare i västerländska kyrkan voro
Hilarius av Poitiers, Ambrosius, Prudentius,
Tomas från Aquino (”Lauda Sion”), Tomas av
Celano (”Dies iræ”), Jacopone da Todi (”Stabat
mater”) m. fl., i grekiska kyrkan Synesios från
Kyrene och Romanos. Hymntexterna, särskilt
de senare s. k. sekvenserna, äro metriskt
epokgörande; de beteckna nämligen brytningen
mellan antik och modern verskonst. — Hymner
i modern musikalisk mening äro sångverk, mest
beräknade på storartad verkan med kör,
orkester o. s. v. samt av både världsligt och andligt
innehåll.
Hymnärium, nlat., andlig sångbok.
Hymnolog [-lå’g], hymn- el. psalmkännare.
Hymnologi, kunskapen om kyrkosångerna och
deras författare.
Hynda, honhund, tik.
Hyndevadsström, se Eskilstunaån.
Hyndman [hai’ndman], Henry Mayers,
engelsk politiker (1842—1921), urspr. journalist.
Påverkad av K. Marx, övergick H. till
socialismen och bildade 1881 partisammanslutningen
Social Democratic Federation, som representerade
den ortodoxt marxistiska socialismen. H.
spelade en framträdande roll under jäsningen i
arbetarvärlden 1886—87. Bland hans skrifter
märkas ”England for all” (1881) och memoarverket
”The record of an adventurous life” (1911). —
Litt.: F. J. Gould, ”H., prophet of socialism”
(1928).
Hyogo, se Kobe.
Hyolfthes, fossilt djursläkte från
kambrosi-luren; utdog sannolikt vid paleozoiska erans slut.
H., som närmast ansluter sig till snäckdjuren,
har ett skal av kolsyrad kalk, vanl. mycket
spetsigt kägelformigt, med lock. Arter av H. i vissa
delar av fjällskiffrarna voro de första fossil, som
där ådagalade bildningar, yngre än urberget.
Hyoli’thusgruppen el. h y ol i’t hus z o n en,
en ganska mäktig avd. av underkambrium, som
i fjällkedjans östrand i Lappland kommer till
synes i överskjutningszonen från Kvikkjokk till
Torneträsk.
Hyoscin, kem. farm., se Skopolamin.
Hyoscyamin, en i blad och frön m. m. av
flera solanacéer, särskilt bolmört (Hyoscyamus
niger), belladonna (Atropa belladonna) och
spikklubba (Datura stramonium),
förekommande växtbas. Dess elementära
sammansättning är lika med atropinets, och det rena h:s
verkan överensstämmer väsentligen med dettas.
Hyoscy’amus, bot., se Bolmört.
Hypa’llage, grek., retorisk figur, bestående i
att biord och huvudord byta plats (soldaternas
mod i st. f. de modiga soldaterna), att biorden få
andra huvudord (tidernas förflutna händelser i
st. f. de förflutna tidernas händelser) o. dyl.
Hypa’tia (grek. Hypati’a), nyplatonsk filosof i
Alexandria i början av 400-talet e. Kr., dotter till
matematikern Theon. Hon var berömd för
skönhet och lärdom. H. föll offer (415) för ett av
patriarken Kyrillos anstiftat upplopp av den
kristna pöbeln.
Hy’per- (grek. hype’r, över), över-,
överdrivet. — Motsats: hy po-, under-,
Hyperaciditèt, abnormt hög saltsyrehalt i
magsäcken.
Hype’rbel, en tvågrenad kurva, som uppstår, när
en dubbelkons båda mantelytor skäras av ett plan.
H:s grenar närma sig, obegränsat utdragna,
alltmer två räta linjer,
asymptoterna, som
skära varandra i en
punkt, h:s
medelpunkt el.
centrum. För en
godtycklig punkt P på
h. är skillnaden
mellan avstånden till två
punkter F och Fi [-(brännpunkterna)-]
{+(brännpunk-
terna)+} konstant (= 2a), en egenskap,
medelst vilken h. lätt kan konstrueras. Den räta
linjen genom brännpunkterna kallas för h:s
transversalaxel, den däremot
vinkel-räta linjen genom medelpunkten för k o n j u g a
t-axel; dessa båda linjer äro symmetriaxlar till
h. Är FFt = 2c och b- = c2—a2, blir h:s
ekvation med symmetriaxlarna som koordinataxlar
= i. Transversalaxelns skärningspunkter
a2 b-
med h. kallas h:s vertices el. toppar.
Kvoten c : a benämnes h:s excentricitet. H.
med ekvationen—–-,v= — 1, vilken har samma
a2 t?2
asymptoter, medelpunkt och brännpunktsavstånd
men transversal- och konj ugataxlarna ombytta,
kallas konj ugathyperbel till den förra.
Hyperbol [-bå’l], grek., överdrift i uttrycket.
— Adj.: Hyperbolisk [-bå’-].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
